Guds hantverk | Ef 2:10

Efesierbrevet 2:10 är den sista versen i det första avsnittet i det andra kapitlet. Det här är den femte predikan utifrån det här första avsnittet så jag tror att de flesta av oss är ganska bekanta med det vid det här laget. Det visar hur vi gått från andlig död till liv. Vi har gått från fångenskap och slaveri till frihet och upprättelse. Men det är inte vilket liv som helst. Genom tron på Kristus förenas vi med honom och får del av hans eviga liv. Allt hans blir vårt och allt vårt blir hans. 

I förra predikan där vi tittade på verserna 7-9 talade jag om Guds nåd och hur Gud genom sin nåd är vad som orsakar tron i oss. I det här avsnittet återkommer Paulus gång på gång till hur vi inte kan frälsa oss själva, utan allt – precis allt – beror på Gud. Vi var döda i våra överträdelser och synder. Till och med tron som förenar oss med Kristus är en gåva. Vi kan inte ens berömma oss av vår tro. Ingen ska kunna berömma sig av någonting. 

Här i den tionde versen ger Paulus sitt sista argument innan han går vidare och säger samma sak en gång till fast på ett annat sätt. Han har alltså sagt att vi är frälsta av nåden genom tron, inte av oss själva. Det är Guds gåva, inte på grund av gärningar för att ingen ska kunna berömma sig. Och så fortsätter han: 

Efesierbrevet 2:10 (SFB-15)

10Hans verk är vi, 

Att påstå något annat vore dåraktigt, efter allt han har tidigare sagt. Och så kopplar han på ytterligare,

…skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.

Till och med de goda gärningar som vi gör är förberedda av Gud. 

Även om vi är ganska väl bekanta med resonemanget finns det en del värdefulla lärdomar här för det kristna livet. Jag delar upp dem i fyra punkter – de två första lite längre och de två sista kortare. För det första är vi Guds verk, det vill säga, det är Gud som handlar med oss och inte vi som handlar med Gud. Det är en viktig skillnad som får stora konsekvenser. För det andra är vi Guds verk, det vill säga, han kan liknas vid en hantverkare eller en konstnär som arbetar fram ett verk. För det tredje kan vi se något om det här verkets utformning, hur det fungerar; och för det fjärde vill jag säga något väldigt kort om den slutliga målbilden, vad det är vi formas till. 

I. VI ÄR GUDS VERK

Så för det första – vi är Guds verk. Man skulle kunna börja med att säga att det innebär vad vi redan sett, nämligen att vi kan inte göra oss själva till kristna. Vi är inte vad vi är som ett resultat av något vi har gjort med oss själva. 

I våra kyrkor håller vi på med så mycket skumma saker där vi ska försöka producera fram olika former av beslut. Sedan nästan 200 år har vi utvecklat tekniker och knep vi kan använda i våra gudstjänster för att sätta så stor psykologisk press på varandra som möjligt för att skapa en atmosfär där det är lätt att fatta stora beslut. Jag läste en intervju med en känd pastor i en stor församling som till och med sa att allt i gudstjänsten syftar till att skapa en så kraftfull inbjudan som möjligt, för att de ska få så många avgörelser som möjligt. 

Men allt det där är vilseledande. Det skapar bara förvirring, eftersom det på en mänsklig nivå fungerar. Det lockar verkligen fram massor av beslut och så går folk och tror att de är kristna bara för att de har fattat någon sorts beslut, ungefär som de beslutat sig för att sluta äta godis. Vad Paulus säger här är att vi inte kan göra oss själva kristna. Om du är kristen idag beror det inte på att du någon gång har beslutat dig för att vara det. Det beror på att Gud har gjort dig levande tillsammans med Kristus. Sedan kan du ha beslutat vad du vill, men det är inte det som är orsaken. 

Men man kan också uttrycka det mer positivt. Vi är Guds verk. Både vi som individer och vi som församling. Vi är Guds verk.  

Gud är den aktive

Det är så lätt att det här hela tiden glider oss ur händerna. Det är så lätt att börja tänka att Gud är passiv. Antingen att han är passiv redan från första början. Han sitter liksom och väntar på att jag ska, så att säga, ta mig upp ur fördärvets grop och gå till honom. Eller att jag ska uppväcka mig själv från döden och gå till honom. Eller att jag ska föda mig själv på nytt och gå till honom. Det är som att han är en rik gammal farbror som sitter i sitt stora hus och väntar på att jag ska ta mig dit så att han kan visa mig lite godhet och ge mig lite fina saker. 

Det här är naturligtvis helt emot vad Bibeln lär oss. Bibeln säger att allt beror på Gud. Vi är Hans verk! Från första till sista sidan är Bibeln helt entydig. De första orden är ”I begynnelsen skapade Gud…” Han tar alla initiativ. Hur kan man komma till slutsatsen att han skulle sitta och invänta någon sorts mänsklig aktivitet? Han skapade världen. Han skapade människan. Människan syndade, men Gud kommer efter henne. Det är Gud som kallade Abraham, han utvalde ett folk, han gav dem sin lag, han gav instruktion om hur man skulle bygga tabernaklet och templet, han utsåg kungar och profeter. Han byggde upp, han rev ner och han byggde upp igen. När tiden nått sin fullhet sände han sin enfödde Son. Och vid tidens slut ska han komma tillbaka igen och hålla dom och göra hela världen ny. 

Det är på Guds initiativ från början till slut. Han är fri från passioner – han kan inte förändras. Han har ingen potential eftersom han är helt fullkomlig. Han vet allt, han förmår allt, han är överallt, i både tid och rum. 

Skapade ur intet

Texten fortsätter i samma tanke när den säger ”Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus…” Det för förstås tankarna tillbaka till skapelsen. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Ur intet skapade han allt. 

Aristoteles lärde oss vad vi redan visste med vårt sunda förnuft, nämligen att allt har en orsak. Allt som finns, finns därför att något annat har orsakat det. Det är därför en av livets mest grundläggande frågor är ”varför finns något snarare än inget?” Var kommer allt ifrån? Det måste finnas en första orsak som inte är orsakad av något annat. Det måste finnas ett väsen som är självexisterande, ur vilket all annan existens kan härledas. Det gör det förstås. Det måste det göra. Den enda rimliga förklaringen till att mina skor existerar är att Gud existerar. 

Detsamma gäller vår frälsning. Gud har inte bara skapat oss som människor. Vi var andligt döda i våra överträdelser och synder. Men också andligt är vi hans verk – han skapade oss, ur intet, i Kristus Jesus. Han gav oss existens och liv.  

Det innebär att vi måste säga farväl till alla idéer om att vi ska förbättras in i den kristna tron. Att vi bara behöver följa en lista på tio punkter eller så för att blomma ut till vårt bästa jag och sen är allt bra. Det är inte sant. Bibeln säger att den som är kristen är en ny skapelse. Paulus plockar upp språkbruket från skapelsen och säger i 2 Kor 4:6,

2 Korinthierbrevet 4:6 (SFB-15)

6Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.

Så, vad jag försöker att säga är att vi är Guds verk, och att det är så lätt att det glider oss ur händerna. Att vi antingen tänker att han är passiv redan från första början och sitter och väntar på att vi ska komma till honom och säga att vi nu är beredda att födas på nytt. 

Två sorters dårskap

Men det finns en annan risk som kanske är ännu större. Det är att vi börjar tänka att Gud är passiv inte så mycket i början av vårt kristna liv, men när det gäller fortsättningen. Vi kan tendera att tänka att själva starten; själva pånyttfödelsen helt uppenbart är av Guds nåd – men sen gäller det för oss att göra rätt för att hålla oss kvar i den kristna tron, eller för att växa som kristna. 

Vi är alltså i Efesierbrevet 2:10 som säger att vi är Guds verk, och min poäng är att det hela tiden är Gud som handlar med oss. Men jag skulle vilja gå till Galaterbrevet och parkera där i tio minuter eller så, för det är precis den frågan Galaterbrevet handlar om. Låt oss gå till Galaterbrevet 3:1-3.

Paulus är alldeles uppjagad och säger till galaterna: ”Ni dåraktiga galater!” och i den tredje versen: ”Är ni så dåraktiga?”. Han menar att de handlar som om någon hade utövat någon sorts trollkonst på dem så att de inte längre kan se klart. 

Bakgrunden är att det har kommit judaiserande lärare till dessa församlingar. Det var lärare som sa att Paulus inte var en riktig apostel och att Paulus hade fått evangeliet om bakfoten. De skapade förvirring i frågan om vad som egentligen behövdes för att leva det kristna livet. De sa att man kanske kunde komma till tro bara av nåd, som Paulus säger, men sedan måste man även hålla Mose lag för att förklaras rättfärdig. Galaterna lyssnade uppenbarligen på den här undervisningen och Paulus var utom sig. De hade övergett rättfärdiggörelsen av tron allena och livet i Anden för att istället leva i köttet genom sina egna gärningar! Varför? Det är som att de är hypnotiserade. 

Paulus kallar dem dårar, och han pekar ut två sorters dårskap. 

1. Motsäger korsets tillräcklighet

För det första motsäger galaternas beteende korsets tillräcklighet; det vill säga att det Jesus åstadkom på korset inte skulle vara tillräckligt. 

Galaterbrevet 3:1 (SFB-15)

1Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst.

Det var helt ofattbart för Paulus att någon som fått Jesus Kristus framställd som korsfäst ändå kunde halka in i gärningsläror och legalism. Allt han kunde få ur sig var: ”förhäxade dårar!”

Jesu Kristi död på korset för våra synder visar hur hopplös vår situation var. Vi kunde inte under några omständigheter bidra på något positivt sätt överhuvudtaget till vår frälsning. Det var så illa ställt med oss att Gud måste sända sin Son att ge sitt eget liv för vår skull. Det är därför korset är så provocerande och kallas för stötesten i Bibeln: för att det förkunnar att utan det är vi helt hjälplösa. Vi är inte i grund och botten hyggliga människor som klarar oss själva. Vi är syndare som är hopplöst förlorade om ingen träder in i vårt ställe och bär den död vi har förtjänat. 

Om vi tror att vi kan förbättra vår position genom några goda gärningar, till exempel genom att hålla Mose lag, så betyder det att det ändå inte var nödvändigt för Jesus att dö på korset. Paulus säger i Gal 5:11 att om han fortfarande predikade omskärelse så skulle korsets anstöt vara borta. Korsets anstöt är att vi är hopplöst förlorade utan det. Vi kan inte göra något som förbättrar vår position inför Gud. 

Om du tror att du kan göra några som helst tillägg till Kristi försoningsverk genom omskärelse eller genom några andra goda gärningar, till exempel genom att ge pengar till församlingen eller att gå till kyrkan eller läsa Bibeln, då är du förhäxad och har inte förstått evangeliet. Eller för att använda Paulus ord i Gal 2:21 – du förkastar Guds nåd och Kristi död vore förgäves.

2. Motsäger den helige Andes verk

Den andra dårskapen galaterna sysslar med är att de motsäger den Helige Andes verk i deras liv. Det tycks också vara denna dårskap som Paulus är mest angelägen om. 

Han ställer frågan till dem i vers 2: 

Hur gick det till när ni tog emot Anden – var det genom att hålla lagen eller genom att tro på det ni fick höra?

Det är en retorisk fråga, det vill säga, svaret är givet. Det var genom att höra i tro.

Paulus frågar: ”minns ni när jag kom till er, när jag predikade i synagogorna och på gator och torg? Jag visade hur skrifterna pekar på Jesus Kristus, jag berättade om hans liv, hans död och hans uppståndelse. Jag målade upp Kristus som korsfäst framför era ögon och jag berättade evangeliet för er, att den som omvänder sig och ser till honom och sätter sitt hopp till honom får syndernas förlåtelse och nytt liv. Och när ni fick honom framställd för er, när ni hörde evangeliet förkunnas så drabbades ni av tro! Ni fick en visshet i era hjärtan att denne uppståndne Kristus är Herren, han är frälsaren (1 Kor 12:3). Det var något inom er som bröt sönder er självcentrering och vände er utåt till Gud och utropade ’Abba! Fader!’ (Gal 4:6). Det var den helige Ande!” 

Ni planerade inte för det, ni pressade inte fram det. Det kom som gryningen över en mörklagd stad. Ni utförde inga goda gärningar. Ni hörde i tro, och när ni hörde i tro fick ni Guds Ande som ropar till Fadern. 

Ni fick inte den Helige Ande genom att arbeta för Gud. Ni hade gett upp hoppet om att klara er på era egna meriter. Ni hade kapitulerat. Ni fick den Helige Ande när Gud i sin stora nåd och kärlek förbarmade sig över er. Som Jakob säger: ”i kraft av sin egen vilja födde han er på nytt.” 

Det kristna livets fortsättning

Sedan kommer vi till vers 3 där Paulus uppmanar dem att fortsätta på samma sätt som de började sin kristna vandring. 

Galaterbrevet 3:3 (SFB-15)

3Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet?

Köttet är det som säger ”kan själv”. Det är det självständiga, självcentrerade jaget som är så förälskat i sitt eget självbestämmande att det inte vill eller kan underordna sig Gud.

Titta noga på vers 3. Den är inte riktad till de som ännu inte är kristna. Den är skriven till oss som började vår kristna vandring för en tid sedan och nu är i den mycket allvarliga faran att omkullkasta vårt kristna liv och leva i kraft av våra egna gärningar – ett liv som förkastar Guds nåd och leder till död. 

Paulus poäng är att man fortsätter det kristna livet på samma sätt som man startade det kristna livet. Vi började vårt kristna liv genom Andens förvandlande verk av nåd, och vi fortsätter att växa genom Andens förvandlande verk av nåd. Kärnan i denna villolära som Paulus dundrar emot i hela Galaterbrevet är att du börjar det kristna livet i tro, men du växer och utvecklas genom goda gärningar, det vill säga i din egen kraft. 

Det är inte konstigt att Paulus är förtvivlad. Det är ett liv som leder till fångenskap och död. Det som börjar i frihet och liv övergår till fångenskap och död. 

Så, vad jag vill ha sagt är att vi från början till slut är Guds verk. Han är aldrig passiv, varken förr eller senare. Han är den som skapat oss ur intet, både kroppsligen och andligen. Och han är den som fortsätter att arbeta med oss genom den helige Ande. 

II. VI ÄR GUDS VERK

Den andra punkten är att vi är Guds verk. Det grekiska ordet som är översatt till ”verk” är ordet ποίημα, som antyder att det finns en skönhet där. Engelskan har lånat sitt ord ”poem” härifrån. Det är något som är framverkat, vackert.

Gud är hantverkaren

Det bjuder oss att tänka på Gud som en hantverkare eller en konstnär. Det är också en bild som återkommer i Bibeln. Till exempel bilden av en krukmakare. Den finns flera gånger i Gamla testamentet och den finns också i Nya testamentet. Paulus använder den bilden i Romarbrevet. Krukmakaren tar en klump lera och så börjar han arbeta med den. Han ger den en form och han rundar av hörn och kanter. Han sätter den på sin drejskiva och formar den. 

Det är den bilden Paulus använder här. Gud är hantverkaren eller konstnären och vi är hans verk. Vi är leran. Han arbetar med oss och formar oss. Han har en konstnärs iver att vi ska fullkomnas. 

Det finns en annan bild som bidrar med lite mer hetta. I Malaki 3:1-2 beskrivs Gud som en guldsmed,

Malaki 3:1–2 (SFB-15)

1Se, jag ska sända min budbärare och han ska bereda vägen för mig.
Och Herren som ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets sändebud som ni längtar efter.
Se, han kommer, säger Herren Sebaot.
2Men vem kan uthärda den dag då han kommer,
och vem kan bestå när han visar sig?
Han är som guldsmedens eld och som tvättarnas såpa.
Han är som guldsmedens eld. Vem kan bestå? 

Hur är guldsmedens relation till sitt guld? Han älskar guldet, det är värdefullt för honom – inte bara ekonomiskt. Men vad gör han med det? Han slår det hela tiden. Han kastar in det i elden om och om igen. Hans kärlek till guldet får honom att ivra för guldets renhet.

Obeveklig kärlek

CS Lewis skriver,

När kristendomen säger att Gud älskar människan, menar den att Gud älskar människan; inte att han hyser någon ”opartisk”, det vill i själva verket säga likgiltig, omsorg om vår välfärd, utan att vi, i fruktansvärd och överraskande sanning, är föremål för hans kärlek. Du bad om en kärleksrik Gud; du har en sådan. Den stora ande som du så lättvindigt åkallade, ”Herren av fruktansvärd anblick”, är tillstädes: icke en senil välvilja, som slött önskar att du ska bli lycklig på ditt eget sätt, icke den oengagerade filantropien hos en samvetsgrann ämbetsman eller omsorgen hos en värd, som känner ansvar för sina gästers trivsel, utan den förtärande elden själv, den kärlek, som har skapat världarna, enveten som en konstnärs kärlek till sitt verk och despotisk som människans kärlek till en hund, omtänksam och vördnadsvärd som den faders kärlek till ett barn, svartsjuk, obeveklig, fordrande som kärleken mellan man och kvinna.

When Christianity says that God loves man, it means that God loves man: not that He has some ”disinterested”, because really indifferent, concern for our welfare, but that, in awful and surprising truth, we are the objects of his love. You asked for a loving God: you have one. The great spirit you so lightly invoked, the ”lord of terrible aspect”, is present: not a senile benevolence that drowsily wishes you to be happy in your own way, nor the cold philanthropy of a conscientious magistrate, nor the care of a host who feels responsible for the comfort of his guests, but the consuming fire Himself, the Love that made the worlds, persistent as the artist’s love for his work and despotic as a man’s love for a dog, provident and venerable as a father’s love for a child, jealous, inexorable, exacting as love between the sexes.

Detta är kärlek. Guds kärlek till människan är en konstnärs kärlek till sitt alster. Detta är den kärlek som format världen. Och det är en bra illustration till vad Malaki säger. Herren ska komma till sitt tempel, och han ska handla med dig som en guldsmed handlar med guldet. Hans kärlek är vördnadsvärd som en faders kärlek till sitt barn. Den är obeveklig som kärleken mellan en man och en kvinna. Men den är också en förtärande eld. Den är motsatsen till distanserad och sval och likgiltig. Den är uppbyggande och korrigerande. 

Guds instrument

Låt oss fundera lite hastigt på vilka instrument Gud använder för att forma oss. Om vi tänker oss att Gud är en skulptör och vi är marmorn han arbetar med – vad har han för verktyg för att forma oss?

Först måste vi slå fast än en gång att det är Guds verk. Det är alltså något som sker genom den helige Ande, på grund av vår förening med Kristus. Men Gud har ändå valt ett antal verktyg som han använder när han arbetar med oss. 

Det första vi kan se är att han använder Bibeln. När Jesus ber för sina efterföljare i Johannesevangeliets 17:e kapitel säger han: ”helga dem i sanningen: ditt ord är sanning” (vers 17). Så vi helgas, vi formas till att bli mer lika Kristus, genom vår kontakt med Guds ord. 

Och hur föds vi på nytt?

Jakobsbrevet 1:18 säger,

Jakobsbrevet 1:18a (SFB-15)

18I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord.

Petrus säger,

1 Petrusbrevet 1:23 (SFB-15)

23Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Gud använder sitt ord för att ge oss liv. Ordet förkunnas för oss och blir till liv för oss. 

Så ett av verktygen Gud använder för att forma oss är utan tvekan läsningen av Guds ord. Därför kan vi aldrig underskatta hur viktigt det är att läsa Guds ord, både enskilt och tillsammans. 

Men han använder också förkunnelsen av Guds ord som ett annat verktyg. Om vi bläddrar till Efesierbrevet 4:11-12 ser vi att Paulus säger att Gud gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. 

Det innebär att genom att Ordet undervisas och predikas så blir det till utrustning för de heliga. Vilka är de heliga? Det är alla som är födda på nytt, det är församlingens medlemmar. Och dessa i sin tur – och här har vi ett tredje verktyg – bygger upp Kristi kropp. Det innebär att alla vi som är medlemmar har blivit givna till varandra för att vara Guds verktyg att bygga upp varandra. Så när vi träffar varandra och läser Bibeln tillsammans, där vi talar om evangeliet tillsammans, när vi uppmuntrar varandra i tron är det Guds Ande som verkar genom oss och skapar andlig mognad i oss. Det här kan förstås bli fel ibland eftersom vi är fortfarande är bristfälliga människor, men det är inte desto mindre ett av de verktyg Gud har valt att använda sig av. 

Det här är förstås ingen uttömmande lista, men ett sista instrument jag måste nämna är Guds fostran av oss, som vi kan läsa om i exempelvis Hebreerbrevet 12. Det kan vara smärtsamt att vara en guldklimp som måste renas eller en lerklump som måste formas. Men även smärtan är ett av de verktyg Gud använder för vår helighets skull. 

Du har kanske hört det många gånger förut, men ställ dig frågan, just nu, om det lidande du just nu går igenom faktiskt skulle kunna tjäna till att du kan bli mer lik Kristus? Är det så att Gud håller på att ta ifrån dig något som du egentligen håller alldeles för hårt i? Eller är det så att Gud inte låter dig få något som du så gärna vill ha, men som kanske inte är bra för dig? Finns det någon lärdom du kan dra där du får se hur han vill att du bara ska förtrösta på honom? Och försöka hålla lite lösare i allt det andra? För att hans godhet och trofasthet är tillräcklig? 

III. VERKETS UTFORMNING

Då har vi sett att vi är Guds verk och att vi är Guds verk. Låt oss nu titta väldigt kort på verkets utformning (design) och mål. 

Vad menar jag med ”verkets utformning”? Vi är Guds verk och som Guds verk är vi utformade på ett speciellt sätt. Texten säger, 

Efesierbrevet 2:10 (SFB-15)

10Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.

Vi är skapade till goda gärningar för att vi ska vandra i dem. Det är så vi fungerar. Om du är född på nytt kommer du att göra goda gärningar. Aposteln Johannes säger i Första Johannesbrevet att ”vi vet att vi har lärt känna honom när vi håller fast vid hans bud.” Jesus säger i Johannesevangeliet, ”den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig” (Joh 14:21, jfr 15:10).

Det har både en negativ och en positiv sida. Det är något vi inte gör och något vi gör. Låt oss titta på Ef 5:1-4,

Efesierbrevet 5:1–4 (SFB-15)

1Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. 2Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.

3Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka i stället Gud.

Det är den sortens liv vi formas till att leva. Ett liv i tacksamhet och kärlek; ett liv fritt från sexuell omoral, girighet och dumt prat. Det är hur vi är utformade. Det är förstås en process där vi gradvis lär oss att älska det ena och hata det andra. Och processens framsteg är delvis beroende på hur mycket vi utsätter oss för de verktyg som Gud använder i sitt formande av oss. Därför går det inte att överdriva hur viktigt det är att läsa Guds ord, att höra det predikas och undervisas, att dela livet med de heliga i församlingen, och att förvalta vårt lidande väl. 

IV. VERKETS MÅL

Och så verkets mål. Titta i Efesierbrevet 5:25,

Efesierbrevet 5:25–27 (SFB-98)

25Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. 26Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad i kraft av ordet, 27och föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara.

Kristus har älskat oss och offrat sig för oss. Han har renat oss i kraft av sitt Ord, för att helga oss. Och han ska föra fram oss inför sig i härlighet utan fläck eller skrynkla. Helig och fläckfri. 

Det är målet. Helig och fläckfri. Det är helt säkert. Om du är kristen idag är detta din slutdestination. Det finns inget utanför dig som kan hindra det. Och det finns inget inom dig som kan hindra det. Paulus säger i Filipperbrevet 1:6,

Filipperbrevet 1:6 (SFB-15)

6Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.

Gud gör ingenting som han ger upp halvvägs. Det är helt oförenligt med hans majestät och ära. När Gud har tagit upp dig att bli sin kommer han att fortsätta forma dig tills du är helig och fläckfri, och du står inför honom i jublande glädje. 

AVSLUTNING

Så, för dig som är född på nytt: låt detta vara en tröst för dig. Kämpa inte emot honom. Fortsätt att ge dig till honom och gläds över hans arbete i dig. Sök de verktyg som han använder: lev i hans Ord och var del i en församling där hans Ord predikas och där de andra medlemmarna tar ditt andliga väl på allvar. 

Och för dig som inte är född på nytt: titta på din sko. Den existerar därför att Gud existerar. Han är alltings ursprung. Du kan inte förneka att han finns. Han älskar världen så att han utgav sin Enfödde Son för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Lämna ditt självbestämmande och ge dig själv till honom. Välj livet. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.