Predikan av Jonah Fransson, utifrån Ords 3.
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar
Så här på kvällen vill vi ha en kortare predikan. Det kommer normalt att vara ca 10 min där vi får med oss en tanke eller två att tugga på inför Herrens måltid och inför veckan. Det blir något av an andakt så här i slutet på dagen.
När jag tänkte på vad jag skulle vilja säga ikväll så kände jag att det skulle vara något av ett avstamp för församlingen. Precis som i morse. Vi hörde ju Johnny tala om var vår glädje finns, inte i oss själva och vår framgång personligen eller som församling, utan i Herren och hans framgång. Vår glädje blir fullkomlig när hans namn blir ärat. Det är en bra utgångspunkt för oss. Som församling önskar jag att vi blir kända för vårt fokus på Herren i allt och att vi är villiga att släppa vår egen vilja att bli framgångsrika. Frågan är då, hur gör vi det?
Och då tänkte jag på det här stycket i Ordspråksboken. Vi har en skiva hemma med engelska sånger som bygger på bibelverser som vi sjunger med barnen. Och en av sångerna är den text jag precis läste. Den går så här på engelska: Trust in the lord with all your heart, lean not on your own understanding. In all your ways acknowledge him, and he will direct your path. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina vägar.
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta.
Detta betyder att vi ska lita på Gud med hela vår varelse. Skriften talar här om en djup tillit till vår skapare. Hur får man en sådan tillit till Gud? Ja, hur får ni en sådan tillit till någon alls? Jag försökte tänka på vilka relationer vi skulle kunna komma nära detta och jag kom fram till två stycken. Den första är ett äktenskap och den andra är en församlingsgemenskap. Vår församlingsgemenskap. Och då tänker jag specifikt på det sättet vi har kommit att se församlingen här. Och i både äktenskapet och församlingen så bygger tilliten till varandra på två saker. Den första är att man är överlåten till varandra och den andra är att man spenderar tid och umgås med varandra. Fört så lovar man varandra att man inte håller bakdörren öppen om det blir svårigheter i relationen. För det kommer att finnas svårigheter i relationer både i äktenskap och i församlingen men om det finns en överlåtelse till varandra så kan en djup tillit byggas. Och sedan spenderar man tid och umgås med varandra. Du kan inte bygga en tillit till någon eller några som du inte känner, eller hur? Och det samma tror jag gäller för att vi som församling ska kunna förtrösta på Herren med hela vårt hjärta. Vi måste vara överlåtna Honom, vi måste ge vårt liv till honom, var och en, men också tillsammans. Som vi sjunger när vi har dop. Jag har beslutat att följa Jesus och aldrig mer tillbaka gå. Det finns ju dock en skillnad på dessa två relationer och vår relation med Herren. Medan våra makar och våra medlemmar i Kristi kropp kommer att göra oss besvikna så kommer Gud aldrig göra det. Han är helt och hållet tillförlitlig. Det finns inget svek i honom. Vi kan ge os själva helt till honom utan att oroa oss om att vi kanske har tagit fel beslut.
Men vi måste också spendera tid med honom. Vi talar med Honom i bön och vi lyssnar till honom genom hans ord och vi umgås med hans kropp. Då kan vi komma till en plats där vi förtröstar på honom av hela vårt hjärta. Och då kommer vi mer och mer att lita på och därför följa det han har sagt i sitt ord istället för att förlita oss på vårt eget förstånd
Förlita dig inte på ditt förstånd
Detta låter ju helt knäppt idag. Vad menar han? Menar han att jag inte vet bäst vad som är bäst för mig? Ja, så tror jag att det är. Om jag är ärlig med mig själv så vet jag ju det. Vem är jag egentligen? Vem har lyckats lura i mig att jag med mitt förstånd är fullkomlig? Tänk igenom ditt liv fram till nu. Hur många gånger har ditt förstånd lett dig in i tråkigheter? Eller kanske tänker du åt andra hållet? Ditt förstånd säger att ”inte vill väl Gud ha med mig att göra jag är allt för dålig människa för att han ska bry sig om mitt välmående”. Ditt förstånd lurar dig! Han älskar dig för att han skapade dig. Han vill att du kommer till honom. Ditt förstånd håller dig borta från det bästa som kan hända dig. Missförstå mig rätt här. Jag säger inte att vi inte ska använda våra förstånd någonsin. Vi är skapade med ett förstånd för att vi ska använda det. Men om det är så att Gud i sitt ord säger något om en situation och jag tycker annorlunda så är det inte Gud som har fel. Det är jag som har, oavsett hur dåraktigt det känns.
Nya testamentet talar ju om detta med förstånd och dåraktighet när det kommer till evangeliet i 1 Kor 1:18-20. Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Har ni tänkt på det. I vårt förstånd så gick vi förut runt och gjorde det som verkar mest förnuftigt när det kommer till Gud. Vi försökte i vår egen kraft behaga Gud genom våra gärningar. Och det är inte bara vi som gjorde. Alla religioner i världen handlar om det. Om du är bra nog så kommer du till paradiset. Islam säger att du måste göra en massa goda gärningar och om dina goda gärningar väger mer än dina onda i slutet så tar Gud emot dig. Buddismen säger att om du bara klarar att släcka dina begär så kommer du till Nirvana och så vidare. Alla religioner som bygger på mänskligt förstånd säger GÖR detta! Men Herrens väg är en helt annan. Han sa istället, det är fullbordat. Det är färdiggjort. Det är en dårskap för världen. Förståndet verkar säga att du måste förtjäna Gus välvilja medan Gud säger att du kan bli hans barn endast genom hans goda vilja. På grund av Guds kärlek till sitt folk sände han sin enfödde son att bli människa och leva ett liv i perfekt lydnad till honom. Inte för att ge oss en förebild att försöka komma upp i samma standard som, för det kan vi aldrig, utan för att förse oss med ett offerlamm. Det var Guds vilja att krossa honom för våra synders skull så att våra överträdelser skulle övertäckas, så vi kan komma inför Honom i Jesu namn, fria att leva för Honom såsom vi var skapade att göra. Evangeliet är inget vi skulle kunna komma fram till genom vårt eget förstånd. I vårt eget förstånd hade vi fortfarande famlat runt i mörkret för att hitta vägen till gud. Men Evangeliet är Guds plan vi behöver inte hitta vägen till honom för han kom till oss och öppnade vägen.
Därför ska vi förtrösta på Honom och inte förlita oss på vårt eget förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar
Ha alltid med Gud i allt du gör. Han är din Gud som har frälst dig genom hans sons blod så att du ska få fri lejd till honom! Du har privilegiet att tala med och lyssna till skaparen av universum! Ibland använder vi Gud som en sorts ande i flaskan som vi kan ta fram ibland när det kniper. Det är lätt att tänka att Gud finns där för mig när jag har det svårt. Men det står inte att vi bara ska räkna med honom på de svåra vägarna. Det står att vi ska räkna med honom på alla våra vägar. Om vi spenderar tid med honom och räknar med honom i alla livets skeden, lätta och jobbiga så kommer han att jämna våra stigar. Vi vet sällan vad som kommer runt nästa sväng i vägen. Vi oroar oss innerligt för vårt förstånd tror att vi är på väg ut över en klippa. Men Gud vet vart han leder oss. Och vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.
Så utifrån dessa verser vill jag uppmana oss alla som församling att förtrösta på Herren av hela vårt hjärta genom att överlåtet leva för och med honom enligt hans instruktioner och inte vårt egna förstånd och att vandra med honom i alla livets skeden. Då ska han jämna våra vägar. Och vad det innebär får vi leva tillsammans och se i vår gemensamma framtid.