Det femte evangeliet, Jesaja 53

Det femte evangeliet, Jesaja 53

Predikan av Jonah Fransson. Introduktion till predikoserien “det femte evangeliet”.

Jes 52:7-53:12: Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: “Din Gud är kung!” Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne! Rena er, ni som bär Herrens kärl. Ni ska inte dra ut med hast och inte gå bort som flyktingar, för Herren går framför er och Israels Gud är sist i ert tåg.
Se, min tjänare ska handla vist. Han ska bli hög och upphöjd, mycket hög. Liksom många häpnade över dig, så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn. Så ska han bestänka många folk. Inför honom ska kungar förstummas, för de får se något som aldrig berättats för dem och förstå något de aldrig har hört.
Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder.
Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.


För ett par år sedan läste jag att en man vid namn Nostrodamus på 1500-talet hade förutspått en massa grejer som har hänt nu på senare tid. Det var nog i samma veva som Majakalenderns plötsliga slut väckte skräck i domedagsprofeterna någon gång runt 2013. Men när jag läste Nostradamus profetior så blev jag besviken. T.ex skulle han ha förutspått John Kennedys död 1963. Men det som stod var en vag text som inte hade någon kontext. Om att Den store mannen ska träffas av en blixt på dagen. Jag kan inte uttrycka hur förundrad jag var att hans verk har levt vidare till idag. Det var ingen vidare exakt profetia direkt. Sedan tittade jag lite i Bibeln. Och speciellt detta stycke vi precis har läst. Här snackar vi riktiga profetior. Guds ord är mycket häftigare än alla människors påhitt.
Inledning
Idag ska jag påbörja en predikoserie genom ett av de mest häpnadsväckande styckena i Gamla Testamentet. Jesaja 53. Och när jag säger Jesaja 53 så menar jag egentligen från och med vers 7 i kapitel 52 till slutet av kapitel 53.
Eftersom det finns så oerhört mycket i detta stycket så kommer jag behöva många predikningar för att ta mig till slutet av kapitel 53. Så dagens predikan kommer att vara, precis som Johnnys predikan förra söndagen, en inledningspredikan. Och jag kommer lägga en grund för oss att förstå texten för framtida predikningar. Dagens predikan kommer ha följande upplägg.
Jag börjar med att klargöra varför vi kan lita på texten och veta att texten faktiskt är skriven innan Kristus. Sen kommer jag gå in på den frälsningshistoriska bakgrunden. Alltså titta på Guds plan för och Israeliternas förväntningar på Messias genom Gamla Testamentet. Och till slut vill jag titta på vad Jesaja säger om Messias.
Och det jag vill att ni tar med er speciellt från dagens predikan är att Guds evangelium alltid har varit plan A och att det evangeliet är ett budskap som håller att spridas även i vår tid.
Jag tror att det finns mycket vi kan lära oss av detta. I gudstjänstbladet har vi en hel sida dedikerad till anteckningar. Använd gärna den.
1 Vi kan lita på Jesaja 53.

    Så punkt 1 Vi kan lita på Jesaja 53 som profetia.
    Den text vi precis läste är en text som lägger ut evangeliet på ett så klart sätt att Matteus, Markus, Lukas, Johannes, Paulus och Petrus alla använder direkta citat ur den när de argumenterar för evangeliet i Nya Testamentet. Jesaja var en populär profet bland apostlarna. Hans namn nämns 20 gånger i Nya Testamentet och citat från boken återfinns överallt. Och det är inte så konstigt, för det budskap som Jesaja proklamerade var inget annat budskap än det budskap apostlarna proklamerade. Och Just kapitel 53 är så extremt klart och tydligt i budskapet om Messias, eller Kristus, att det till och med har kallats det 5:e evangeliet av vissa. Och då kanske man kan tänka att ”varför är det så häpnadsväckande? Vi har ju hela Nya Testamentet som talar om samma sak”.
    Ja, det är ju sant, men… det som ju gör att just denna text är så förbluffande är det faktum att den skrevs ca 700 år innan Jesus kom. Sug på den lite. Den texten vi läste i början som låter som om den vore tagen direkt ur ett av Paulus brev var egentligen skriven låååååångt innan de händelser som skrivs om hände.
    Men hur vet vi det? Hur vet vi att det vi nu läste inte har förvrängts för att passa in med den Kristna trons framväxt? Visst hör man argument ibland om att vi inte kan veta vad bibeln sa från början för att den har genomgått översättning efter översättning efter översättning? Lite som telefonleken eller viskleken. Visst har ni lekt den? Den förste personen i en ring viskar en kort mening i den andres öra. Denna gör samma till den tredje och så vidare tills den siste viskar vad han hörde till personen som kom på meningen i början. Varpå alla skrattar gott åt hur en bro på Tahiti blir till en bror på tjotahejti.
    Om man kan förvränga en sådan liten mening på så kort tid hur kan man då tro att bibeln, och speciellt gamla testamentet har bevarats under så många år? Och ett tag så hade kritikerna en poäng. Det tidigaste daterade originalet av Jesaja återfanns förr i en text som heter Alleppokodexet som skrevs så sent som på på 900-talet e.kr.
    Man kan tänka sig att kritikerna kunde hävda att vi egentligen inte vet något om vad som faktiskt stod i Jesaja från början. De kristna fick lita på att Gud hade låtit rätt text överleva.
    Men så en dag 1947 var en herdpojke vi namn Muhammad ute och letade efter sina getter i Qoumran som ligger mellan Jerusalem och döda havet. Han såg en grottöppning och tänkte att en av hans getter kanske hade gått in där så han kastade in en sten. Man kan ju undra om det var det bästa sättet att få tillbaka sina getter på. Kanske var det därför de hade rymt? Men i alla fall, istället för att höra en get så hörde ha en krossad lerkruka. I krukan var den första av det vi idag kallar ”Döda havs-rullarna”.
    Det visade sig att det lite innan Jesus levde fanns en grupp Judar som kallade sig Esséer. De var en grupp som man tror valde att leva avskilt från världen i något som liknade klosterliv. De hade Jesaja som en favoritbok och hade av någon anledning valt att gömma undan skrifter i lerkrukor i grottor vid Döda havet. Och då visar det sig att vi helt plötsligt hade Jesaja bok i original daterad ca 200 år innan kristus. Det är över 1000 år innan det äldsta originalet man hade. Och hör och häpna, texterna var inte speciellt annorlunda alls. Det finns skillnader i stavning och några ord här och där men vi kan idag säga med säkerhet att den texten vi läste i början av predikan är samma text judarna läste när de såg fram emot sin Messias hundratals år innan Jesus ens hade fötts. Naturligtvis var det inte på Svenska utan på Hebreiska, men ni fattar. Är det inte häftigt? Helt plötsligt vet vi att allt det vi läste faktiskt är daterat innan Kristus med ca 200 år.
    Att säga att texten förutspår framtiden är en underdrift. Det är ju på pricken rätt!
    Tänk dig in i att höra denna texten för första gången idag. Hur skulle ni ha reagerat ?
    Faktum är att Judarna reagerade starkt på det. Innan Jesu födelse var judarna överens om att texten i Jesaja 53 handlade om den kommande Messias. Men när Jesus kom och uppfyllde texten så ändrade man på den tolkningen. Många Judar blev ju kristna och höll kvar den men de som inte blev det började istället säga att det handlade om Israel som folk istället.
    Och i den judiska synagogan så läser man ofta mycket långa stycken från Bibeln och man har satta stycken för varje Sabbat. Men i detta lässchema så har man än idag, underligt nog, inte med Jesaja 53. En sabbat läser man kapitel 52 och när man kommer tillbaka nästa sabbat läser man kapitel 54.
    Även att det skrevs av den störste och mest respekterade judiska profeterna som har levt. Så vill man inte låtsas vid det. Men faktum är att den text som används mest när det kommer till evangelisation till Judar är Jesaja 53 ett extremt viktigt stycke. Och det borde det vara för oss också. Paulus säger ju att Jesus dog för våra synder enligt skrifterna. Vilka skrifter? Jo, Gamla testamentet i allmänhet och Jesaja 53 i synnerhet. Det Jesus gjorde var i linje med det som stod skrivet redan hundratals år innan.
    Så nu har vi gått igenom lite historia. Vi har sett att Jesaja 53 med all säkerhet skrevs innan händelserna som står beskrivna däri hade hänt och att vi har en trovärdig skrift. Det var min första punkt.
    2 Israels förväntningar på Messias

Som en andra punkt ska jag placera Jesaja i sin bibliska kontext och placera hans bok och tjänst i Guds plan.
Gud hade en plan från början. Evangeliet var ingen plan B. Det finns ingen plan B. För att visa det så måste vi gå genom några grejer från början. Vi börjar berättelsen i 1:a Mosebok. Vi har Manen och Kvinnan i lustgården, Adam och Eva, skapade till Guds avbild för att ära Gud och njuta av honom för evigt. Men så vänder människan bort från Gud. De lyder inte Gud utan följer den onde som kommer i form av en orm i berättelsen och förleder dem. De faller i synd. Och i och med det så blir de utkastade ur lustgården och in i skapelsen kommer död, sjukdomar och hela skapelsen förbannas. Och i och med det så kommer alla människor födda av kvinna att lida av synden och dess konsekvenser. Jag kan tänka mig att det nog kände sig lite nere. Men så nämner Gud något intressant. Han säger till ormen att ” Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.
Det ska komma en som besegrar ondskan.
Det verkar som om det ska komma någon speciell som ska besegra ondskan. Det visar sig inte vare någon av Adam och Evas söner när en av pojkarna dödar sin bror. så de får i tro se framåt mot den som ska krossa ormens huvud. Vi kommer efter ett tag till Abraham. Gud väljer ut honom och vi får veta att hela världen ska välsignas genom hans familj. Ska den de väntat på komma nu? Det enda problemet är att Abraham och Sarah är över 90 och inte kan få barn. Men Gud gör ändå så att Sarah blir gravid och de får en son. Är detta han som ska komma? Nej, det visar sig igen att Abrahams son Isak inte är den utlovade personen heller men Gud lovar även Isak att världen ska välsignas genom honom. Isak i sin tur får en son som heter Jakob som också kommer att kallas Israel. Är han den utlovade? Nej, men även han får löftet att välsignelse ska komma till nationerna genom honom. Det är ju därför bibeln ofta säger att vår Gud är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Jakob eller Israel får 12 söner vilkas avkomma blir till Israels folk. En av sönerna heter Juda och när Israel är döende i Egypten så profeterar han över sina söner och säger till Juda att ” Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken lyder honom.
Han som ska komma ska vara en härskare ur Juda stam som folken lyder.
Vi ser att det byggs på en sak efter en annan. Israels ättlingar spenderar sedan 400 år som slavar i Egypten. Då kommer Mose och leder dem ut ur Egypten. Är detta den som ska komma? Han är befriar ju guds folk.
Nej, inte han heller. Sedan kommer Josua som leder dem in i det förlovade landet. Är det han som ska komma? Nej. De söker någon som är bättre än Mose och bättre än Josua.
De lever i landet ett tag och tittar runt på folken runt omkring och kommer på att de vill ha en kung som de andra folken och efter ett tag skaffar de sig en kung. Den kungen som folket vill ha, Saul, som inte är så lyckad alls. Men under Sauls regering så väljer Gud ut en ung herepojke som heter David och Profeten Samuel smörjer honom med olja. Saul dör och David kommer till makten. Kan detta vara den utlovade härskaren som kommer?….. Nej, igen visar det sig att det inte är han men profeten Nathan profeterar över David och säger ” När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.
Så härskaren som ska komma ska komma ur Davids linje. Han ska vara en Davids son. Och en kung.
När man talar om denne kung så brukar man kalla honom Messias. Det betyder den smorde på hebreiska. Om man vill ha samma ord på grekiska så blir det Kristus.
Nu börjar de nog tänka att Davids släkt kommer vara en välsignelse. Nu kommer den utlovade Messias snart. Men istället så vänder både folket och kungarna sig bort från Gud. Det blir så fel att landet Israel delas i två delar redan när Davids sonson ska ta över tronen. Det blir två riken av det, det norra riket med tio stammar som hette Israel och det södra riket som inkluderade Juda och Benjamins stammar. Det riket kallades Juda. Och det är i detta rike som Davids ätt förblir kungar. Men det ser inte bra ut. Inget verkar bli bättre i Juda. Då skickar Gud profeter. En av dem hette Mika och han profeterade också om den kommande kungen så här: Men du, Betlehem Efrata som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.
Den kommande härskaren ska födas i Bethlehem och han ska ha ett ursprung före tiden!
Vi smalnar av sökkriterierna för den kommande kungen för varje profetia. Och jag har bara tagit ett par stycken. Det finns många fler liknande profetior men jag valt dessa för att ni ska förstå vilka förväntningar det fanns på Messias på Jesajas tid Och också för att ni ska se och förstå att konceptet om Messias eller Kristus inte är ett nytestamentligt påhitt. Faktum är att Nya testamentet inte kan förstås alls utan den bakomliggande historien. Den dagen vi slutar läsa det Gamla Testamentet är den dagen när vår grund i tron börjar gunga. Och detta är något jag tror vi har tappat i Svensk frikyrklighet. För att förstå vad Evangeliet är så måste vi förstå Guds plan. Och utan förarbetet i gamla testamentet så kan vi inte förstå det. Vi behöver få tillbaka en förståelse för att hela bibeln, både Gamla och Nya Testamentet är Guds ord och är därför utgör den enda och fullkomliga regeln för kristen tro och levnad, som det står i vår trosbekännelse. Detta är en av mina mål med denna predikan, nämligen att vi ska se att Gamla Testamentet är Guds ord och är helt fundamentalt i vår förståelse av evangeliet. Jag säger inte nu att om du personligen inte kan hänvisa till Gamla Testamentet så är du en sämre kristen. När man läser Nya testamentet så hänvisar ju det till Gamla hela tiden. Så även om du bara läser NT så får du en massa GT med dig. Men det jag söger är att när en församling vandrar tillsammans och ska ta beslut i teologiska frågor så bör vi ta med GT i beräkningarna. En församling utan GT är en församling som bygger evangeliet på fel grund och som då inte har ett evangelium värt pappret det är skrivet på.
3 Jesajas uppenbarande av Messias

    Men i alla fall, in på scenen, i denna kontext, samtida med Mika någonstans runt 740 fk och drygt 2000 år efter Abraham kommer Jesaja. Det var min 2a punkt om Israels förväntningar på Messias. Och nu kommer min 3e punkt. Som är Jesajas uppenbarande av Messias Jesaja kallas till profet det år när kung Uzzia dog. I kapitel 6 av Jesaja beskriver han själv sin kallelse att bli profet. Där förklarar han vad problemet i Juda är under hans tid. Han fick en vision och där stod han inför Gud och han säger till gud: Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot. Men Gud renar hans läppar och sänder ut honom med ett budskap Det budskap han fick var följande: Säg så här till dem: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men inte fatta. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade.”
    Tänk er hur kul det måste ha varit. Han skulle proklamera Guds ord men ingen skulle lyssna eller förstå. Men Jesaja gjorde som han blev tillsagd. Han hade sin profetiska tjänst i ca 60 år och fick sitt liv avslutat när Kung Manasse enligt traditionen beordrade att såga honom mitt itu. Tänk att proklamera guds ord i 60 år utan att se att någon lyssnar. Jag tänker att det kan vara en lärdom för oss som kristna idag. Vårt uppdrag är att proklamera evangeliet till vår tid och att göra lärjungar av alla folk. Om vi har tur har vi 60 år i tjänst för herren. Vad gör vi med tiden? Tar vi till vara på den?
    Men i alla fall så skriver Jesaja ner sina profetior i en bok. Och den boken har vi sett är helt och hållet trovärdig rent historiskt. Om man ska göra en enkel översikt av Jesajas bok så kan man säga att boken är indelad i tre delar.
    1
    Den första delen mellan kap 1 och 39 handlar om tiden innan fångenskapen i Babylon. Guds folk var som vi har sett ett rebelliskt folk. Ett folk som har lämnat Gud. Men det finns en rest av gudfruktiga människor kvar. Jesaja proklamerar Guds straff och hans kommande dom som ska rena hans folk. Och med rena menar jag som när man renar Silver. Man bränner bort orenheterna, man kastar slagget och kvar blir det rena silvret. På liknande sätt ska gud rena sitt folk genom dom.
    2
    Den andra delen mellan kapitel 40 och 55 handlar om tiden då folket genomgår domen, fångenskapen i Babylon. Där tröstar istället Gud ett slaget folk som är under världens förtryck. Och det är här vår text åtefinns.
    3
    Och den tredje delen, kapitel 56-66 handlar om tiden efter domen. Den är skriven som om gud förbereder den rest av Hans folk, alla Hans sanna efterföljare, alla de som håller hans bud, på Hans slutliga frälsning.
    Den kommande Messias är en stor del i boken och en massa förutsägningar om honom finns invävda i hela boken. Han ska komma som ett barn, i Davids linje. Han ska födas av en jungfru, förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. förbinda dem som har förkrossade hjärtan, utropa frihet för de fångna, och befrielse för de bundna (det var ju det Jesus läste i synagogan när han inledde sin tjänst om ni kommer ihåg?), hans ska tjänstgöra i Galliléen, han ska kallas Underbar i råd, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Hans herradöme ska vara i evighet.
    Alla dessa profetior är ju liknande de vi redan har gått igenom om än lite mer specifika. De handlar alla om en stor härskare, en kung, en befriare som ska göra allt bättre.
    Men det finns något annat i Jesaja om Messias som skiljer sig markant från det. Det finns 4 stycken i Jesaja som kallas för tjänarsångerna som handlar om någon som kallas Guds tjänare. De finns i 42:1-9, 49:1-13, 50:4-11 och den sista som är kap 53 som jag ska predika över. Faktum är att denna person till och med kallas den lidande tjänaren. I vår text läste vi bland annat att Han ska bli hög och upphöjd, mycket hög. Liksom många häpnade över dig, så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn.
    Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.
    Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden
    Hur hänger detta ihop egentligen? Vem är det Jesaja pratar om. Vem är det alla andra profetior pratar om?
    Det överraskar väl ingen här vem det är Jesaja talar om? Det är han som är bättre Adam, Han är en befriare än Moses, Han är en bättre erövrare än Josua, Han är en bättre Konung än David och Han uppfyllde alla kriterier för att vara Messias. Det var Jesus från Nasaret. Marias son. Vår Herre. Han är ju hela anledningen varför vi finns till i Göteborg.