Jag vill ta er till en text idag som ligger mig varmt om hjärtat. En text om en ung kyrkoledare som uppmanas att ta evangeliet, gå ut med det i en fientlig värld och lära personer som har korsat min väg att i sin tur ta det vidare. Lärjungaskapande lärjungaskap. En text som de personer som har plöjt ner timmar och kraft i mig också värderade högt. Och en text som vi som församling vill anamma på ett alldeles särskilt sätt.
Men innan vi tittar på texten så behöver vi lite bakgrund till stycket.
Bakgrund:
Det är Paulus som skriver ett andra brev till sin vän och medarbetare Timotheus. Paulus sitter fängslad i ett romerskt fängelse. Det är andra gången Paulus sitter fängslad av Romarna. I slutet av Apostlagärningarna så ser vi att Paulus sitter i husarrest. Efter det så blev han släppt och stack iväg på en missionsresa i Europa och Asien och det har lett till att han nu alltså ytterligare en gång har blivit fängslad.
Och det ser inte jättebra ut i övrigt heller. Vi får reda på i kapitel 1 att ”Alla i Asien har vänt sig bort ifrån” Paulus och han sitter och väntar på sin avrättning. Det finns inget som ser speciellt bra ut ur ett världsligt perspektiv. Paulus vet att han kommer att dö och väljer att skriva ett brev till Timoteus.
Timoteus verkar vara en person som Paulus har mycket förtroende för. Vi kan läsa i verserna 3-5 av första kapitlet.
Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. När jag minns dina tårar längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
Paulus har fått alla i Asien mot sig men det finns fortfarande Timotheus. En person som är värd att uppmuntra och lägga tid och energi på i en värld där alla andra har lämnat honom och tron. Han uppmuntrar Timotheus att göra allt han kan för att bestå provet inför Gud, som en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.
Timotheus var en ung man. Han var runt 35 år gammal men Paulus ber honom ändå ”fly ungdomens onda begär” och uppmuntrar honom att inte låta ”folk förakta honom för han är ung”.
Han var också en sjuklig yngling. Paulus ber honom att dricka vin för hans mages och hans återkommande sjukdomars skull. (Han är i romersk-katolska kyrkan en skyddshelgon för de med mag och tarmsjukdomar) Så han var ung och sjuklig men inte bara det, han verkar vara ganska blyg och tillbakadragen också kanske till och med lite feg. Paulus pushar honom lite i första kapitlet när han säger i vers 7 ” Gud har inte gett oss modlöshetens eller feghetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.”
Så när vi nu går in i texten så vill jag att vi håller i tankarna att Paulus skriver till en ung, sjuklig och feg man för att sporra just honom att sprida Evangeliet.
Vi tittar på texten igen
Mitt barn, hämta nu kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra. Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Ingen soldat trasslar in sig i civila angelägenheter, han vill stå i tjänst hos den som har värvat honom. Den som tävlar får ingen segerkrans om han inte följer reglerna. Jordbrukaren som arbetar hårt bör vara den förste som får del av skörden. Förstå rätt vad jag säger. Herren ska ge dig insikt i allt.
För att det ska vara enklare att följa har jag delat upp predikan i tre delar.
1. Hämta kraft i Evangeliet
2. Var trofast mot evangeliet
3. Var en soldat för evangeliet
1. Hämta kraft i Evangeliet.
Paulus börjar med att säga ”Mitt barn hämta nu kraft” Nu alltså efter det vi har sett i kapitel 1 att all kristna i Asien har fallit bort, ”Hämta nu kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus”.
Under tiden brevet skrevs var de kristna inte speciellt omtyckta av omvärlden eller regeringen i Rom. Vi ser ju att Paulus satt i fängelset. Han blev senare dödad genom halshuggning för det budskap han spred. Och det var inte bara han. Alla apostlarna utom Johannes dög martyrdöden på ett eller annat sätt. Och det slutade inte med apostlarna heller. Hela kyrkan var förföljd. Deras budskap var inte ok i den tidens samhälle. Och de blev straffade på det sätt som var typiskt för kulturen. Romarna kastade kristna till vilda djur i Colloseum och använde dem som facklor för att belysa staden. Och man var hel utestängd från samhället. Man fick inte inneha politiska roller eller ha högt uppsatta jobb. Och därför började folk att lämna kyrkan. Paulus säger ju här att hela Asien har lämnat honom. Det är ju naturligtvis en överdrift men många lämnade kyrkan för sådant som inte var evangelium och som gjorde deras liv enklare.
Inte mycket har hänt på den fronten. I Sverige blir vi ju inte dödade. Men i resten av världen så är det inte lika bra. Våra bröder och systrar som dödas för den tro vi står för är extrem många. Och det börjar bli komplicerat även i västvärlden. Här i Sverige blir det problem så fort man står upp emot något majoriteten har bestämt. Har du försökt att uttrycka att det bara finns en väg till Gud på jobbet någon gång? Hur populärt är det? Har du nämnt bibelns syn på äktenskap? Sexualitet? Abort? Vi har många ämnen där man inte gör det lättare för sig om man uttalar det. I både Storbritannien och USA har vi sett ett antal högprofilerade fall där näringsidkare har velat stå upp för det de tror och blivit bestraffade för det och folk som har predikat vad bibeln säger på gatorna har blivit arresterade.
Så kyrkan reagerar på det. Och vi ser samma problem som Paulus uttrycker. Många lämnar kyrkan. Och många kyrkor glider mer och mer in på samhällets sätt att tänka. Här i Sverige kan det ju bli extrema konflikter i församlingar när man uttrycker saker som man kan tycka är klara i skriften. Vi har ju Biskopar och präster i den stora nationella kyrkan som inte ens tror på Gud och än mindre hans bud.
Vi befinner oss i en tid där det är lättare att sitta tyst i båten än att sticka ut huvudet för evangeliets skull.
Min svärfar sa en intressant sak för ett tag sedan. Han sa att vi kristna i den före detta kristna västvärlden lever i en oregelbundenhet i historien. I alla länder i alla år har kristna blivit förföljda och marginaliserade. Det normala tillståndet för den kristna kyrkan är förföljelse och marginalisering. Men vi i den delen av världen där protestantismen fick fäste för 500 år sedan har levt i stort förskonade från det. Han säger att vi bör sluta ta denna oregelbundenheten för givet. Allt tyder på att det inte kommer att bli lättare framöver. Men nu går vi tillbaka till texten.0
Så i ljuset av denna förföljelse och resulterande avfall så säger Paulus inte att vi ska följa strömmen och göra det lätt för oss själva utan tvärt om att vi ska hämta kraft i den nåd som finns hos Jesus. Han säger till den unge, sjuklige, timide Timoteus att vara stark i den kraft som finns i Kristus. Inte i hans egen styrka utan i den kraft som står att finna i Kristus och hans evangelium. Den nåd som finns hos Kristus är den nåden som hade kraft att frälsa oss. Det är evangeliets kraft. Paulus säger i Romarbrevet 1:16: Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.
Med då kanske ni tänker, som Timoteus kanske också tänkte, ”men jag är inte en sådan som står upp och får folk mot mig. Jag är ju svensk. Jag hatar konflikter. Och jag är svag. Jag är ingen sån stark person som Paulus var.” Men då ska du veta att, det var inte Paulus heller. I andra korintierbrevet kapitel 12 vers 9 och 10 står det så här: men han (Gud) svarade mig: “Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.
Det är ingen överraskning för Gud att vi är svaga. Det är ingen överraskning at vi inte kan göra något i vår egen styrka. Det var ju därför vi är frälsta av just nåd. Som det står i Efesierbrevet 2:8-10
Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.
Han har gärningar som är förberedda för oss så att vi ska vandra i dem. Och det ska vi göra i hans styrka. Vi har ju, precis som Timoteus , fått kraftens ande inte modlöshetens. Och vi ska få kraft att göra dem när vi vandrar med honom. När vi överlämnar oss själva i vår svaghet till Jesus, i bön, till hans ord och genom hans folk så kommer hans kraft att visa sig i våra liv.
Det kan visa sig på många olika sätt. Det kan vara stora saker som när reformatorerna vände hela världen upp och ner eller när Wilberforce enträget arbetade för att och lyckades med att avskaffa slaveriet. Men det kan också vara de där sakerna som man inte tänker på men som man ändå är rädd att göra. Det kan vara att stå upp för Kristus i din familj, att förkunna evangeliet på jobbet, sticka ut huvudet och ställa dig upp i båten när det behövs eller att älska någon som hatar dig. Det kan ses som små saker men det krävs likväl hans kraft i vår svaghet. För evangeliet är inte bara Guds kraft för frälsning utan också en förvandlande kraft som kan få till och med den minst gudfruktiga människan att bli mer och mer som Kristus till att göra de goda gärningar han har förberett för att vi ska vandra i dem.
Och det är den kraften som Paulus vill att Timoteus ska hämta i evangeliet. Låt det vara sant i vårt liv också. Hämta kraft i evangeliet. Punkt 1.
2. Var trogen Evangeliet
Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra.
I stort sett så säger Paulus till Timoteus: Låt inte detta budskap dö med mig, nu är det ditt uppdrag att föra det vidare.
CS Lewis sa en gång ”Kristendomen har, om den är falsk, ingen betydelse och om den är sann oändlig betydelse. Det enda den inte kan ha är måttlig betydelse.”
Och vi vet ju att evangeliet är sant och därför har det oändlig betydelse. Annars är det lika bra att kasta den på skräphögen. Och då är det viktigt att det blir rätt budskap som förs vidare.
Paulus säger här att Timoteus ska vidareförmedla till andra det budskap som han har förmedlat till honom. Om du har läst Apostlagärningarna så känner ni nog igen Timoteus namn. Han var med Paulus på ett par missionsresor och måste ha haft mycket tid att lära sig från honom. Så Timoteus visste vad Paulus talade om. Det var inte så att han hade hört saker en gång och sedan var tvungen att försöka komma ihåg. Paulus hade spenderat mycket tid med Timoteus. Timoteus var Paulus lärjunge. Och det Paulus nu säger är: ”Nu får du göra vad jag har gjort.” Gå ut och gör lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar osv. Paulus skickar vidare budskapet som en stafettpinne. Budskapet som Paulus fick skickade han vidare till Timoteus som skickade vidare fram till idag. Du fick stafettpinnen av någon och ska ge den vidare.
2.i. Rätt stafettpinne
Det är viktigt att den stafettpinne vi lämnar ifrån oss, det evangelium vi predikar, är det rätta. Det spelar ingen roll hur många vi har i vårt lag om det är en felaktig pinne. Vi vill ju inte bli diskvalificerade på slutet.
Om vi tittar på kyrkor genom tiderna som har gått fel så blir det katastrofala konsekvenser av ett annat evangelium än det vi har i Bibeln.
Vi ser stora massor av folk i den romersk-katolska kyrkan vilseledda av ett falsk evangelium av gärningar. Vi har mängder av folk vilseledda av framgångsteologins gurus och deras falska evangelium av löften om framgång och rikedom. Vi ser många kyrkor som predikar ett falskt evangelium utan synd och därför också en tom nåd. Och många börjar släppa på bibeln läror på punkt efter punkt och snart har vi en hel massa folk som springer med fel stafettpinne.
Vi måste lägga manken till och lära oss vad evangeliet faktiskt är så att vi kan skicka vidare pinnen.
2.ii. Skicka stafettpinnen vidare
Men jag tror att den största problematiken vi har inte är att vi har fel stafettpinne. Jag tror problemet i svensk kristenhet i stort är att vi inte skickar den pinne vi har vidare. En stafett blir inget vidare lyckad om pinnen stannar någonstans. Om man nöjer sig med att ha fått höra evangeliet och sedan sitter av resten av livet varje söndag i kyrkan. Det är inte vad vi har blivit kallade att göra. Tvärt om så har vi blivit kallade att göra lärjungar. Texten vi tittar på säger att vi ska anförtro evangeliet åt pålitliga personer som i sin tur ska kunna undervisa andra. Och det gäller inte bara ledare i församlingar. Det gäller dig. Du är kallad att undervisa andra. Och om du är medlem här så har du lovat ” Att bruka vårt mått av kunskap till att vägleda varandra,a Andens gåvor till nytta för varandra,b Kristi ord till att undervisa och förmana varandra c — allt i vår gemensamma tjänst att bygga upp varandra till andlig mognad.d.
Så låt oss då alla hjälpa varandra att skicka vidare rätt stafettpinne.
Det var min andra punkt. Var trogen evangeliet.
3. Vare en soldat för Evangeliet
Och här kommer då min tredje och sista punkt. Var en arbetare eller soldat för Evangeliet
Jag vet mycket väl att det inte är lätt att vara en bibeltrogen lärjungaskapande lärjunge idag och jag vet att det kan leda till lidande och förlust, inte bara när det gäller tid och energi men också när det kommer till status och anseende hos kollegor och familj.
Paulus talar om detta i de följande verserna. Han säger till Timoteus: Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. Han verkar tycka att detta att lida för evangeliet är något att förvänta sig. Och faktum är att bibeln lovar det. Om vi står med Kristus så kommer det lidande. Det måste det göra.
John Stott sa en gång att ”det första som kännetecknar kyrkan är kärlek, det andra är lidande. Den ena är en naturlig konsekvens av den andra. En villighet att lida bevisar kärlekens äkthet.
Lewis hade något att säga om lidande också. Han sa ”Problemet är inte att några froma, ödmjuka troende människor utstår lidande utan att några inte gör det. Lidandet är något vi får räkna med som kristna. Och om vi inte får känna av något så kanske vi bär fråga oss varför.
Så Paulus kallar Timoteus att lida som en god Kristi soldat och sedan går han vidare och talar om vad en sådan soldat ska vara i verserna 4-6. Och han illustrerar denna med tre olika bilder.
En god Kristi soldat är som:
i. en riktig soldat
ii. en idrottare
iii. och en jordbrukare
3.i. En riktig soldat
Först soldaten: Ingen soldat trasslar in sig i civila angelägenheter, han vill stå i tjänst hos den som har värvat honom.
Det första han säger är att vi ska vara fokuserade på vår uppgift. Att inte bli insnärjda i en massa annan oviktigt som en soldat. En soldat är målmedveten och fokuserad så att det som behöver göras blir gjort. Det betyder inte att en God kristen måste vara heltidsanställd i en kyrka och hålla sig utanför världen. Men det betyder att vi ska vara fokuserade på vår uppgift. Det är så lätt att bli distraherad av annat. Speciellt av alla de goda gåvor Gud ger.
Amy Carmichael, en känd missionär sa så här om världens olika goda ting. ”Jag njuter av Guds gåvor, men jag håller den i en öppen hand, så att om Gud behöver ta dem från mig, behöver han inte bända upp den.”
Vi behöver lära oss hur vi kan leva i världen utan att leva för den. Hur vi kan njuta av det goda som finns utan att leva för njutningarna och att hela tiden fokusera på det viktiga.
3.ii. Elitidrottare
Nummer två idrottaren: Den som tävlar får ingen segerkrans om han inte följer reglerna.
Den andra bilden säger att en God Kristi soldat följer reglerna. Han tar inte genvägar för då kan han inte vinna. Men det finns mer i detta. När detta skrevs var reglerna för en idrottare mer än att du måste springa på din bana eller att du inte fick gömma hästskor i dina boxningshandskar. Reglerna hade att göra med hur du uppförde dig innan tävlingen och hur du tränade. Innan en olympiad så var idrottaren tvungen att vara på plats en månad i förväg för att träna inför spelen. Då skulle man uppföra sig propert och äta rätt bl.a. En idrottare var tvungen att vara disciplinerad både på och utanför plan.
Så det Paulus säger här är att en God Kristi soldat är disciplinerad och följer reglerna. Följer Guds regler. För precis som att en idrottsdomare har regler hur idrotten i fråga ska utövas så har Gud regler för hur hans lopp skall löpas. Och om vi löper det till slutet så vinner vi vår segerkrans.
3.iii Jordbrukaren
Den tredje och sista bilden är den hårt arbetande jordbrukaren. Jordbrukaren som arbetar hårt bör vara den förste som får del av skörden.
En jordbrukare känner årstiderna. Han sår i rätt tid, han vattnar när det behövs och han skördar när det är dags. Och han jobbar hårt med det. Precis som jordbrukaren så ska vi så frön, vattna och skörda.
I första korintierbrevet 3:5-9 Talar Paulus mer om samma sak. Han säger: Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad.
Och om det blir frukt av vårt slit så blir det genom att fler själar lovprisar vår Herre. Och kanske får du inte se frukten av ditt arbete men Gud vet.
Jag läste om en Amerikansk missionär som hette Adoniram Judson. Jag tror att han var en av de första amerikanska missionärerna. Han åkte till burma och jobbade hårt under många långa år. Under tiden han var där översatte han bibeln till deras språk och predikade evangeliet. När han sedan dog så hade han sagt att det fanns 3 kristna i Burma och landet stängdes ganska snart vilket innebar att inga kristna missionärer kunde fortsätta arbetet där. Man trodde att Judsons arbete hade varit i stort sett förgäves. Men när man kom in till Burma igen så visade det sig att den burmesiska kyrkan var levande och tiotusentals kristna lovprisade Herrens namn i det landet. Judson själv arbetade hårt med att så och vattna men fick inte se mycket skörd men nu har det visat sig att hans arbete gav mer frukt än han hade kunnat tänka sig. Och han kommer vara den förste som får del av skörden.
Så det är detta en God kristi soldat är lik. Han är lik en riktig soldat, en idrottare och en jordbrukare.
Då kommer vi in för landning.
Avslutning
Vi har gått igenom texten och kommit fram till att vi som är svaga i oss själva kan hämta kraft i evangeliet till att föra vidare det sanna evangeliet till lärjungaskapande lärjungar genom att vara goda Jesu Kristi soldater.
Så frågan är ju då. Hur blir vi Kristi soldater som är trogna hans evangelium och hämtar kraft i hhans nåd?
Hebreerbrevet säger: Tänk på era ledare som har förkunnat Guds ord för er. Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro.
Ta efter deras tro. Härma dem. Jag säger inte att ni måste härma mig utan ta efter det goda i tron av de som har vandrat med herren längre än er. Lär av dem. Bli deras lärjungar.
Det kanske kan vara hjälpsamt att tänka igenom lite frågor så här på slutet. Vem har du tagit emot evangeliet från? Hur kan du hjälpa dem att hjälpa dig framåt? Och vem har du givit evangeliet? Och hur kan du spendera tid med dem så att de kan växa? Om du känner att du skulle vilja att någon person skulle gå igenom en bibelbok med dig. Fixa så att ni kan träffas en gång enskilt eller i grupp varannan vecka på lunch eller på kvällar för att göra det.
Låt denna predikan bli ett startskott i något nytt där vi anförtror evangeliet till pålitliga personer som i sin tur gör det samma.
Amen