Dopet och vår förening med Kristus | Rom 6:4-5

Dopet och vår förening med Kristus | Rom 6:4-5

Under kvällarna går vi igenom en serie predikningar där vi tar texter som vi citerar eller hänvisar till i vårt församlingsförbund. Vi kallar serien för ”sammanfogade medlemmar” och hoppas att det ska fungera som ett sätt att måla en vision av hur det kristna livet tillsammans i en församling inte bara kan utan också bör vara. 

Idag har jag fått uppdraget att predika utifrån Romarbrevet 6:4-5. Det är hämtat ur det sista stycket innan avslutningen i församlingsförbundet. Det stycket är lite annorlunda mot de andra. De andra består i stort sett bara av bibelcitat, men det här stycket låter så här: 

[Vi vill i allt eftersträva, under Skriftens auktoritet och i Andens kraft] 

Att bevara denna församling i trohet mot Guds ord genom att framhålla Bibelns förkunnelse samt ett rätt bruk av dop, Herrens måltid och församlingsdisciplin.

Här säger vi alltså att vi ska bevara församlingen i trohet mot Guds ord. Och hur gör vi det? Jo, genom att ta fasta på de kännetecken som den reformerade kyrkan traditionellt sagt kännetecknar en sann kristen församling, nämligen en rätt förkunnelse av Guds ord, samt ett rätt bruk av dop, Herrens måltid och församlingsdisciplin. Vi lovar alltså att vi tillsammans ska vaka över församlingens trohet mot Guds ord genom att se till att dessa kännetecken fungerar på ett bibliskt sätt. 

Texten vi har framför oss idag är den text vi hänvisar till när vi nämner dopet. Vi ska bevara församlingen i trohet mot Guds ord genom att se till att framhålla ett rätt bruk av dopet. Det är en väldigt teologisk text vi har här som binder ihop ett långt resonemang som Paulus för i Romarbrevet, så vi hinner inte titta på den särskilt djupgående. Men jag skulle vilja ge några övergripande kommentarer av vad det är som händer i texten och sedan utifrån det säga något om vad det gör med vår förståelse av dopet i den här församlingen. 

EN BILD AV VÅR IDENTITET

Låt oss läsa texten. 

Romarbrevet 6:4–5 (SFB-98)

4Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. 5För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.

Det här är skrivet av aposteln Paulus. Jag vet inte om du tänkt på det, men Paulus talade aldrig om sig själv som ”kristen”, i alla fall inte i någon av de texter vi har bevarade. Namnet ”kristen” var från början en nedsättande term som de kristna så småningom tog till sig och gjorde till sin. Däremot, använder Paulus ett annat begrepp om och om igen i sina texter, till exempel i 2 Kor 12:2 när han beskriver sig själv och säger att han ”vet en man i Kristus.” I Kristus. 

Det finns något paradoxalt att så många kristna läser Paulus och missar hans starka betoning på den kristnes förening med Kristus. Men när man har sett det en gång kan man se att det finns överallt. Det finns på varje sida, i nästan varje stycke, åtminstone under och bakom varje stycke. Det är hans grundläggande sätt att beskriva vad det innebär att vara en kristen. Det innebär att vara en man eller en kvinna i Kristus

Han börjar kapitlet med att säga ”Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död?”

Han kunde säkert ha förklarat föreningen med Kristus utan att komplicera det och blanda ihop det med dopet. Det gör han på andra ställen. Så varför talar han om dopet här? 

Svaret är enkelt. Därför att dopet är en kraftfull bild som talar om vår identitet. Vi kommer in i världen med Adam som vår federala huvud; vi kommer, så att säga, in i världen i Adam – det är ju det Paulus har talat om precis innan, i det femte kapitlet. Men i missionsbefallningen ger Jesus oss för första gången i hela världens historia Guds rätta namn som Fader, Son och Ande. Det har inte varit så tydligt förrän nu. Han har insinuerat det många gånger, men här är det som att han vill säga sina sista ord innan han stiger upp till himlen och nu vill han vara så tydlig det bara går. Han säger att Gud är Fader, Son och helige Ande. Gud är treenig. Och så säger Jesus till sina lärjungar att de ska göra alla folk till lärjungar och döpa dem i denne treenige Gudens namn. De ska döpas ut ur namnet Adam och in i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Det säger något om vår allra djupaste identitet. När jag föddes gav mina föräldrar mig ett namn gjorde de något med mig som har påverkat hela mig liv. När jag hör det namnet ropas finns en djup instinkt hos mig som säger ”det är jag”. Det är det här dopet kännetecknar. Dopet gör ingenting med mig i sig självt, men det är ett tecken som talar om ett skifte i själva grunden av min identitet. Dopet säger att jag inte längre är vad jag brukade vara. Jag är en ny skapelse. Dopet föder mig inte på nytt, men det förkunnar för hela världen att jag inte längre bär Adams namn. Jag tillhör inte längre Adam. Det livet finns inte längre kvar. Mitt gamla jag har dött och blivit begravet. Nu har jag genom tron förenats med Kristus. Han är min älskade Frälsare! Och att jag är förenad med honom innebär att allt som jag har varit, allt som jag har med mig från mitt förflutna nu är hans. Och allt som han är och allt som han har, har blivit mitt. 

Lyssna på de orden. Allt som han är och allt som han har. Det innebär att om vi ska förstå vilka vi är som kristna måste vi först förstå vem han är som förenat oss med honom själv. Vi måste på allvar begrunda vem Jesus Kristus är. Han är evig Gud, som av evighet funnits i Faderns famn (Joh 1:18) och som av evighet varit föremål för Faderns gränslösa kärlek och glädje. Han är utstrålningen av Guds härlighet och den som bär allt med sitt mäktiga ord (Hebr 1:3). Han är alfa och omega, början och slutet, härskaren över jordens alla kungar (Upp 1:5). Allt som är hans; hela den oändliga rikedom av kärlek och glädje och liv som tillhör honom är också vårt. Allt som han är och allt som han har. 

Och vidare måste vi förstå vad det är vi har varit som han har tagit på sig i vårt ställe. Vårt uppror, vår olydnad. Vår sexuella omoral, våra lögner, våra bedrägerier, vårt förtryck av den som är svagare, vår girighet och vår självupptagenhet – allt detta tar han på sig och dör den död som var vår. Allt som är vårt blir hans genom att vi förenas med honom genom tron på honom. 

Därför kan Paulus säga att vi är begravda med honom. Han tar tagit vårt gamla liv på sig. Och därför kan Paulus säga att vi också är förenade med honom i en uppståndelse som hans. 

DÄRFÖR DÖPER VI PÅ BEKÄNNELSE

Vad gör då detta med vår förståelse av dopet i den här församlingen? Varför är vi baptister, och varför vill vi absolut insistera på att det är den förståelse av dopet som är mest trogen bibelordet? 

Det är en stor fråga, men ett enkelt svar är att dopet kännetecknar vår förening med Kristus så förutsätter det att den som döps verkligen är förenad med Kristus. Om vi döper någon som inte är förenad med Kristus och låter den personen göra den här kraftfulla gestaltningen av att han eller hon har dött och uppstått tillsammans med Kristus så talar vi inte sant. Dopet är fullt av innebörder – mycket mer än vår förening med Kristus – men allt som dopet kännetecknar i Nya testamentet förutsätter frälsande tro. Om den person som döps inte har frälsande tro kan vi inte tala om ett dop i biblisk bemärkelse. 

AVSLUTNING

Det finns mycket mer att säga om det här, men det får vi återkomma till en annan gång. Nu kommer vi alldeles strax att fira Herrens måltid tillsammans, där vi som församling dels får dela vinet som är ett tecken på Kristi blod och, som Paulus säger i Första Korinthierbrevet 10:16 är en gemenskap med Kristi blod. Genom tron på honom som innebär att vi är förenade med honom får vi också njuta av gemenskapen med honom. Och vi ska få dela brödet som gör oss alla till ett. Paulus säger i nästa vers att ”eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd.” 

Vi har alltså fått ett nytt namn, en ny natur och ett nytt liv. Och tillsammans med det nya livet har vi också fått en ny familj av troende som sammanfogats i en lokal församling. Allt detta får vi njuta av som följd av den gåva han gav oss när han fullbordade frälsningen i vårt ställe. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.