Allt är underlagt den uppståndne Kristus | Fil 3:20-21

Allt är underlagt den uppståndne Kristus | Fil 3:20-21

Under påskveckan, stilla veckan, eller den heliga veckan, får vi se Jesus Kristus i sådan rikedom – i ett så brett spektrum av roller.

På palmsöndagen kommer han inridande till Jerusalem i ett sorts ironiskt segertåg. Han kommer inte som en kung på en stor och mäktig stridshäst, utan på en liten åsna. Folket jublar, men Jesus vet vad som väntar. Också hans lärjungar vet att de religiösa ledarna är så fientligt inställda till Jesus att hans ankomst till Jerusalem troligtvis kommer att innebära döden. På måndagen förbannar han ett fikonträd på väg in till Jerusalem, han gråter över Jerusalem, han går in i staden och rensar templet (för andra gången). Han går tillbaka och tillbringar natten i Betania.

På tisdagen går han tillbaka till Jerusalem och ser på vägen fikonträdet vissnat ända till roten. Han går till templet och undervisar med liknelser och uttalar profetiska ve-rop över fariséerna, de skriftlärda, hycklarna och ”de blinda ledarna”. Judas gör en överenskommelse med Högsta rådet. Jesus lämnar staden och går tillbaka till Betania, och på vägen dit predikar han på olivbergets sluttning.

På onsdagen är han kvar i Betania och förbereder påsken, medan Judas och Högsta rådet gör sina förberedelser. 

På torsdagen skickar han Petrus och Johannes för att förbereda påskmåltiden, och efter solnedgången äter han måltiden med sina tolv lärjungar. Jesus tvättar lärjungarnas fötter och Judas går ensam ut i mörkret. Efter måltiden går Jesus ut till Getsemane där han plågas så att blod tränger ut ur hans panna, och till sist tas han till fånga eftersom Judas hämtat soldaterna och visat hur de kan finna Jesus i avskildhet. Under natten tas de till översteprästens hus där Jesus förhörs. Petrus förnekar Jesus.

På fredag morgon tas han först inför judarnas Högsta råd och blir dömd. I samband med det förnekar Petrus honom för tredje gången och Jesus ser på honom, varpå Petrus sprang iväg och grät bittert. Sedan förs han till Pilatus, ståthållaren. Därefter till Herodes, kungen, som skickar tillbaka honom till Pilatus. Pilatus ger efter för folkets vilja. För några dagar sedan älskade de honom, men nu ropar de att han ska korsfästas. Jesus lämnas ut för att piskas och förnedras. Klockan nio på morgonen spikas han fast och hängs upp på korset. Klockan 12 blir allting mörkt. I mörkret ropar han att han är törstig, han ropar ”min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig”. Strax innan klockan tre på eftermiddagen säger han ”det är fullbordat” och därefter säger han ”Fader, i dina händer överlåter jag min ande”, och så ger han upp andan. Det blir jordbävning och gravar öppnas och döda uppstår och kommer ut i staden. I templet slaktas påskalammet och förhänget till det allra heligaste rivs itu, uppifrån och ner.

Jesus sticks i sidan för att säkerställa att han verkligen är död, och sedan begravs han efter att solen gått ner. Sen är det sabbat. Judarna går till sina synagogor och läser texter om hur påskalammet slaktades innan israels folk till sist befriades ur slaveriet ur Egypten. Det placeras romerska vakter utanför hans grav. Jesu vänner och lärjungar är disillusionerade, ledsna och rädda.

Sedan kom söndagen. Och då förändrades allt.

Kristi tre ämbeten

I traditionell kristen troslära talar man om att Jesus som vår återlösare utför tre ämbeten: profet, präst och kung. Han utför profetämbetet när han uppenbarar Guds vilja för vår frälsning med sitt ord. När han undervisar. Och under påskveckan undervisar han på olivberget, vid olivträdet, vid templet och inte minst under måltiden med sina lärjungar. Han till och med ropar ”ve” som en gammaltestamentlig profet och han gråter över Jerusalem.

Han utför prästämbetet när han frambär sig själv som offer för att försona oss med Gud, och att han ständigt företräder oss. Och det är precis det vi ser när han utlämnas att orättfärdigt dömas, piskas och förnedras och till sist dödas. Han tar det straff som du och jag förtjänat och bär det i vårt ställe, så att vi genom tron på honom kan få förlåtelse och förklaras rättfärdiga.

Och han utför ämbetet som kung genom att han underlägger allt under sig själv, att han regerar över oss och försvarar oss och när han besegerar alla sina fiender, av vilka döden är den sista.

Så om han under söndag till torsdag utför profetämbetet ser vi honom som präst under fredagen. Och under söndagen framstår han som kungen, den som underlägger allt. Den som till och med besegrar döden och triumferar i evighet. Påskveckan har präglats av tårar och vånda och smärta och död. Men söndagen, påskdagen, är triumfens dag. Den är ljusets dag. Den är glädjens dag. Den är Herrens dag. Det är den dag då döden besegrades och hela världsordningen förändrades. Det är den dag då vi samlas till tillbedjan för att prisa honom som kung och tacka honom för att döden för alla som tror på Kristus nu inte innebär slutet, utan bara är ingången till det eviga livet.

Texten

Så när vi nu kommer till den text i Filipperbrevet som predikan kommer att utgå från, så är det en text som betonar Kristi ämbete som kung. Det är en text som talar om att allt är underlagt den uppståndne Kristus. I och med uppståndelsen ändrades världsordningen till den som beskrivs i Filipperbrevet. Det är en text som väcker glädje och förundran.

Texten är skriven på den här sidan av uppståndelsen. Den förutsätter att Jesus uppväcktes från de döda och är alltjämt i högsta grad levande. Paulus har berört detta i det föregående kapitlet, vers 6-11, som är en ofattbar text.

Filipperbrevet 2:6–11 (SFB-14)
6 Han var till i Guds gestalt
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte,
7 utan utgav sig själv
och tog en tjänares gestalt
och blev människan lik.
När han till det yttre
hade blivit som en människa,
8 ödmjukade han sig
och blev lydig ända till döden –
döden på korset.
9 Därför har Gud också
upphöjt honom över allting [här har vi uppståndelsen]
och gett honom namnet
över alla namn,
10 för att i Jesu namn
alla knän ska böjas,
i himlen och på jorden
och under jorden,
11 och alla tungor bekänna
att Jesus Kristus är Herren,
Gud Fadern till ära.

Så Kristus var och är jämlik med Gud. Han är Gud. Och han blev människa. Han ödmjukade sig och blev lydig ända till döden. Lägg märke till det ordet, lydig. Det betyder att Fadern sade till honom att göra det. Fadern sade till honom att göra allt detta. Att bli människa, även om Kristus är av samma väsen som Fadern och alltid existerat skulle han födas som människa och leva en snickares enkla liv för att sedan under tre år träda fram som lärare, i fullkomlig kärlek, ödmjukhet och barmhärtighet och sedan ta korset på sig och bära all den vrede som väntar Guds folk. Och när han gjort detta till slutet, till och med till slutet av sitt eget liv så skulle Fadern uppväcka honom från de döda så att Guds folk också en dag kan uppstå tillsammans med Kristus.

Kristi död var enligt Guds plan. Kristus gjorde det i lydnad. Och själva poängen var att Kristus skulle vara en ställföreträdare, precis som alla lamm som slaktats och offrats innan honom. Men hans offer var den verklighet som alla lamm innan honom pekat fram emot. Det står i Galaterbrevet 3:13, att Kristus friköpte oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe.

Vi har med vårt liv förjänat Guds förbannelse. Men han tog den genom att bli till förbannelse i vårt ställe.

Och sedan har vi i vers 9 ett ”därför”. Ett av de mest fantastiska därför som någonsin skrivits. ”Därför har Gud också upphöjt honom över allting.” Eftersom han gjort allt detta till fullo, eftersom han levt fullkomligt och gett sig själv att dö i vårt ställe, uppväckte Fadern honom från de döda och upphöjde honom över allt – över allt i himlen och på jorden och under jorden.

Det är bakgrunden till vårt lilla stycke i Filipperbrevet 3. Jag läser det igen, vers 20-21.

Filipperbrevet 3:20–21 (SFB-14)
20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.

Så här har vi en text som förklarar uppståndelsen. Den säger inte allt som finns att säga förstås, men den ger oss mer än tillräckligt för att väcka vår förundran och glädje över påskens goda nyheter. Så nu tar vi med oss hela denna långa inledning och tittar på tre punkter i texten som handlar om vad påsken betyder för oss.

För det första, att vi har vårt medborgarskap i himlen.

För det andra, att han ska förvandla vår bräckliga kropp, och,

För det tredje, att han har makt att lägga allt under sig.

I. VÅRT MEDBORGARSKAP ÄR I HIMLEN

Vi börjar från början. Den tjugonde versen säger,

Filipperbrevet 3:20–21 (SFB-14)
20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.

Sammanhanget här är att Paulus talar om en grupp personer, som han kallar ”fiender till Kristi kors”. Sannolikt är det här en grupp som som kallar sig kristna, men som Paulus säger att de kommer att sluta i fördärvet. ”De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska.” Poängen är: akta er för dem. Följ inte dem. Lyssna inte på dem. Ta dem som ett avskräckande exempel, eftersom de är på väg mot fördärvet.

Sedan vänder han på det och säger ”men”. Men vi har vårt medborgarskap i himlen. Vi är inte på väg till fördärvet. Det finns en lista med namn på medborgare och den är förseglad med Kristi blod. De namn som står skrivna där kommer aldrig att tas bort. Du kan veta idag att ditt medborgarskap är i himlen.

Såvitt jag vet är det unikt med den kristna tron. I alla andra religioner och livsåskådningar måste man själv arbeta för att uppfylla kriterierna och vinna meriterna för att få det goda livet eller nå slutmålet man längtar efter. Men hur kan man då veta om man har gjort tillräckligt? Det går ju alltid att göra lite mer. Och det finns alltid någon som har kommit längre än mig i sina andliga övningar eller goda gärningar eller vad det nu handlar om. Hur ska man veta? Man kan inte veta! Var är mitt medborgarskap, i himlen eller helvetet? Kommer han att vara nöjd med mig när han kommer för att döma?

Men i den kristna tron handlar det inte om vad jag har gjort för att få Guds godkännande. Det handlar om vad han har gjort. Vad han har gjort är fullkomligt. Och då kan jag veta, eftersom det inte är upp till mig.

”den förbannade läran om tvivel”

Reformatorerna talade ofta om ”den förbannade läran om tvivel”. För det var nämligen i termer av tvivel den romerska kyrkan talade om frälsningen. De lärde då – och lär fortfarande – att det är förmätet, arrogant och felaktigt för någon att vara säker på att komma till himlen när man dör. Eftersom ingen vet att man inte kommer att begå en dödssynd, och även om jag lyckas undgå att begå en dödssynd (vilket är ytterst osannolikt) så har jag andra synder som måste bearbetas i skärselden. De enda personer vi kan veta är i himlen är de personer som kyrkan har sagt är i himlen genom att kanonisera dem. Det är de så kallade helgonen.

I reformationen var frälsningsvissheten något som återtogs och det är något mycket värdefullt. Att du kan gå och lägga dig ikväll och veta att du har det rätt ställt med Gud. Det fanns inte en människa på 1500-talet som kunde göra det, åtminstone inte enligt vad kyrkan undervisade – det ansågs vara heretiskt högmod.

Så när man började förkunna evangeliet om Guds fria nåd slog det ner som en bomb. ”Va? Jag kan veta? Jag kan veta att Gud älskar mig och att jag kommer att tillbringa evigheten med honom? Jag behöver inte dö i fruktan att gå in i tusen år, kanske tiotusen, kanske miljoner år av plåga i skärsleden, utan att jag faktiskt kan dö med samma visshet som rövaren på korset eller Paulus i Filipperbrevet hade, att idag ska jag vara med Kristus. Att jag kan veta det?!” Ja. Det finns en anledning till att reformationen lyste upp hela Europa. Helt plötsligt började man tala om ”evangeliets tröst” och när man funnit evangeliet kunde man också finna en genuin och hjärtlig glädje i Gud, att han gjort allt detta för mig.

Och när Kristus kommer tillbaka till jorden kommer vårt medborgarskap att följa med honom. Vårt medborgarskap är där vår kung är. Och vi kommer att tillbringa evigheten med honom, här.

II. HAN SKA FÖRVANDLA VÅR BRÄCKLIGA KROPP

Vi går vidare till nästa punkt, som säger att han ska förvandla vår bräckliga kropp. Paulus säger,

Filipperbrevet 3:20–21 (SFB-14)
20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.

Han var död, men han uppstod i härlighet. Och samma kraft – samma uppståndelsekraft – som var verksam på uppståndelsens morgon kommer också att göra sitt upprättande och förvandlande verk i dig som tror på Kristus. Han ska ta din sjuka kropp, din väns döda kropp, och göra den ny, för att aldrig mer vara sjuk eller handikappad eller skör eller trött eller beroende av olika preparat. Den ska bli som hans härlighetskropp.

Hans härlighetskropp är inte samma sak som våra kroppar. Den kan göra saker som våra kroppar inte kan. Paulus säger i 1 Kor 15:44, att det sås en jordisk kropp men att det uppstår en andlig kropp. Den kommer att vara perfekt anpassad att bära den livets fullhet och härlighet vi kommer att föras in i.

Men att den är annorlunda mot våra nuvarande kroppar betyder inte att vi kommer att vara okroppsliga. Vi kommer att känna igen varandra. Vi kommer att äta god mat. Efter uppståndelsen visade Jesus sig för sina lärjungar om och om igen. Det var som att han ville säga: ”jag är verklig! Rör vid mig!” De kunde inte tro det. De trodde att de såg ett spöke. Men Jesus sade, i Luk 24:39

Lukasevangeliet 24:39–43 (SFB-98)
39 Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har.” 40 När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. 41 När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: ”Har ni något ätbart här?” 42 Då räckte de honom en bit stekt fisk, 43 och han tog den och åt inför deras ögon.

Detsamma gäller dig. Eftersom du satt ditt hopp till Krisus kommer han han förvandla dig. Du kommer fortfarande att bli igenkänd av dina vänner och du kommer att äta och dricka med honom. Allt du trodde att du skulle förlora när du dör kommer du att få tillbaka hundrafalt, inklusive din favoriträtt.

Det är så verkligt. Uppståndelsen låter oss inte göra det kristna hoppet till någon sorts molntillvaro, att du dör och sedan lever i någon sorts andlig dimension. Det inte Platon vi talar om – det är Jesus Kristus. Han som skapade världen. Han som älskar världen. Han skapade den inte så att den ska förstöras och förgås. Han skapade den så att den kan göras ny igen, med kramar och sång och dans.

III. HAN HAR MAKT ATT LÄGGA ALLT UNDER SIG

Så kommer vi till den tredje och längsta punkten, den punkt som är predikans huvudpunkt. Den uppståndne Kristus har makt att lägga allt under sig.

Makt i två bemärkelser

Han har den här makten i två bemärkelser.

För det första är han Gud. Han behöver inte mer makt och auktoritet än så för att allt ska underläggas dig. Han behövde inte lida och dö och uppstå för att bli vad han var. Han är Gud av evighet. Det ger honom rätt att utöva herravälde över allting.

Men det finns en annan bemärkelse, nämligen att Gud Fadern har bestämt att det skulle vara passande eller lämpligt, eller rätt, att den som regerar världen, den som regerar över hela mänskligheten och allt som förknippas med mänskligt lidande, skulle vara den som var lika oss i allt. Men som uthärdade våra frestelser och led vår smärta och dog vår död. Det finns i Guds rådslut en lämplighet att den som skulle regera också skulle återlösa. Gud hade beslutat att lejonet av Juda stam – inför vilket folk hellre skulle begå självmord än att möta hans rättvisa dom. Att detta lejon när han kommer i makt och härlighet också har varit ett litet lamm som slaktats för att försona synden som ligger mellan Gud och hans folk. Det är lämpligt eller rimligt att den som sitter på tronen och håller dom om himmel eller helvete är den som kom till dem och var en av dem.

Så han regerar inte över allting bara för att han är Gud och har skapat allt och därför har rätt att regera över det, utan också för att det är lämpligt att han gör det eftersom han friköpt allting med sitt eget blod. Han kom till oss, bar vår synd, motstod alla våra frestelser och bar vår smärta och vår skam så att att han har rätt att lägga allt under sig. Det finns en lämplighet här.

Hebreerbrevet 2:10, säger ordagrant att det var lämpligt att han, för vilken och genom vilken allting är till, då han förde många söner till härlighet, genom lidanden skulle fullkomnas som deras frälsningsfurste. 

Så universums Herre och domare och frälsare blev prövad. Han vandrade i dina skor och led dina smärtor och frestades av alla dina frestelser. Men han besegrade dem alla, och genom det mänskliga lidandet blev han funnen som fullkomlig. Satan tog sitt grepp om honom och dödade honom, och Krisus lät honom göra det – ”ingen tar mitt liv ifrån mig. Jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det och jag har makt att ta det tillbaka igen.” (Joh 10:18). Han överlämnade sig till Satan och han lät sig krossas. Och han besegrade döden inifrån och ut. Han är både universums Herre och domare och har rätt att regera som sådan. Men han är också prövad i allt och funnen fullkomlig. Så han är tveklöst lämpad att regera.

Med det i åtanke läser vi i Fil 3:21 att

Filipperbrevet 3:221 (SFB-14)
21 Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.

Han har makt att lägga allt under sig.* Han är uppstånden. Han triumferade över Satan och döden och han regerar som universums Herre. Och han har makt att lägga allt under sig.

Nu tänkte jag ägna resten av predikan åt att nämna sex korta punkter om den makt som gör att han kan lägga allt under sig. Det är för att försöka väcka vår förundran och se att denne uppståndne Kristus verkligen är någon som är värd att tillbe. Det här är ingen tandlös sagofigur. Han är ytterst verklig, han är verksam här och nu och en dag ska vi få se honom och ställas inför honom.

Så låt oss nu titta hans makts (1) omfattning, (2) ordning, (3) triumf, (4) slutgiltighet, (5) varaktighet och till sist (6) var den utövas.

1. Dess omfattning

Efter uppståndelsen sade Jesus i Matt 28:18 ”Åt mig har getts all – all – makt i himlen och på jorden” och Filipperbrevet 2:10 lägger till ”under jorden.” Det finns ingen plats, inget område ingen sfär, ingen dimension av existensen som inte är underställt Jesu absoluta makt och auktoritet. Hans makt omfattar allt.

Den omfattar från det största till det minsta av verklighetens dimensioner. Kol 1:17 säger,

Kolosserbrevet 1:17 (SFB-98)
17Han är till före allting, och allt består genom honom.

Allt hänger samman på grund av honom. Också det här huset. Molnen över våra huvuden. Galaxen som vi snurrar runt i. Hela universum. Alla små atomer och subatomära partiklar. Hebreerbrevet 1:3 säger att han uppehåller allt med sitt mäktiga ord.

Hans makt omfattar allt.

2. Dess ordning

Men det betyder inte att han utövar all sin makt. Han har inte tvingat alla sina fiender till total underkastelse. Inte än. (Nu är vi inne i den andra punkten, maktens ordning) Han har ordnat det så att hans rike går fram genom evangeliets förkunnelse och hans folks utgivande kärlek. Han säger att det ska komma en tid då allt gått i fullbordan, men att det inte är vår sak att veta vilka tider och stunder Fadern har beslutat. Vårt uppdrag är att göra hans vilja – att öppna vår mun och förkunna evangeliet och älska våra medmänniskor, tills den dag då evangeliet spridits så långt han i förväg har beslutat och då ska han kliva in på scenen och fullborda allt i egen hög person.

Om det finns saker vi inte förstår när vi talar om omfattningen av hans makt så får de sin förklaring när vi talar om dess ordning. Han har ordnat det så. Han har inte stigit in själv till fullo och ställt allt till rätta än. Han vill att fler ska nås av evangeliet innan han kommer tillbaka i härlighet.

Så här säger Paulus i 1 Kor 15:24-27:

1 Korinthierbrevet 15:24–27 (SFB-98)
24Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26Som den siste fienden berövas döden all makt, 27ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus.

Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Omfattning av hans makt är utan gräns, men ordningen går enligt den takt han själv har beslutat.

3. Dess triumf

1 Petr 3:22 säger:

1 Petrusbrevet 3:22 (SFB-98)
22han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.

När Kristus dog bröt han Satans makt, dödens makt och alla sina fienders makt – han besegrade dem inifrån och uppstod igen. Han gick ut ur den förseglade graven och regerar i triumf över dem alla. Detta visste han i förväg, så han sade till Petrus i Matt 16:18,

Matteusevangeliet 16:18 (SFB-98)
18Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.

Helvetet kan inte besegra Jesus. Hans seger är säker. Han kommer att fullborda alla sina syften för den här världen och för den grupp av syndare som kallas hans församling.

4. Dess slutgiltighet

Jesus sade i Joh 5:27:

Johannesevangeliet 5:27 (SFB-98)
27Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.

Jesus Kristus kommer att hålla dom över dig och mig. Varje person ska inför Kristus avlägga räkenskap för hur vi levt våra liv och huruvida vi förtröstat på honom för våra synders förlåtelse. Den uppståndne Kristus har rätt att döma mänksligheten. Och det kommer han att göra. Och det kommer att bli slutgiltigt – det finns ingen att överklaga till bortom Kristus. Johannes 17:2 säger,

Johannesevangeliet 17:2 (SFB-98)
2Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom.

Både dom och evigt liv är i hans händer. Du kan inte bagatelisera Jesus. Du kan inte vifta bort honom och samtidigt ha någon som helst ro med tanken att du är på väg till himlen. Det finns människor som är på väg mot helvete och evig fördömelse och människor som är på väg mot evig glädje, och den som avgör är Jesus Kristus. Han beslutar vem som följer honom och vem som är en hycklare. Skillnaden kommer inte att handla om vad du har gjort för honom eller vad du har gjort i hans namn. Frågan är: har du satt ditt hopp till honom. Förtröstade du på honom. Flydde du till honom att vara nådig mot dig?

5. Dess varaktighet

I Uppenbarelseboken 11:15 hördes det starka röster ur himlen som sade

Uppenbarelseboken 11:15 (SFB-98)
15 […] Då hördes i himlen starka röster som sade:
”Herraväldet över världen
tillhör nu vår Herre
och hans Smorde,
och han skall vara konung
i evigheternas evigheter.”

Det kommer aldrig att komma ett nytt kapitel efter Kristus. Inget kommer efter Kristus. Han är den förste och den sista och den som lever. När du mött Kristus är det på ett sätt färdigt. Allting kommer att avgöras i detta liv. Sedan kommer det sista kapitlet, och det ska pågå i evighet.

6. Var den utövas

För det sjätte – var makten utövas. Nämligen här. Den här jorden ska göras ny. All synd och sjukdom och Satans makt ska försvinna. Det ska bli en ny himmel och en ny jord. Men inte en annan himmel och en annan jord. De ska förnyas. Det är därför han ska komma tillbaka i makt och härlighet. När han går bort för att bereda en plats så är det en plats som ska komma hit. Matt 24:30 säger,

Matteusevangeliet 24:30 (SFB-98)
30Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

Så låt oss förundras över Jesu Kristi makt – dess omfattning, dess ordning, dess triumf, dess slutgiltighet, dess varkatighet och var den utövas.

AVSLUTNING

Då har vi kommit igenom texten.

Filipperbrevet 3:20–21 (SFB-14)
20 Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.

Nu är frågan: vad betyder Kristi uppståndelse för dig? Det är ingen tvekan om att den har ägt rum, det är helt enkelt den mest historiskt rimliga förklaringen. Graven var tom och mängder av vittnen såg honom och var villiga att offra sina liv för honom. Men frågan är vad det gör med dig. Vad innebär det för dig att Kristus har makt att lägga allt under sig? Är det en tröst för dig eftersom du tillhör honom eller är det något som gör dig obekväm?

Det går inte att följa honom med halva hjärtat. Det enda som går är att fly till honom – att med hela sin varelse kasta sig på honom och sätta hela sitt hopp till honom. Att låta våra liv kretsa kring honom och inte oss själva. Han är sannerligen uppstånden och han är verksam här och nu. Kom till honom och lev ditt liv till hans ära. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.