Vad vi tror på

Vad vi tror på

Vi delar den tro som omfattats av den kristna kristna kyrkan i alla tider, som uttrycks de tre fornkristna huvudsymbola – de tre övergripande trosbekännelserna. Dessa är den apostoliska, den nicaenska och den athanasianska trosbekännelsen. Vidare står vi i en reformerad tradition som finner sitt teologiska uttryck i de tre s.k. enhetsformulären, som omfattar den Nederländska trosbekännelsen, Heidelbergkatekesen och Dordrechtteserna.

Samtidigt är vi en baptistförsamling, vilket innebär att det finns ett fåtal artiklar i de tre sistnämnda dokumenten som vi inte kan skriva under, nämligen de som har med dopet att göra (se punkt 8 nedan) samt i viss mån de som har med läran om kyrkan att göra (se punkt 9 nedan).

1646 skrevs Westminsterbekännelsen. Denna modifierades varsamt och antogs 1658 av kongregationalister som Savoydeklarationen, där man betonade varje lokal församlings frihet och oberoende – man förnekade alltså att Bibeln fordrade att lokala församlingar är ordnade i samfund under översyn av regionala äldstegrupper. På samma sätt modifierade baptister i England Savoydeklarationen till 1689 Baptist Confession of Faith (även kallad Second London Baptist Confession of Faith), där dopfrågan förtydligades. Den överväldigande majoriteten av artiklar i dessa dokument är emellertid med varandra överensstämmande. De modifieringar som gjordes, gjordes i en anda av respekt för respektive tradition och i en vilja att uttrycka enhet. 

Efter att den reformerade baptismen som första frikyrka gjorde sitt inträde i Sverige i samband med att det första troendedopet utfördes i Vallersvik den 21 september 1848, fanns ett behov att sammanfatta sin tro på svenska. FO Nilsson, som utsetts till äldste i Borekulla baptistförsamling som bildats i samband med dopet, översatte 1847 års tyska trosbekännelse av JG Oncken, den s.k. Borekullabekännelsen. 1855 författade sedan Anders Wiberg en trosbekännelse som kan ses som ett försök att sammanfatta 1689 Baptist Confession of Faith. Denna bekännelse antogs så småningom med små justeringar av samtliga svenska baptistförsamlingar vid deras första årskonferens 1861 som ett uttryck för den baptistiska trosuppfattningen. Vi ser att det är en underbar bekännelse som kort och kärnfullt sammanfattar vår tro. Vi vill säga, med ord av den engelske baptistpredikanten CH Spurgeon: “Vi tror på den ödmjukande sannningen om Guds suveräna nåd i frälsningen av förlorade syndare. Frälsning är genom Kristus allena och genom tro allena.”

Svenska baptisters bekännelse 1861

Den trosbekännelse som de svenska baptisternas konferens år 1861 antog som ett uttryck för den baptistiska trosuppfattningen. (Varsamt språkligt reviderad 2018)

1. Vi tror att både Gamla och Nya testamentets heliga skrifter (undantaget de apokryfiska böckerna) är ingivna av Gud samt utgör den enda och fullkomliga regeln för kristen tro och levnad.

2. Vi tror att det endast finns en, levande och sann Gud, som är Ande, oändlig i alla fullkomligheter – som har skapat, uppehåller och regerar över allting och som uppenbarat sig i tre jämlika personer: Fadern, Sonen och den Helige Ande.

3. Vi tror att den första människan Adam, skapades helig efter Guds avbild, men föll genom frivillig överträdelse av Guds lag till ett tillstånd av synd och död, och att alla hans efterkommande, som en följd därav, har ärvt hans fördärv, saknar all vilja att omvända sig till Gud och all förmåga att fullkomligt hålla Hans lag och att de därför är skyldiga till Guds vrede och till evigt straff.

4. Vi tror att vår Herre Jesus Kristus, som i sin person förenande sann Gudom med sann mänsklighet, genom sin fullkomliga lydnad av Guds lag och sin försoningsdöd har öppnat för alla en väg till återlösning och frälsning ifrån detta förtappade tillstånd, samt att var och en som av hjärtat tror på honom får del av denna återlösning och frälsning, utan någon egen förtjänst eller värdighet.

5. Vi tror att evangelium, det glada budskapet om den salighet som förvärvas genom Kristus, bör predikas för alla människor; att var och en som hör evangeliet är skyldig att omvända sig – det vill säga, att med sorg i hjärtat inför Gud bekänna och överge sina synder – och samtidigt tro på Kristus som sin ende och alltillräcklige Frälsare; samt att var och en som vägrar en sådan omvändelse därigenom drar över sig en än svårare fördömelse.

6. Vi tror att den frälsande tron är en Guds gåva och helt och hållet en frukt av den Helige Andes verk genom ordet, att alla frälsta av Fadern har blivit givna åt Sonen och i honom utvalts till salighet och barnaskap innan denna världens grund blev lagd; samt att vi med yttersta flit bör söka förvissning om vår egen utväljelse.

7. Vi tror att den gudomliga lagens ändamål är att utgöra:
i. en tygel att hindra de ogudaktiga från att utöva sina hjärtans alla onda avsikter,
ii. en fostrare som för syndare till Kristus genom att visa dem Guds rättvisa krav och vrede över synden, deras egen oförmåga att uppfylla dessa krav och därigenom deras behov av nåd och syndernas förlåtelse,
iii. en regel för de troendes liv att efterföljas enligt nya förbundets principer,
—samt att lagen i och för dessa bruk bör inskärpas hos alla.

8. Vi tror att dopet bör erbjudas endast sådana, som själva har avlagt en trovärdig bekännelse av en levande tro på Kristus; att det bör förrättas genom att hela människans nedsänks i vatten; samt att det bör föregå upptagandet i medlemskap och deltagande i Herrens måltid.

9. Vi tror att en sann kristen församling är en gemenskap av troende och döpta kristna som har överenskommit med varandra att söka hålla allt vad Herren har befallt:

  • att hålla offentliga gudstjänster,
  • att under den Heliga Andes ledning, bland sig själva utvälja herdar eller äldste och tjänare (diakoner);
  • att utöva dop, Herrens måltid och kristlig församlingsdisciplin;
  • att befrämja gudsfruktan och broderlig kärlek;
  • att bidra till evangeliets utbredande;

samt att varje sådan församling är en oberoende gemenskap, fristående i förhållande till alla andra kristna församlingar och erkänner endast Kristus som sitt överhuvud.

10. Vi tror att den första dagen i veckan av de apostoliska församlingarna hölls helig som Herrens dag i stället för den judiska sabbaten, samt att vi därför framförallt denna dag bör samlas till gudstjänst och övning i gudsfruktan.

11. Vi tror att den världsliga regeringen är förordnad av Gud och att det är vår plikt att hedra och be för dess ämbetsmän, samt i allting lyda landets lagar, så långt de inte tydligt strider emot Kristi lag.

12. Vi tror att denna värld skall få ett slut, att vår Herre Jesus Kristus på den yttersta dagen åter ska uppenbara sig på jorden, uppväcka de döda från deras gravar och hålla allmän dom där alla ogudaktiga ska bli oåterkalleligen dömda till evigt straff, men alla troende och rättfärdiga högtidligen ges besittning av det rike som var berett för dem från världens begynnelse.