Guds kraft till daglig omvändelse | Ef 3:16-17a

Guds kraft till daglig omvändelse | Ef 3:16-17a

Idag ska vi titta på den här bönen som Paulus ber, som blir en övergång från Efesierbrevets tre första kapitel till de tre sista kapitlen. Förra gången började vi skrapa lite på den och jag använde bilden av en bil – det är som att vi i tre kapitel har fått se och förstå en massa viktiga och grundläggande saker om den kristna tron. Men här ber Paulus att vi ska få kraft; det är som att vi har tittat på bilen och sett hur allt hänger ihop, men nu får vi sätta oss i den och vrida om nyckeln. Paulus ber att all den här kunskapen vi fått nu ska få bli verklighet i våra liv. Och det är utifrån den verkligheten han sedan skriver de tre sista kapitlen som på olika sätt handlar om hur vi ska leva det kristna livet. 

Vi noterade också att det finns en progression i bönen som Paulus ber; att den är en sekvens av fyra böner som hänger ihop med det grekiska ordet ”så att”. Det innebär att det ena leder till det andra. Det börjar med att Paulus ber om inre kraft [så att] Kristus genom tron ska bo i deras hjärtan, [så att] de kan fatta Kristi kärlek som går långt bortom all kunskap [så att] de blir helt uppfyllda av all Guds fullhet. Allt detta kulminerar sedan i vers 21 som lyfter fram hur Gud blir förhärligad genom sin församling eftersom han verkar genom oss, långt större än vi någonsin kan be om eller tänka oss.

Förra gången såg vi att Paulus ber till Fadern – att vi genom tron på Kristus förenas med honom får be i hans namn; att vi får be genom Sonens mun. När vi är förenade med Kristus genom tron ser Fadern på oss som han ser på Sonen och han är vår Fader lika mycket som han är Jesu Kristi Fader. Vi förs in i en relation av obeskrivlig intimitet och förtrolighet och glädje tillsammans med universums skapare och herre. Det är ofattbart. 

Men vi såg också att Paulus böjer sina knän, vilket lär oss att det finns en brutenhet hos honom. Gud är vår Fader, men det finns också en rättmätig vördnad och en fruktan inför Guds oerhörda person. Paulus förstår att han är liten och Gud är stor, vilket är något som vi har lätt att glömma idag. 

Men idag ska vi alltså gå in och titta på själva bönen. Jag tänkte att vi skulle titta på vers 16 och halva vers 17. När jag har suttit och stirrat på texten har det långsamt gått upp för mig att det här förstasteget i bönen handlar om att Gud ska ge kraft till de kristna så att vi kan leva i daglig omvändelse och bli mer och mer lika Kristus. Jag ska förstås förklara vad jag menar. Jag delar upp predikan i tre punkter där jag kommenterar texten i den ordning den kommer. Först (1) ska vi titta på vårt beroende av det som Paulus kallar ”Guds härlighets rikedom”, därefter (2) ska vi titta på Paulus bön att Gud ska ge ”kraft och styrka åt vår inre människa”, och till sist (3) vad den här första delen av bönen syftar till, nämligen att vi ska bli mer lika Kristus. 

Omvändelse är en omistlig del av det kristna livet. Under kyrkans historia har vi ibland tappat bort en bibliska förståelse av omvändelse. Läran om omvändelse blev gnistan som satte hela världen i brand i samband med reformationen. De 95 teser han spikade upp på Slottskyrkans dörrar i Wittenberg 1517 handlade till den största delen om omvändelse och hur den romerska kyrkan hade förvanskat den genom botens sakrament och, så att säga, sälja omvändelse i form av avlatsbrev som skulle rädda folk ur den så kallade skärselden. 

Men den största delen av kyrkan i Sverige idag är inte romersk. Ändå har vi närmast totalt tappat bort vad omvändelse handlar om och hur central den är i det kristna livet. Jag skulle kunna nämna flera pastorer som blivit utkörda ur sina församlingar enbart för att de har kallat till omvändelse. Så också för vår kristenhet i Sverige idag är det här något vi till varje pris måste vinna tillbaka om vi ska kunna tala om att vi predikar ett sant evangelium. Det är något som formar hela våra liv och gör oss mer lika Kristus. Det är en stor grej! Så låt oss titta på inledningen på Paulus bön och fundera på vad den lär oss om omvändelse. 

I. VÅRT BEROENDE AV GUDS HÄRLIGHETS RIKEDOM

Så, punkt nummer ett: vårt totala beroende av Gud och hans ”härlighets rikedom”. Paulus säger i vers 16, 

Efesierbrevet 3:16 (SFB-15)
16Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka […]

Det här är viktigt att se. Hela det kristna livet börjar här. Allt börjar med Gud. Och när Paulus ber att de kristna i Efesos ska få fatt på kraften så att det teoretiska kan omsättas i praktiken börjar naturligtvis han med Gud. Han kommer till Gud med utgångspunkt av dels allt det goda Gud redan har gett, som vi såg i förra predikan. Men kanske ännu mer kommer han till Gud med utgångspunkt av vem Gud är. Gud är oändlig. Hos honom finns resurser som inte kan mätas. Han är fullkomlig. Att ställa frågan ”hur rik är Gud?” och försöka sätta en siffra blir helt meningslöst eftersom man inte kan sätta siffror på det oändliga. Han är bortom alla våra kategorier om rikedom. 

Rikedom

Det är utifrån den här insikten Paulus ber. Han ber utifrån Guds härlighets rikedom. Han har talat om rikedom i alla Efesierbrevets kapitel hittills. I 1:7 talar Guds nåds rikedom. I vers 11 och 14 talar Paulus om att vi har ett arv från Gud. Sedan i kapitel 2 talar Paulus om Guds rikedom på nåd och barmhärtighet. Och i det tre kapitlet talar Paulus om Kristi ofattbara rikedom. 

Allt det här, vad det än är, är vårt, vi som genom tron är födda på nytt och förenade med Kristus. Du minns vad Paulus sa i den tredje versen i Efesierbrevets första kapitel, 

Efesierbrevet 1:3 (SFB-98)
3Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,

All den himmelska världens andliga välsignelse! Det finns ingen gräns på rikedomen för den som är i Kristus.

Luthers bild av evangeliet

Minns du hur det var när Martin Luther för första gången skulle försöka förklara evangeliet? Han hade gjort en monumental upptäckt i Bibeln som visade att kyrkan hade helt missförstått hela den bibliska läran om frälsningen. Men hur skulle han förklara vad han hade upptäckt? Jag har berättat om det åtminstone ett par gånger tidigare när vi tittat på första halvan av Efesierbrevet 2. Han gick till Höga visan 2:16 och förklarade evangeliet i termer av ett äktenskap. I Höga visan 2:16 säger kvinnan ”min älskade är min och jag är hans.” 

Utifrån den texten berättade han en liknelse om ett äktenskap mellan en kung och en prostituerad. Denna kvinna kan inte – vad hon än gör, även om hon upphör att gå på gatan, även om hon hjälper gamla damer och gör goda gärningar hela sitt liv – inget hon gör kan göra henne till kungens fru. Hon blir hans fru först när han säger ”jag tar dig att bli min.” 

Vad som då händer i vigselgudstjänsten är att hon säger: ”allt vad jag är ger jag till dig. Och allt vad jag har delar jag med dig.” Vad har hon? Skam. Vanheder. Skulder. Drogberoenden. Och hon kastar alla sina problem på honom och delar dem med honom. Så säger han till henne; kungen säger till henne: ”allt vad jag är ger jag till dig, allt vad jag har delar jag med dig.” Och i den stunden blir den prostituerade kvinnan drottning. 

Hon pratar inte som en drottning. Hon vet inte hur man för sig i de fina salarna. Men hon är drottningen. 

Luther sa att det är så här det är att bli en kristen. Den kristne är en person som säger som kvinnan med dåligt rykte: ”allt vad jag är ger jag till dig. Allt vad jag har – min synd, min förbannelse, min dom, min död, ta allt det, Jesus.” Och han tar allt. Han går till korset med det. Och han svarar: ”allt vad jag är och allt vad jag har delar jag med dig – mitt liv, min rättfärdighet, mitt sonskap, min eviga välsignelse – allt är ditt.” 

Den prostituerade har en dubbel identitet. Här har vi Luthers lära om att vi är samtidigt syndare och rättfärdiga. Hon är fortfarande horaktig i sitt sätt att leva. Men hon är drottning. Så är kristna syndare. Vi förändras långsamt till att likna vår make, men vi är alltjämt syndare. Och på samma gång har vi samma sonskap och rättfärdighet som vår make. 

Så kan syndaren, enligt Luther, 

med full visshet visa sina synder inför döden och helvetet och säga, ’om jag har syndat, har ändå inte Kristus som jag tror på syndat. Allt hans är mitt. Och allt mitt är hans.’

Det är med den sortens visshet Paulus ber till Gud. Han kastar sig på Gud och hans härlighets rikedom. Han kommer inte som en tiggare och ber om en allmosa, nej, han kommer med vissheten att allt som tillhör Kristus också tillhör församlingen, som är Kristi brud. 

Kraft

Så Paulus ber till Gud i ljuset av hans härlighets rikedom. Sedan ser vi att han ber att Gud ska ge kraft och styrka. 

Än en gång, jag vill att du ska se här att Paulus ber om kraft. Det är viktigt. För Paulus handlar inte det kristna livet om att Gud en gång räddar dig från synden och förlåter dig synderna och sedan säger ”okej, nu har jag fixat den där förlåtelsen du behöver. Jag har räddat dig från fördömelse. Nu är det upp till dig att leva så att du inte behöver den igen.” 

Nej, för Paulus handlar hela det kristna livet om att vara helt beroende av den helige Andes kraft. Det finns inte ett ögonblick i det kristna livet där du inte är helt och hållet beroende av Gud. Varje dag, varje andetag. 

Det här är inte en kraft som kommer inifrån dig. Vi får höra så ofta idag att vi ska söka inom oss själva eftersom det någonstans inom oss själva finns alla resurser till ett väl levt liv. Men det är inte sant. Paulus kommer till Gud, utifrån Guds härlighets rikedom och han ber om kraft från Gud genom den helige Ande. 

Det här gäller allt i det kristna livet. Vi har sett med all tydlighet att frälsningen är en gåva från Gud. Vi var döda i våra överträdelser och synder, men han gav oss liv tillsammans med Kristus. Han gav oss tron, som en gåva. Men inte bara tron är en gåva; också omvändelse är en gåva. I Hesekiels 36:e kapitel talar Gud om att han ger nya hjärtan och låter en ny ande komma in i oss (vers 26). Det är Gud som gör att vi vill och att vi kan vandra på hans vägar. Initiativet kommer från honom! Kraften kommer från honom! (Se även Apg 11:18 och 2 Tim 2:25.)

Så här börjar det. När Paulus ber börjar han med Gud och Guds härlighets rikedom och ber om kraft och styrka. 

II. STYRKA TILL VÅR INRE MÄNNISKA

Men texten fortsätter,

Efesierbrevet 3:16 (SFB-15)
16Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande

Det är här det börjar om vi som kristna ska kunna omsätta Guds kraft i våra liv. Det är här det blir verklighet. Att Gud ger kraft åt vår inre människa. Men vad betyder det?

Kontrasten i 2 Kor 4:16

Det finns ett annat ställe som kan hjälpa att kasta lite ljus. Det är 2 Korinthierbrevet 4:16. Där talar Paulus om en situation där han blivit förföljd, vilket han ofta blev. Han hade blivit trängd och rådvill och förföljd och nedslagen, och han berättar att han bär Jesu död i sin kropp. Han levde med stort lidande. Han säger att döden verkade i honom. Men så kommer han till vers 16 och säger 

2 Korinthierbrevet 4:16 (SFB-15)
16Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.

Med andra ord, även om vi går igenom en massa lidande på utsidan, i vår yttre människa så ger vi inte upp. Varför? För att även om den yttre människan bryts ner så förnyas den inte människan dag för dag. 

Paulus verkar inte bry sig så mycket om den yttre människan. Han var medveten om att den yttre människan åldras, den blev slagen och sjuk. Den bryts ner. Men trots det gav Gud honom ny kraft till hans inre människa dag efter dag. 

Allt i din person som inte är yttre

Den inre människan är allt som inte är den yttre människan – allt som inte är skinn och hår och skelett och muskler. Den inre människan är din personlighet, karaktär, din vilja, dina känslor och ditt förnuft. 

Paulus ber alltså att Gud ska ge kraft åt vår inre människa. Varför gör han det?

Det orena kommer inifrån

Ordspråksboken 4:23 säger, 

Ordspråksboken 4:23 (SFB-15)
23Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.

I en diskussion om vad som är rent eller orent säger Jesus, 

Markusevangeliet 7:21–23 (SFB-15)
21Inifrån, från människornas hjärtan, kommer de onda tankarna: sexuell omoral, stöld, mord, 22äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, orgier, avund, hädelse, högmod och dårskap. 23Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.

Bibeln tycks alltså inte alls hålla med om att det räcker med att söka inom oss själva. Tvärtom, det är därifrån allt detta onda kommer. Alla dessa tankar, alla dessa begär, alla dessa ord och handlingar. 

Kampen

Det här är anledningen till att Paulus ber om Guds kraft till vår inre människa. Därför att det är här kampen står. Vi kämpar mot världen, köttet och djävulen, och själva slagfältet är vår inre människa. Alla våra ord och tankar är en återspegling av vad som finns i vårt hjärta. Om vi vill att vår inre människa – det vill säga sätet för vårt förnuft, våra viljor, våra känslor – om vi vill att vår inre människa ska bära några som helst spår av ett förändrat liv; av Gud själv, så behöver vi den helige Andes kraft. Därför att i oss själva är vi bortvända från Gud. Om vi bara är utelämnade åt oss själva kommer vi bara att ge uttryck för den ondska som Jesus räknar upp. 

Kampen är att kämpa mot synden. Och andlig växt handlar i det här sammanhanget om att du har övervunnit vissa synder. Att du faktiskt har förändrats. Inte att du lyckats förändra dig själv, utan att du genom den helige Andes kraft funnit en ny riktning i livet; du har vänt dig bort från dig själv och ditt eget och vänt dig ut, för att leva till Guds ära och inte din egen. 

Nyckeln

Men hur kämpar man den här kampen då? Om det inte alls är i egen kraft man övervinner synden, utan genom den helige Andes kraft – finns det något vi själva kan göra? Hur går det till? 

Svaret är förvånansvärt oandligt. Att bli uppfylld av Anden har väldigt lite med något särskilt känslotillstånd att göra. Det handlar snarare om att öva sig i livshållningar. Att öva sig i tron, hoppet och kärleken. Alla dessa är gåvor från Gud, men det finns väldigt mycket vi kan göra för att förvalta dem genom att öva oss i dem. Att arbeta in goda vanor i livet som hjälper oss att bryta de destruktiva mönster vi annars har så lätt att falla in i. 

Paulus säger i Galaterbrevet 5:16, 

Galaterbrevet 5:16 (SFB-15)
16Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär.

Okej. Men vad betyder det då? Hur gör man? Ett liknande ställe ser vi i Kolosserbrevet 3:16,

Kolosserbrevet 3:16 (SFB-15)
16Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet […].

Ett sätt att öva sig i tron är att låta sig genomsyras av Guds ord. Att sätta upp vanor där man regelbundet läser och ber och reflekterar över vad Gud vill säga till oss. Du minns Psalm 119:11,

Psaltaren 119:11 (SFB-15)
11Jag gömmer ditt ord i mitt hjärta för att jag inte ska synda mot dig.

Ju mer jag umgås med Guds ord, desto mer kommer det naturligtvis att prägla hur jag fattar beslut. Det kommer att prägla vad jag vill och vad jag längtar efter. 

En tillämpning här är förstås att fundera på hur det står till i förhållandet mellan min yttre människa och min inre människa. Våra böner, i alla fall mina, tenderar att handla ganska mycket om yttre saker. Men låt oss be om kraft för vår inre människa! Låt oss ta den här striden på allvar och lägga riktig tid på att vår inre människa ska präglas av Guds vilja och Guds tilltal till oss. 

Så Paulus börjar med Guds härlighets rikedom och ber om kraft och styrka åt vår inre människa. För därifrån utgår livet. Här kämpar vi kampen mot synden och vår bortvändhet från Gud. 

III. SÅ ATT VI BLIR MER LIKA KRISTUS

Men låt oss nu gå vidare. För här kommer vi till bönens andra steg.

Efesierbrevet 3:16–17 (SFB-15)

16Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17[så] att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan […].

Här kommer alltså ett resultat av att Gud ger kraft åt vår inre människa, nämligen att Kristus genom tron ska bo i våra hjärtan. Vad betyder det? Paulus skriver ju till kristna församlingar. Menar han att de inte redan har Kristus i sina hjärtan? 

Ordet ”bo”

Nej, det menar han inte. När han säger ”bo” använder han en verbform av det grekiska ordet för hus – οἰκέω – och det skulle väl kunna översättas med ”husera” eller ”bo”. Men han har också satt på ett prefix på ordet så att det blir κατοικέω, och då intensifieras det. Men det är svårt att fånga i en översättning eftersom vårt språk inte fungerar så. Det blir mer att han verkligen bor där; han har slagit sig ner. Han trivs där. 

Jag håller med om att det låter en smula flummigt att säga att Paulus ber att Gud ska ge vår inre människa kraft så att Jesus riktigt ska slå sig ner och trivas i våra hjärtan. Men tänk dig att du är kristen och så begår du en sexuell synd. Paulus kommenterar en sådan situation i 1 Korinthierbrevet 6 och säger att eftersom Kristus bor i er så förenar ni Kristus med en prostituerad. Här skulle man nog kunna säga att det uppstår en situation där Kristus inte trivs i ditt hjärta. Han finns där, men han bor inte bekvämt. 

Robert Munger

Det var en presbyteriansk pastor som hette Robert Munger som 1951 skrev en liten allegorisk berättelse utifrån den här versen i Efesierbrevet 3:17, som heter My Heart Christ’s Home. Där beskriver han hur Jesus gjorde sig hemmastadd i hans hjärta och gjorde det till sitt hem. Han berättar att först gick han till biblioteket. Där fanns all kunskap. Men han hittade en massa skräp och dumheter och ondska och lata tänkesätt och dålig filosofi. Och han rev ner allt det från hyllorna och slängde det. Sedan satte han upp Guds ord där istället. 

Sedan gick han till matsalen. Här fanns aptiten. Det var här min längtan kom till uttryck. Här blev det tydligt vad jag hungrar efter och vad jag festar på. Han fann en meny av världsliga preferenser, av längtan efter pengar och prestige och sexuell omoral. Men han renoverade också det här rummet, och ställde fram mat som byggde upp mig istället för sådan som bröt ner mig. 

Sedan gick han till vardagsrummet. Det är där vi umgås. Det är där vi spenderar vår tid. Där upptäckte han att det var en massa aktivitet, men ingen som var till någon hjälp. Han märkte att jag var ute titt som tätt och inte alls ville tala om vilka jag umgicks med. Men det fick vi också städa upp. 

Sedan gick han till verkstan. Där hittade han fantastiska verktyg och en vacker arbetsbänk. Men han märkte att jag bara tillverkade leksaker, och alla var till mig. All denna förmåga, all denna kapacitet, och det enda jag gjorde var småsaker som inte tjänade något annat än mig själv. Men han visade mig hur jag istället kunde producera saker för Guds rike och skapa ett värde som varar för evigt. 

Så han hade renoverat biblioteket, matsalen, vardagsrummet och verkstan. Nu såg allt bra ut. Jag hade nya sätt att tänka, att längta efter och festa på, jag umgicks med honom och jag arbetade med konstruktiva saker. Men så kom det en konstig lukt någonstans ifrån. Allt såg rent ut, men det var någonting som stank. Han förstod att det låg något dött någonstans. 

Så hamnade vi i diskussion. Jag sa att han hade fått renovera alla dessa rum, men jag kunde väl få behålla en liten garderob? Ett enda pyttelitet rum där jag kan förvara alla gamla lik som jag inte kan göra mig av med. Han sa ”nej. Öppna dörren.” Så jag öppnade. Och det var fullt av små hemliga saker som ingen visste om. Och han rensade ut allt. 

Nu var det en helt annan atmosfär där inne. Nu kunde han känna sig hemma. Därför att Kristi herravälde är för stort och för omfattande för att något rum i ditt liv ska kunna hållas privat. Det är allt eller inget. Han är inte en någon som man kan säga till att stå stilla och inte röra något; att han får vara där, men inte där. Han är universums Herre. 

Syfte: att Kristus ska ta gestalt i er

Texten säger att den helige Ande renoverar hemmet så att det passar för Kristus att bo där. Paulus ber att vi ska få kraft genom den helige Ande så att Kristus genom tron ska bo i våra hjärtan. Anden gör plats och bär ut alla gammal bråte, i en sorts himmelsk husrenovering. Paulus säger i Galaterbrevet att han föder fram dem tills Kristus tagit gestalt i dem (Gal 4:19). 

Sann omvändelse

Det här som jag just beskrivit är vad kristna kallar omvändelse. Puritanen Thomas Watson (ca 1620–1686) skriver: 

Omvändelse är en nåd från Gud, genom vilken en syndare ödmjukas i sitt inre och blir märkbart förändrad.

//Repentance is a grace of God’s Spirit whereby a sinner is inwardly humbled and visibly reformed.

Det innebär alltså, precis som vi har sagt, att det är något som ges som en gåva från Gud, men det är också något som ger märkbara resultat. Han ger vidare sex kännetecken för hur sann omvändelse ser ut. Jag tänkte bara att jag skulle nämna fyra av dem helt kort. 

Det första han säger är att sann omvändelse börjar med att vi ser synden. När vi lever i synd blir vi experter på att bedra oss själva. Därför är det ytterst värdefullt med kristna bröder och systrar som hjälper oss att se. En person som vill omvända sig vill gärna lyssna på vad andra har att säga och är villig att öppna sina ögon för att se vad det är de talar om. 

Det andra kännetecknet är en gudfruktig sorg över synden. Han skiljer på sann och falsk sorg. Den falska sorgen är bara sorgsen över att man åkte fast, eller för att det kommer konsekvenser som är jobbiga. Men den gudfruktiga sorgen sörjer själva synden snarare än syndens konsekvenser. Man äger sin synd och är förkrossad över att den hade kunnat finnas i ens hjärta. 

Det tredje kännetecknet är att man bekänner sin synd, utan att använda några manipulerande knep för att skuldbelägga någon annan än sig själv. 

Det fjärde kännetecknet jag ville nämna, men som egentligen är det sjätte som Watson nämner, är helt enkelt att man lämnar sin synd. Man tar upp kampen i sin inre människa. Man gör förändringar i livet för att inte hamna i samma situation igen. Watson talar om en ”själens fasta”, och säger att ”örat måste fasta från att lyssna till skvaller”, att ”tungan måste fasta från att använda överord”, att ”händerna måste fasta från mutor och fiffel”, att ”ögonen måste fasta från orena blickar” och att ”själen måste fasta från att älska det onda.” 

Så här växer vi som kristna. Det här hör till det dagliga kristna livet. Det är främst så här som vi lever i Andens kraft. Och, jag vågar nästan lova dig, att om lever i daglig omvändelse kommer du att se mycket kristen växt i ditt liv. Du kommer att övervinna synder i Andens kraft, och Kristus kommer att ta gestalt i dig och du kommer att mer och mer få leva i hans glädje och gemenskap med Fadern. 

AVSLUTNING

I Johannesevangeliets 14:e kapitel säger Jesus, 

Johannesevangeliet 14:23 (SFB-98)
23Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”

När du umgås med Gud genom hans ord, kommer du att kalibreras och smittas av hans person. Du kommer att mer och mer se att du älskar var han älskar och hatar vad han hatar. Du kommer att mer och mer dela hans kärlek och hans längtan. 

Här talar Jesus om att både Fadern och Sonen ska ta sin boning i den som håller fast vid hans ord. Min bön är att det ska gälla dig som hör denna predikan. Du behöver Guds kraft i varje ögonblick av ditt liv, så kasta dig på honom. Tro på Kristus och omvänd dig från dina synder. Fortsätt att kämpa mot synden i din inre människa och se med glädje hur Kristus tar gestalt i dig. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.