Dopet: en församling blir till | Apg 2:37-41

Dopet: en församling blir till | Apg 2:37-41

När blir en kristen församling en församling egentligen? Vad är det som gör en församling till en församling? Vad är det för skillnad på att ha en grupp individer och att ha en församling?

Om vi är en grupp kompisar som träffas i parken, är vi en församling då? Kanske inte. Men om vi träffas regelbundet i parken, är vi en församling då? Nej, det finns många grupper som träffas regelbundet utan att vara kristna församlingar. Det finns träningsgrupper, meditationsgrupper och fågelskådare. Men om vi alla är kristna då? Ja, det är en bra början, men det finns kristna fågelskådare också som träffas regelbundet och tittar på fåglar. Så när blir en församling en församling? Vad måste vi vara eller vad måste vi göra för att vara en församling i nytestamentlig mening?

Vi får inte hela svaret, men vi får en viktig del av svaret genom att titta på några få verser i Apostlagärningarna. Där beskriver författaren Lukas vad som hände på pingstdagen. 

Försök att föreställa dig det. Res tillbaka 2000 år till Jerusalem under pingsthögtiden. Det var framförallt en skördefest då folk samlades från världens alla hörn i Jerusalem och bar fram det första av sin skörd till Gud. Stan var helt full av folk. Överallt var det trångt och festligt och överallt kunde man höra främmande språk talas. Jesu lärjungar sitter ihopsamlade och är nog rätt så omtumlade. Först hade de trott att de hade förlorat sin mästare på långfredagen 52 dagar tidigare. Men från påskdagen och framåt hade allihopa vid flera tillfällen fått se Jesus uppstånden. Men nu hade han för drygt en vecka sedan förts upp till himlen framför deras ögon. Nu var de ensamma och förvirrade igen! Han hade visserligen lovat att de skulle bli döpta av den helige Ande, men vad i hela världen skulle det betyda? Den helige Ande! Vad är det ens för någonting?

Så där satt de, hopkurade i ett rum och visste varken in eller ut. Men plötsligt hördes det från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och texten säger att de alla uppfylldes av den helige Ande. Det manifesterades i form av eldslågor som satte sig på var och en av dem. Och nu blev allt annorlunda. De var helt förändrade, inifrån och ut. 

Dessutom, på något märkligt sätt kunde de tala främmande språk. De gick ut på gatan och när folket där hörde dem blev de skakade eftersom de hörde sina egna hemspråk talas. De frågade, ”hur är detta möjligt? Hur kan de ha lärt sig vårt språk? Är de inte enkla fiskare från Galileen?” Andra skrattade åt dem och sa att de var fulla. 

Men då klev Petrus fram, som nu var fylld av både mod och kraft, och gav sin pingstpredikan, där han förklarade vad som hade hänt. Han visade hur detta var förutsagt i Skrifterna som alla trodde på och han predikade evangeliet om människans synd och om Jesu död och uppståndelse för vår skull. Han är den frälsare som de hade väntat på under många hundra år, men han är långt större än de någonsin kunnat fatta. 

Sedan kommer vi till den text som jag vill stanna till lite inför under den tid som är kvar. Apostlagärningarna 2:37-41,

Apostlagärningarna 2:37–41 (SFB-15)

37När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad ska vi göra?” 38Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”

40Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: “Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” 41De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

Så hur blir en församling till? När blir en församling en församling? Ur den här texten skulle jag vilja visa två centrala händelser som är helt oumbärliga i en församlings biologi: (1) predikan av evangeliet föder frälsande tro, och därefter att (2) evangeliets gemenskap upprättas.

I. PREDIKAN FÖDER FRÄLSANDE TRO

För det första: predikan av evangeliet föder frälsande tro. Du minns scenen: folk är förvirrade. Vissa är förundrade över dånet och över att de hör dessa enkla galileer prisa Gud på deras egna språk. Andra är hånfulla och skojar bort det. I detta tumult träder så Petrus fram och predikar. 

Han börjar att säga att det här inte var någon tillfällighet utan var förutsagt av profeten Joel som levde kanske 900 år tidigare. Det här är Guds verk. Gud är fullkomligt helig, rättfärdig och kärleksfull. Han sände sin Enfödde Son, frälsaren, till världen och bekräftade honom inför dem alla med under och tecken. Han levde ett liv i fullkomlighet; ett liv helt utan synd. Han motstod alla frestelser, han gav sig aldrig till lögn eller högmod. I varje sekund älskade han Gud av hela sitt hjärta och hela sin själ och lika fullkomligt älskade han sin nästa. 

Problemet är att människan är en syndare. Som profeten Jeremia säger, 

Jeremia 17:9 (SFB-15)

9Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?

Jesus kom till en mänsklighet som är helt inkrökt i sig själv. Som inte ville ha någon frälsare, utan som vill klara sig själv. Som inte är intresserad av Gud, och om de är intresserade så är det av en gud som de skapat till sin egen avbild. En liten praktisk gud som man kan ha i fickan och plocka fram när det passar. En sorts himmelsk butler som man ropar på när man behöver något. Ingen vill ha med Bibelns Gud att göra, eftersom det skulle innebära att man inte kan vara sin egen herre. Det skulle innebära att man inte tillhör sig själv utan lever till Guds ära. 

Det kan man inte stå ut med. Så de dödade Jesus. Och låt oss inte göra misstaget att tro att vi är bättre än dem. Om Jesus skulle ha kommit till oss idag skulle vi ha gjort exakt likadant. Eftersom vi är syndare. 

Det är ett problem eftersom Gud är god och rättfärdig. En dag kommer han att ställa allt till rätta. All ondska ska få sitt straff. Det innebär att vi alla kommer att dömas till döden, eftersom vi alla har syndat och förlorat härligheten från Gud. Vi är lögnaktiga och högmodiga. Vi vill vara våra egna herrar. Vi har inget annat än Guds rättfärdiga vrede att vänta. 

Vad finns det då för hopp för oss? Vårt hopp finns i Kristus. Han levde det fullkomliga liv som vi borde ha levt. Han är rättfärdig. Han är trofast och sann. Han gav sitt liv så att vi som tror på honom ska få leva. Jesus sa: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner” (Joh 15:12).

Hur är det möjligt? Hur kan han ge sitt liv för sina vänner? Genom tron på honom förenas vi med honom så att han blir vår ställföreträdare. När vi tror på honom; när vi förtröstar på honom med hela vårt liv, sker en juridisk transaktion som liknar den som sker när vi gifter oss. Allt som är hans blir vårt. Och allt som är vårt blir hans. Han är, med andra ord, vår ställföreträdare som bär straffet för vår synd. Han krossas under Faderns vrede i vårt ställe. Och i utbyte får vi del av hans eviga och fullkomliga liv inför Fadern. 

Så han dog i vårt ställe. Men han inte bara dog, Petrus berättar att han uppstod. Det var inte möjligt för döden att behålla honom. Varför? Därför att priset var betalt till fullo. När han uppstår är det ett tecken på att döden inte längre kan göra några anspråk på honom. Guds krav på rättvisa är uppfyllt. Därför blir också hans uppståndelse också en förebild för vår kommande uppståndelse. 

Så Petrus talar om folkets synd. Han talar om Kristi död och uppståndelse. Då säger texten, 

Apostlagärningarna 2:37–41 (SFB-15)

37När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad ska vi göra?”

Det högg till i hjärtat på dem. Plötsligt var det som att de förstod! Den helige Ande hade gett dem ett nytt hjärta, så att de kunde se och höra och ta till sig evangeliet. 

Det här gäller alla människor. Det finns säkert människor här som har hört evangeliet många gånger, men utan att polletten trillat ned. Du kanske kan alla fakta, men dina ögon har inte öppnats. Det rinner bara av, eftersom ditt andliga hjärta är av sten. Det finns ingen jordmån där evangeliet får gro. Du kanske kallar dig kristen, vad vet jag, men du har inte fått det där hugget i hjärtat. Du har inte sett din egen hjälplöshet och ropat ut: ”vad kan jag göra?!”

Om det är du, be att Gud ger dig ett nytt hjärta så att du kan se. Det här är Guds verk; det är inget du kan producera själv, lika lite som ett barn som ligger i mammas mage kan bestämma när han eller hon ska födas. Det är Gud och ingen annan som ger andligt liv. Så be honom att han ger dig det. 

Den första händelsen i att en församling kommer till är osynlig. Det är när Gud förvandlar människors hjärtan så att de hör evangeliet och gensvarar med omvändelse och tro. De får en ny natur. De är inte längre den person de varit. De är en ny skapelse. De vill nya saker och de älskar nya saker. Det är en förvandling av hela människan, inifrån och ut. Plötsligt ser de sig själva i ett nytt ljus och de ropar: ”vad ska vi göra?!”

II. EVANGELIETS GEMENSKAP UPPRÄTTAS

Så vi har personer som vill omvända sig. Som vill leva nya liv i Andens kraft. Men det gör ingen församling. Att ha en grupp kristna är en förutsättning för att ha en församling, men det är inte samma sak som att ha en församling. 

Den andra händelsen som gör en församling till en församling är en synlig handling där Guds folk skapar en evangeliets gemenskap. När jag talar om ”evangeliets gemenskap” menar jag en enad helhet där de många individerna blivit till en kropp – en församling. 

Så frågan blir hur ett antal pånyttfödda individer formar denna evangeliets gemenskap? Hur går man över gränsen från att vara ett antal kristna till att bli en församling? Det sker först och främst genom dopet. 

Skarorna ropade alltså: ”vad ska vi göra?!” Titta på vers 38,

Apostlagärningarna 2:38 (SFB-15)

38Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.

Och sedan står det i vers 41,

Apostlagärningarna 2:41 (SFB-15)

41De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

På pingstdagen gjorde Gud ett stort verk av pånyttfödelse. Men hur blev Guds osynliga verk i människors hjärtan synligt i en församling? Genom att de döptes. För en person som fötts på nytt är dopet Nya testamentets sätt att infogas i en församling. 

Genom dopet blir man del i församlingens förbund till varandra, att hjälpa varandra att hålla allt vad Jesus befallt. Bibeln säger att vi ska älska varandra, uppmuntra varandra, tala sanning med varandra i kärlek, bygga upp och orsaka andligt gott hos varandra. Det här är vad vi gör i en församling. En församling är inte en slumpmässig samling av kristna individer. Precis som i ett äktenskap konstitueras församlingen av ett löfte. I ett äktenskap lovar vi att vi ska vara trogna varandra. I en församling lovar vi att vi ska hjälpa varandra att hålla allt vad Jesus har befallt, som han säger till oss i missionsbefallningen. 

Det innebär att det finns två sidor av dopet. Å ena sidan finns en individ som Gud har fött på nytt. Dopet är den troendes sätt att offentligt ge sig själv till Kristus och hans folk. Det är den troendes sätt att säga till hela världen att hon nu har beslutat sig för att följa Jesus och inget annat. Det är en dramatisk porträttering av vad som händer andligen när vi tar emot Kristus. Vårt gamla jag – präglat av otro, uppror och avgudadyrkan – dör och vi föds in i ett nytt liv av gemenskap med Gud och hans folk. Det är vad vi bekänner och tillkännager för oss själva, den jordiska och den himmelska världen när vi döps.

Men på andra sidan dopet finns en församling. Dopet är också församlingens sätt att bekräfta den troendes förening med Kristus. I dopet finns det alltså en församling som säger: ”vi tror att det här är en genuint kristen person och vi vill i dopet bekräfta hans tro och göra honom till en av oss. Nu är det här en person som vi ingår förbund med att hålla allt vad Kristus har befallt oss. Vi vill tillsammans med honom uppmuntra varandra, älska varandra, bygga upp och orsaka andligt gott i varandras liv.” 

AVSLUTNING

Så, här har vi idag två personer som vi som församling tror att Gud fött på nytt. Vi har lärt känna dem och kan se Guds verk i deras liv. Därför vill vi också innesluta dem i vår gemenskap genom att döpa dem till Kristus. 

Låt oss be.

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *