Herrens tjänare: övergiven och förkastad | Jes 53:1-3

Herrens tjänare: övergiven och förkastad | Jes 53:1-3

Jes 52:13-15: Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.

    Inledning

Vi har idag kommit till den fjärde predikan i predikoserien ur Jesaja 53 som vi har kallat det 5:e Evangeliet. Vi har de nytestamentliga evangelierna Matt, Mark, Luk och Joh och så har vi denna text i Gamla testamentet som säger samma sak. Och äntligen har vi kommit till kapitel 53.
Innan vi börjar vill jag ge ett hjälpsamt tips. Det har med predikans uppbyggnad att göra. För att hänga med i hur jag har lagt upp predikan och vad jag försöker säga så hjälper det att ta anteckningar. Jag försöker att ha en klar struktur och en röd tråd men det brukar hjälpa att ta lite anteckningar så att ni kan hänga med ännu bättre. Och kanske kan ni också komma ihåg och diskutera det som har sagts i veckan med varandra. Det finns en plats för anteckningar i häftet.
Och innan vi börjar så vet jag att det är några av er som inte har lyssnat på predikningarna innan denna i serien. Det kan vara så att jag kommer att hänvisa till dem för att inte behöva gå igenom samma saker igen idag. Om det är så att ni vill lyssna eller läsa dem vid ett senare tillfälle så finns de på vår hemsida. www.G8B.se. Men jag ska ändå ge lite bakgrund så att denna predikan kan stå på sina egna ben. Så hur kan man förstå den här texten. När är den skriven, vem skriver och till vem? Detta är profeten Jesajas bok som skrevs ungefär 700 år före Kristus och denna text som vi precis har läst, kapitel 53, är en av de märkligaste och mäktigaste texterna i den boken, kanske i hela Bibeln. Även om detta inte på långa vägar är den enda exakta profetian i bibeln så är den nästan läskigt träffsäker. Om ni har läst evangelierna och läser Jesajas 53:e kapitel så är det som om det var skrivet samtidigt. Jesaja 53 är en profetia som är så kusligt exakt att man under en tid trodde att den egentligen skrevs någon gång efter Kristus för att den omöjligen kunde ha varit så exakt i sin skildring om den framtida Jesus om det skrevs innan han kom. Men i den första predikan i denna serie gick vi igenom detta och hur det visar sig, i och med fyndet av Dödahavsrullarna, att vi nu har en faktisk, fysisk full kopia av hela Jesaja bok daterad till ca 200 år före Kristus och inte bara det. Den kopian är samma text som vi har idag. Så texten vi har framför oss idag är samma text som fanns innan Jesus levde på jorden. Om ni vill ha lite sommarläsning så tycker jag att ni ska ta och läsa ett av evangelierna och sedan läsa Jesajas 53:e kapitel och så får ni se själva hur exakt det är.
Men vad är då texten i Jesaja 53 för något? Texten i sig själv är en profetia, en förutsägelse om framtiden, där det verkar som om Jesaja har en syn där han står i en tid efter Kristus och det finns indikationer i text en på att det är i en framtid också för oss kanske en ganska nära framtid. Och han tittar tillbaka på det som har hänt i och med Kristus. Så när han talar om saker som har hänt så är det saker som idag är dåtid men som fortfarande var framtid för honom och hans lyssnare. Ta till exempel där det står att ”han VAR föraktad” så talar han om något som fortfarande inte hade hänt för hans lyssnare men som har hänt i historien där vi nu står. Och tipset är att hålla det i huvudet när ni lyssnar. Texten är alltså skriven 700 år innan Jesus men talar från en tid i framtiden. Det gör det mycket lättare att hänga med
Och när texten talar om Han/Honom så talar den om den person som kallas Herrens tjänare av Jesaja. Judarna kallar denna person Messias som betyder ”den smorde” på hebreiska. Gamla testamentet skrevs nämligen på hebreiska. Nya testamentet skrevs istället på grekiska och det Grekiska ordet för Messias är Kristus, vilket är det ord vi kristna i Sverige använder än idag om denne man. Så Han/Honom är Messias/Kristus.
När texten talar om Vi/Oss så talar han om det judiska folket specifikt men om du vill tänka dig in som en del i texten så är det denna gruppen du skulle tillhöra.
1. Folkets ovilja att tro på Herrens tjänare.

    Nu går vi in i texten självt. Den text jag ska lägga ut för er idag är verserna 1-3. Och jag har delat upp predikan i tre delar
    Kapitel 53 börjar med två frågor
    Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad?
    Ordet predikan här hänvisar till budskapet om Messias. Det kallas också Evangeliet. De goda nyheterna om Guds rike och dess Kung, Messias.
    Och Herrens arm är ett uttryck som används i bibeln för Guds mäktiga gärningar. Så frågorna skulle kunna sägas ”Vem trodde på Evangeliet? Och vem fick se Guds mäktiga gärningar?
    Men vad är det för sorts frågor? Är frågan verkligen VEM? Hur passar frågorna in i texten?
    En viktig princip vi vill använda oss av när det gäller vad saker i bibeln betyder är att Bibeln tolkar Bibeln. Och det intressanta med dessa två frågor är att de citeras rakt av på två olika ställen i nya testamentet och genom att titta på dem så kan vi se hur åhörarna skulle ha förstått frågorna.
    I. Stycke 1 Joh 12:37-43
    Den första texten vi ska titta på är Johannesevangeliet kapitel 12 med början i vers 37: Det är evangelisten Johannes som var en av Jesus närmaste vänner som skriver i hans berättelse om Jesus. Vi kommer att återkomma till denna snart, så håll ett finger där så länge.
    Frågan är alltså vad är detta för frågor?
    Trots att han (Jesus) hade gjort så många tecken inför dem (här har vi guds mäktiga gärningar) trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad? Alltså kunde de inte tro…
    Folket trodde inte på Jesus trots alla hans tecken och det var en uppfyllelse av frågorna.
    II. Stycke två: Rom 10:16
    Vi fortsätter med att titta på Romarbrevet 10:16:
    Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?
    Här står det att alla inte ville rätta sig efter evangeliet i direkt anknytning till frågan ”Vem trodde vår predikan.
    Så frågorna verkar efter att ha tittat på de här två styckena inte vara frågor som behöver svar utan de är retoriska frågor som pekar på en otro bland folket. Det Jesaja säger här är att folket som fick höra evangeliet och som fick se många tecken ändå inte trodde. Han säger ungefär ”ni som hörde förstod inte och ni som såg fattade inte.”
    Och konstigt nog så är det precis det Gud uppmanade Jesaja att säga till folket när han kallades till profet. Gud sa till Jesaja: Gå och säg till detta folk: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men inte fatta.
    Då kanske vi frågar oss varför då? När vi sitter här idag så kanske vi tycker att det ju är så självklart att Jesaja 53 handlar om Jesus och att han är den Messias de väntade på. Varför förstod de inte?
    Om vi tittar på Joh 12 igen och fortsätter: Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt: Han har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärta, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade av mig.
    Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade människors ära mer än äran från Gud.
    Här ser vi två saker. Den ena är att de som faktiskt trodde älskade människors ära mer än Guds. Man ville inte bekänna att man trodde på honom för att det skulle ha för stora personliga kostnader om det kommer ut. Men det är viktigt att det kommer ut. Det står ju: Om du med ditt hjärta tror och med din mun bekänner att Jesus är herre så ska du bli frälst” och Jesus säger ju själv att ”Den som skäms för mig och mina ord, honom ska människosonen skämmas för när han kommer i härlighet”. Man kan inte ha en frälsande tro om du inte bekänner Jesus som Herre.
    Det är en av anledningarna att de inte kom till tro. Men det står en märklig sak. Det står att Gud har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan. Det kan tyckas osjyst av Gud att förhärda någons hjärta. Men när det står att gud förhärdar deras hjärtan, vilket det gör på ett par ställen. Den mest kända är väl när Gud förhärdar Faraos hjärta så att han vägrar släppa Israeliterna från Egypten. Så är det som en konsekvens av folkets ovilja att följa honom. Folket vänder bort ifrån honom och vill inte ha med honom att göra, då låter Gud dem leva som de vill och förhärdar deras hjärtan.
    Med andra ord så trodde de inte för att de inte ville följa Gud och då förblindade han deras ögon och förhärdade deras hjärtan.
    Och vi kommer att se hur denna blindhet och dessa hårda hjärtan påverkade Jesu liv och tjänst i resten av predikan. Men det var min första punkt, Folkets ovilja att tro på Herrens tjänare.
    2. Folkets förväntningar på Herrens tjänare

Den andra punkten ”folkets förväntningar på herrens tjänare” kommer ur den andra versen. Jag ska börja med de förväntningar som fanns för att sedan gå in i texten och se vad som hände istället.
I. Vad de förväntade sig
Först vad folket förväntade sig. I den första installationen av denna predikoserien så pratade jag mer om detta men det Judiska folket hade förväntningar på vad Messias skulle vara och vad som skulle hända runt honom. Hela gamla testamentet är ju full av profetior om den kommande Messias som vi nu vet är Jesus. Redan innan han kom så visste man att han skulle födas i Betlehem. Ni kommer kanske ihåg historien om de vise männen som kom för att se den nyfödde kungen. De frågade de skriftlärda på hovet var den kommande kungen hade fötts eftersom de hade sett hans stjärna på himlen och efter efterforskning, bland de skriftlärda där, blev de sända till just Betlehem för att det var där han skulle födas enligt skrifterna. Man visste också att han skulle komma ur kung Davids linje, han skulle utföra mirakler, han skulle öppna blindas ögon och dövas öron, han skulle rida in i Jerusalem på ett åsneföl, han skulle vara en kung över sitt rike för evigt. Det finns många fler saker. Faktum är att det finns runt 300 profetior som på ett eller annat sätt talar om Jesus i Gamla Testamentet.
Nu är det ju lätt att vara efterklok. Många av dessa profetior är lätta att se som uppfyllda så här i efterhand. När vi läser psalm 22 och ser ”Min Gud min Gud, varför har du övergett mig”, som ju var precis vad Jesus sa på korset, för att sedan se psalmen förklara i detalj vad som hände på korset så ser vi ju att det var en profetia. Men det kunde de väl inte se då? Eller? Vad trodde Judarna om Messias före Kristus egentligen?
Faktum är att det fanns en ganska utstuderad teologi om vem Messias skulle vara och hur tiden runt hans kommande skulle vara. En känd forskare på 1800-talet som hette Emil Schurer, forskade på judendomen runt Jesus födelse och kom fram till att det judarna väntade på var i stort sett följande 9 punkter på en tidslinje:
I. Tiden före Messias ankomst skulle vara en tid av vedermöda.
II. Profeten Elia skulle komma innan och bereda vägen för Messias
III. Messias skulle komma
(Man förväntade sig en speciell person som skulle göra vissa under och tecken som bevis på att han var Messias.)
IV. Sedan skulle hednafolken anfalla dem och det skulle bli krig
V. Kriget skulle vinnas genom ett apokalyptiskt slag med Messias hjälp
VI. Jerusalem skulle återupprättas
VII. De utspridda judarna i världen skulle komma tillbaka till landet
VIII. Messias eviga kungarike skulle sättas upp med centrum i Palestina
IX. Och till slut så skulle hela världen återupprättas via detta kungarike

De hade med andra ord stora förväntningar på den kommande Messias.
Ni som är intresserade av teologi och eskatologi kanske känner igen mycket av detta. Det är inte helt olikt vad den kristna kyrkan tror men det finns ett litet steg som fattas mellan nummer 3 och 4. Judarna hade missat en mycket viktig del av berättelsen. En del som inte var helt lätt att se när det inte hade hänt än. Och det är den delen vi ser i Jesaja 53. Innan Messias kommer och gör allt detta som Judarna trodde att han skulle göra så måste han bli dödad, och med sitt blod friköpa människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk. Det är där de kristna och judarna skiljer sig åt. Den kristna kyrkan är egentligen Judar som tror att Messias har kommit (vilket i och för sig för med sig många saker som gör att vi ser mycket mer annorlunda ut än vi är) medan Judarna idag fortfarande väntar på honom. I deras världsbild finns det ingen plats för en offrad, död eller ens återuppstånden Messias.
På Jesu tid så hoppades Judarna på någon som skulle bryta Romarnas grepp om Palestina. En stor, stark och ståtlig man med pondus och majestät. Det var förväntningarna men det är inte en sådan man som kom.
II. Vad de såg
Vi tittar på vår text igen i vers 2. Vad står det?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till.
När Jesus kom var det inte alls på det sätt de räknade med eller hoppades på. Han var en späd planta, ett rotskott ur torr jord. Det kanske inte säger så mycket vid första anblicken men ett rotskott är inte något bra. Jag börjar intressera mig lite för trädgården hemma och jag har lärt mig litegrann om olika växter. Just nu har jag ett projekt i trädgården där jag ska plantera lite äppelträd på spaljé. Eller egentligen är projektet bara i mitt huvud än men det kommer till trädgården snart hoppas jag. Det är så att alla äpplen som man kan köpa idag är inympade på en grundstam från ett annat sorts träd, en liten bit över marken, alltså inte ett annat äppelträd utan ett annat sorts träd helt och hållet. Detta gör man bland annat för att man ska kunna styra hur stora träden ska bli. Vill man ha ett litet träd för spaljé använder man en svagväxande grundstam och om man vill ha ett stort träd väljer man en snabbväxande. Ibland blir det så att det skjuter skott på grundstammen och en gren börjar växa direkt därifrån istället för på äppeldelen av trädet över ympningsstället. Detta skott är totalt onödigt. Eller till och med värre än onödigt. Det är ungefär som en parasit. Näringen går ut i den grenen och stjäl från trädet och eventuella frukter. Det tar en massa energi men ger ingen frukt tillbaka. Detsamma gäller olivträden i medelhavet. De skjuter också rotskott och de är lika dåliga. Det man gör med dem är att man klipper och kastar bort dem. Rotskotten är inte bra i en trädgård.
Och när det talar om torr jord så är det ordagrant ”en uttorkad vild del av jorden”. En plats där ingen har gjort i ordning jorden. Det är ett rotskott som skjuter upp i en del av världen ingen bryr sig om. Man klipper inte ens bort dem för att de är helt och hållet obetydliga.
Så när Jesaja skriver här att Messias var som ett rotskott ur torr jord så stämmer det precis på vad som hände med Jesus.
Judarna förväntade sig den stora krigsherren av kunglig börd men istället kom han som en obetydlig liten parvel född av en ung flicka från Nasaret som var på resa till Bethlehem för att skattskrivas med sin trolovade. En ogift kvinna som fick föda i ett stall. En liten pojke vars första säng var ett foderbord, en krubba för djurfoder. Och han växte senare upp i Nasaret. En obskyr by i en obetydlig del av landet som heter Galiléen. Faktum är att Nasaret är så obetydlig att skeptiker förr brukade hävda att den inte ens hade funnits på Jesu tid. Nu vet man bättre i och med arkeologiska utgrävningar och annat.
Och när Jesus kallade sina lärjungar så utbrast en av dem, som hette Natanael, när han får reda på att Jesus kommer från Nasaret, ”Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?”. Nasaret var helt enkelt inte direkt ett högsäte för kungligheter.
Jesus bodde där i 30 år och jobbade antagligen som snickare helt i skymundan. Han utbildade sig inte hos någon skriftlärd vad vi vet. Faktum är att det inte fanns något anmärkningsvärt som skulle få folk att reagera utifrån hans familj, utbildning, härkomst eller social status. Han var helt enkelt föga imponerande på alla sätt och vis.
Och inte nog med det så har vi här i texten den enda beskrivningen av Jesu utseende jag känner till i hela bibeln. Och det är skrivet 700 år innan han kom. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till.
Jesus var helt enkelt inte i linje med de förväntningar de hade på Messias. Och de trodde inte för att han inte passade in i deras förutfattade meningar. Han passade inte in i folkets förutfattade meningar och förväntningar på herrens tjänare. Det var punkt 2
3. Folkets förakt mot Herrens tjänare

    Vad blev då resultatet av detta? Punkt 3 Folkets förakt mot herrens tjänare.
    Vi såg att han inte passade in i deras förutfattade meningar för att han inte kom som de trodde att han skulle komma. Men vad hände när han började sin tjänst då? Vi läser vers 3
    Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.
    När Jesus hade passerat 30-sträcket så påbörjade han sin tjänst. Han blev döpt av Johannes döparen som hade berett vägen för honom som den Elia judarna hade väntat på som jag nämnde förut. Jesus valde ut 12 lärjungar och började predika att guds rike var nära och att människorna skulle omvända sig och tro på honom, han började utföra mirakler, han gjorde så att blinda kunde se och döva kunde höra. Han såg de fattiga och sjuka och de som hade blivit nedtrampade i samhället.
    Nu gick han ut ur ”mediaskuggan” och började göra saker som fick folk att vända på huvudet. Han gjorde precis det som folket hade förväntat sig av Messias. Han helade sjuka med sitt ord, gav blinda syn och gav döva hörsel. Han visade sin makt över vädret när han stillade stormen, han matade 5000 män med 2 fiskar och 5 bröd. Han uppväckte Lasarus från döden och han gick på vattnet bland mycket annat.
    Han gjorde allt det som Messias skulle göra. Guds arm uppenbarade sig med honom. Och allt detta ledde väl till att han blev accepterad som Messias? Nej inte riktigt. Det finns många texter i evangelierna som visar på att istället för att acceptera honom som Messias så tog folk anstöt av honom. Vi kan vända till
    Matt 13:54: Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: ”Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas[g]? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Så varifrån får han allt detta?” Och de tog anstöt av honom.
    De tog anstöt av honom. Du är inget speciellt. Du är en obetydlig man från en obetydlig plats. Vad har du fått allt detta ifrån? Och de tog anstöt av honom. De föraktade honom.
    Och vi kan läsa i Johannesevangeliet att inte ens Jesus egna bröder trodde på honom.
    Det var ju ganska många som följde efter honom ibland. Han gav dem ju bröd och hälsa men när han började tala och predikade saker som de inte gillade så gick de. I johannesevangeliet har vi en text i kapitel 6 där folket lämnar honom i drivor för att de inte vill ha det han undervisade om.
    Men vad sa de skriftlärda då? Man kan ju tänka sig att gemene man har svårt att förstå allt vad skrifterna säger men vad sa då de som kände till skrifterna och som kunde se att Jesus gjorde det som Messias skulle göra?
    Vi kan titta på en text i Matt 12:22-24: Sedan förde man fram en besatt till Jesus, en som var blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. Allt folket blev utom sig av förundran och sade: ”Kanske är han Davids son?” När fariseerna hörde det, sade de: ”Det är bara med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.”
    Det var inte bara så att de inte trodde på honom. De visste mycket väl att de mirakel som hände runt honom måste vara övernaturliga. Det var ingen tvekan om det. Men istället för att säga detta måste vara Messias så säger de att den övernaturliga kraften kommer från Beelsebul. Han är av Satan akta er!
    När han sedan i slutet av sin tjänst kommer inridande på en åsna i Jerusalem så kommer vändningen tror man i alla fall. Folket älskar honom. De skriker. Här kommer Messias! Halleluja! Davids son som kommer i Herrens namn. Nu ska det bli krig och ett evigt rike. Nu kommer han och tar sin tron i Jerusalem.
    En vecka senare hängde han slagen och övergiven på ett kors. Han var sannerligen en man, föraktad och övergiven av människor. Hans lärjungar lämnade honom när han blev tillfångatagen. Den stora majoriteten av hans vänner fanns inte vid hans sida när han blev korsfäst. Jag ska inte gå in på hur hemskt korsfästelsen är i denna predikan. Det klarade jag av redan förra predikan i serien. Ni får lyssna på hemsidan om ni missade den.
    På grund av folkets förakt fick han utstå det värsta fysiska lidande man kan tänka sig ensam och övergiven.
    Det var min tredje punkt
    Jag ska avsluta med lite reflektioner och tillämpningar.
    Avslutning

Så vad ska man säga om Jesu liv? Hans folk trodde inte på honom, han var inte den de trodde han skulle vara, han var föraktad, och dog ensam. Det låter inte som en Messias. Det låter som ett misslyckande. Men det var det inte.
När vi i en annan predikan kommer gå vidare i berättelsen så ser vi att Jesu död inte var förgäves. Istället så kom han enligt guds plan för att rädda ett folk till sig själv. Människor som vi som har vänt Gud ryggen som inte vill ha med honom att göra. Bibeln kallar det syndare. Vi som förtjänar att gå under med våra förhärdade hjärtan och ovilja att leva för Gud. Vi förtjänar att vara evigt separerade från Gud för evigt. Men Jesus kom och levde ett liv helt enligt Guds vilja och förtjänade inte döden. Men han valde att utstå förakt att bli övergiven och hånad Han valde en våldsam död på korset för att ta vår synd på sig och dö bort med den så att vi kan bli kvitt vår frånvändhet få frid med Gud igen. Och därigenom få ta del av det eviga livet.
Jag talade om en episod när folk lämnade Jesus i drivor för att de inte gillade det han sa. Den episoden hittar vi i Johannes 6:66-69. Det står så här:
Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. Då sade Jesus till de tolv: ”Inte tänker ni väl också gå?” Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.”
Detta kan idag gälla dig också. Vi ska vara med om ett dop idag där Linda har fått ge sin berättelse om hur Gud har gjort något obeskrivligt i hennes liv. Nu kan hon säga tillsammans med denna församling. Till vem ska vi gå? Du är den som har det eviga livets ord.
Om du är här idag och inte riktigt förstår vad det är som sägs eller varför Linda vill döpa sig. Jag ber dig då att du söker svar. Kanske känner du att du är en sådan person som har ett förhärdat hjärta, döva öron och blinda ögon. Sådana var vi alla i denna församlingen. Men du ska veta att Jesus kom för att ge hörsel åt de döva och syn till de blinda och han kan ge dig ett nytt hjärta. Det har han gjort till Linda och det kan han göra till dig om du söker honom. Min gamla pastor brukade säga till mig. Det är ok att du förkastar evangeliet, men för guds skull, se till att det är det faktiska evangeliet du förkastar. Tänk om du skulle förkasta det riktiga evangeliet för en nidbild som inte passar dina förutfattade meningar?
Om du är här idag som en kristen så vill jag uppmuntra dig att tänka efter hur Jesu liv kan uppmuntra dig på din kristna livsvandring.
Jesus fick lida på många sätt i sitt liv. Han blev övergiven av sin familj, föraktad av det folk han hade kommit att rädda. Han fick utstå förtal och lögner om sig själv. Han var förtrogen med lidande. Jag skulle kunna gå in här och prata om hur det lidande Jesus fick utstå också är ett lidande som hans efterföljare kommer att få utstå. Men det har ju blivit så att senast i söndags så predikade ju Johnny om just detta i hans predikan ur saligprisningarna och veckan innan det så handlade min predikan ur andra Timoteus om det också. Vi behöver nog inte gå in på det idag mer än att jag vill påminna er om att, som Hebreerbrevets författare säger: Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Jesus fick utstå allt det jag har sagt och mer så när vi finner oss i liknande situationer, när vi får lida och andra föraktar och förtalar oss på grund av att vi följer honom, tänk då på att vi har en Herre som har gått igenom det redan och vi tillhör honom. Låt oss därför frimodigt gå till honom och hans folk för hjälp.
Jag vill avsluta med en vers från Matteus 13 som kommer direkt efter Matt 13:16-17: saliga är era ögon som ser och era öron som hör. Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.