Att söka skydd under Guds vingar | Rut 3

Att söka skydd under Guds vingar | Rut 3

Under sommarens kvällsgudstjänster går vi igenom boken om Rut, Noomi och Boas. Det är en underbart vacker bok utan ett enda bortslösat ord. Den är fantastiskt sammanvävd och under ytan rör det sig mängder av subtila teman och anspelningar. Det gör att man missar smärtsamt mycket i en så här kort predikan på 10-12 minuter, men jag hoppas att vi ändå kan få glädje av det lilla vi hinner titta på.

Bakgrund

För att förstå vad som händer i det tredje kapitlet behöver vi ha med oss en känsla av vad som hänt i de två tidigare kapitlen.

Kapitel 1

I det första kapitlet får vi se hur framförallt Noomi går in i den mörkaste av tider. Noomi var gift med någon som hette Elimelek och de bodde i Betlehem. Men så blev det hungersnöd och de gick till Moabs land och hoppades att de skulle ha det bättre där. Men där dog Elimelek och Noomi lämnades kvar med deras två söner som båda gifte sig med moabitiska kvinnor, den ena hette Orpa och den andra hette Rut. Efter tio år hade uppenbarligen ingen fått barn och båda sönerna dog. Så Noomi bestämde sig för att gå hem till Betlehem igen och lämna sina moabitiska svärdöttrar kvar så att de kan söka sig ett nytt liv. Orpa tog chansen och stannade kvar, men Rut ville följa med Noomi till Israel, även om det innebar att hon gav upp alla chanser att skapa sig ett bra liv i sitt hemland. Kapitlet slutar med att Noomi säger att den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för henne. 

Det är sant. Det är ett kapitel som rymmer mycket lidande. Och här har vi bokens huvudbudskap. Gud kan, ja, han kommer, att leda oss in i tider av lidande. Ofta fattar vi dumma beslut och drar lidande över oss själva. Men själva poängen är att också det lidandet är ett verktyg i Guds hand för att göra oss mer lika hans Son och ytterst sett ära honom. 

Kapitel 2

I det andra kapitlet tränger det fram en strimma ljus. De kom till Betlehem under tiden för kornskörden, vilket i Israel innebär runt påsk. Och vi ser i den tredje versen hur ”det föll sig så” att rut gick till Boas åker för att plocka ax, vilket de fattiga kunde göra enligt Mose lag. Boas var av samma släkt som Elimelek och rent juridiskt skulle han kunna åta sig rollen som återlösare för Rut och Noomi och föra vidare Elimeleks namn genom att gifta sig med Rut och få barn med henne. 

Det är ett intressant uttryck, att ”det föll sig så”, eftersom för oss som läser boken är det helt uppenbart att det var Gud som ledde hennes steg till just Boas åker – att varje liten detalj i den här berättelsen är minutiöst regisserad av Gud för sin äras skull. Än en gång ser vi att vi inte planerar våra liv; våra liv ligger ytterst sett inte i våra händer, utan Gud är den som planerar våra liv.

ATT PLANERA UNDER GUDS FÖRSYN

Men så kommer vi till det tredje kapitlet och här handlar det väldigt mycket om mänsklig planering! Rut och Noomi har en plan. Det verkar som en märklig plan, men det är ändå en plan. Och vi måste se att även om vi inte ytterst sett planerar våra liv så planerar vi idag. Vi har alla ett ansvar för den här dagen: att öva oss i tro, hopp, kärlek, klokhet, ödmjukhet, generositet, måttfullhet och tålamod. Vi har ett ansvar att fatta beslut och agera utifrån dem på ett sätt som ärar Gud. Vi har ingen aning om vad som blir utkomsten av våra planer, men vi har ändå ett ansvar att planera.

Att söka skydd under Guds vingar

Men innan vi kommer till vad jag tror är nyckeln i det tredje kapitlet vill jag att vi går tillbaka och tittar på 2:10. Rut frågar Boas varför han han ser på henne med sådan välvilja och tar sig an henne, fast hon är en främling. Boas tycks svara på hennes fråga som om hon hade frågat varför GUD gjort allt detta för henne. Boas ser Guds hand genom allting, och ytterst sett är den barmhärtighet han visat Rut Guds barmhärtighet som får kanaliseras genom honom. 

Titta i vers 12,

Rut 2:12 (SFB-15)
12Må Herren löna dig för det du har gjort, må du få full lön från Herren, Israels Gud, som du har kommit till för att söka skydd under hans vingar.”

Det är inte under Boas vingar ytterst sett Rut har kommit för att söka skydd, utan under Herren, Israels Guds, vingar. 

Planen

Men låt oss titta i det tredje kapitlet och se hur deras plan ser ut. Rut ska alltså gå till den stora festen vid tröstplatsen och hålla koll på Boas. När han ätit och druckit och gått och lagt sig ska hon lyfta på hans täcke och lägga sig under det vid hans fötter.

Det är en märklig plan. Det ser ut som att hon skapar en sexuellt laddad situation som verkar direkt olämplig. Men Noomi är säker på sin sak. Han ska säga till Rut vad hon ska göra. 

Så hon gör som Noomi har sagt. Hon går och lägger sig vid Boas fötter. Vid midnatt vaknar han upp och märker att någon ligger där. Han frågar vem hon är. Och Rut säger något intressant. Vers 9,

Rut 3:9 (SFB-15)
9”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, för du är min återlösare.”

Här är det mycket som händer. Ordagrant använder hon precis samma ord som Boas använde i 2:12 – hon ber honom breda ut sina vingar över henne. Precis samma uttryck finns i Hesekiel 16:8 som handlar om hur Gud tar upp en oönskad, nyfödd flicka som ligger utkastad på fältet, lämnad att dö. Men han tar upp henne och tar hand om henne och när hon har blivit vuxen breder han sina vingar över henne och ingår förbund med henne. Flickan är en symbol för Israel och bilden är en stark bild om Guds kärlek till sitt folk och hur han har förbundit sig till dem.

Rut säger alltså, fast mycket subtilt: Boas, du har sett och bekräftat hur jag har sökt skydd under Guds vingar. Men jag vill också söka skydd under dina vingar. Ingå förbund med mig och bli min återlösare. 

DEN KRISTNES BÖN OCH HOPP

Nu har tiden gått och vi ska dela bröd och vin tillsammans. Men är inte det här också den kristnes bön och hopp? ”Jag vill söka skydd under dina vingar. Ingå förbund med mig och bli min återlösare. Var mitt hopp.” Vi söker skydd under Guds vingar. Genom tron på Kristus får vi del i Guds förbund till sitt folk. När Gud säger i Hesekiel 16, ”och du blev min”, så talar han om dig. Han har tagit sig an dig när du var hopplöst förlorad; inkrökt i dig själv och död i dina synder. Men han sade till dig, ”du ska leva.” Han tog sig an dig och gick in i förbund med dig. Han gav dig den helige Ande, så att du kan se till honom i tro och säga ”min Fader.” Och han gav dig sin Enfödde Son som din återlösare. Kristus levde det liv du borde ha levt, i fullkomlig förtröstan på Faderns godhet och han dog den död som du borde ha dött, krossad under Guds förbannelse. Och allt detta för att du ska kunna dela hans liv i Faderns glädje. 

AVSLUTNING

Så när vi nu delar bröd och vin tillsammans får det bli en påminnelse för oss om Guds ofattbara omsorg om oss. Att han till och med gav sin evige, Enfödde Son, för att vi ska ha liv. Att Kristi kropp bröts för vår skull och att vi genom tron på honom får del av hans eviga liv inför Fadern. Han har gett oss sin återlösare och även om vi vandrar genom dödsskuggans dal leder han oss på rätta vägar för sitt namns skull. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *