Hur kan den orene bli ren? | 4 Mos 5:1-4

Hur kan den orene bli ren? | 4 Mos 5:1-4

Idag gör vi ett litet avsteg från den vanliga rytmen i våra predikoserier genom Efesierbrevet och Jesu mirakler. Vi bestämde i fredags att jag hoppar in och predikar istället för Matt, men jag skulle inte hinna förbereda en ny predikan från Efesierbrevet. Istället har vi läst en text ur Gamla testamentet; en text som vi kanske inte särskilt ofta återkommer till. Jag skulle vilja göra ett försök att visa hur också Gamla testamentets lagar förkunnar Kristus för oss och ger oss motivation att kämpa den goda kampen och outtröttligt fortsätta att dela evangeliet med de som ännu inte tror. 

Fjärde Mosebok är kanske inte en av dina topp-tio favoritböcker i Bibeln. Du kanske inte har läst den på länge. Du kanske inte ens har läst den alls. 36 kapitel, 1288 verser. Mängder av lagar, mängder av sand och öken. På latin kallas den Numeri, som betyder ”antal” som syftar till folkräkningarna i kapitel 1 och 26, och på hebreiska kallas den Bamidbár, som betyder öken, vilket knappast behöver någon förklaring. Av de 40 år Israel befann sig i Sinai öken täcker denna bok 38. Mängder av klagan. 

Exempel för oss

Boken är full av berättelser och märkliga, till och med bisarra, lagar och riter. För en modern läsare kan de tyckas vara godtyckliga och osammanhängande, men faktum är att de berättar saker som vi behöver veta, om Gud, om oss själva och om vår frälsare. Vi kan påminna oss om 1 Kor 10:1-13, som säger att händelserna under ökenvandringen skrevs ner för vår skull. Att det som hände dem där och då är exempel för oss här och nu, att dra lärdom av. Så även om det är en bok som kan kännas främmande för kristna öron är det en bok som undervisar oss om vårt kristna liv. 

Texten – verkar kärvt

Det verkar kärvt, inte sant? Du är en trofast israelit; du älskar Gud, du är innerligt tacksam att han har befriat dig ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Du vandrar som en del av hans folk vägen till det förlovade landet. Du tror på Mose ord. Du tillber den levande Guden, och du har vänt dig bort från allt avguderi. Men, du har blivit oren. Det var inte ditt fel. Du är man eller kvinna, och du har fått en flytning. Så du blir förvisad, ut ur Guds läger. Du har blivit smittad av spetälska, vilket innebär en mångfald av hudsjukdomar, inklusive den fruktade Hansens sjukdom, som vi också kallar lepra. Somliga sjukdomar är permanenta, somliga tillfälliga. Men du har fått en hudsjukdom, och det var inte ditt fel – du kanske bara kommit i kontakt med någon anhörig som har en hudsjukdom. Men du förvisas ur lägret.

Eller ännu värre: någon anhörig har dött. Och du har kommit i kontakt med den döda kroppen, och du blir förvisad ut ur lägret. Det verkar kärvt. Det verkar som att Gud inte är särskilt kärleksfull, omsorgsfull eller god. 

Vad är det som pågår i dessa lagar egentligen? Varför skulle Gud säga något sådant? Vad är det han vill lära oss? Tre saker. Dessa lagar har ett praktiskt syfte. Men de säger oss också någonting om vem Gud är – vi kan kalla det för ett teologiskt syfte. Dessutom pekar de mot Kristus, och det kan vi kalla för ett kristologiskt syfte. Jag tänkte att vi skulle titta på den här texten ur dessa tre perspektiv. Att, för det första, se textens praktiska syfte. Sedan, att se dess teologiska syfte. Och sedan, för det tredje, dess kristologiska syfte. Dessa är mina tre punkter. De två första är kortast och jag lägger tyngdpunkten på den sista. 

I. ETT PRAKTISKT SYFTE

För det första: dessa lagar har ett praktiskt syfte. Israels barn hade ingen antibiotika. De hade inte välsignats med de fantastiska framsteg vi gjort inom medicin, vilket i sig själv är uttryck för Guds godhet mot oss alla. Texten talar om hudsjukdomar och flytningar. Ordet för flytning kan dels innebära sådant som vi oftast menar när vi talar om flytning, men det kan också handla om sår som varar och rinner. Kontakt med en fruktad hudsjukdom eller en flytning eller en död kropp kunde ha orsakat en epidemi i detta läger bestående av två miljoner människor i öknen, en epidemi som kunde dödat tiotusentals. Det enda sättet att hantera problemet var genom karantän. Och hur kärvt det än må verka att sända dina nära och kära utanför lägret, så är detta Guds omsorg om hundratusentals människor. Genom att sända ut utanför lägret de som har flytningar, hudsjukdomar och de som kommit i kontakt med döda, visar Gud omsorg om sitt folk, praktiskt och konkret. Gud har alltid sina syften. De kan verka kärva, men de är goda, de är rätta och de är visa. 

Men Gud agerade inte bara som en läkare. Han hade något ännu viktigare att lära oss i dessa lagar. Så vi går vidare till punkt nummer två – att lagarna har ett teologiskt syfte. 

II. ETT TEOLOGISKT SYFTE

De är givna för att lära Israels barn vem Gud är. Här vill jag nämna tre punkter. Dels är utformade för att lära Israels folk att Gud är helig. Dels är de utformade för att lära Israels folk att Gud är närvarande – och därför inte kan samexistera med orenhet, och de är utformade att lära Israels folk att Gud har talat, vilket handlar om att höra vad Gud säger och göra som han säger. Gud är helig, närvarande och har talat.

A. Helig

Själva utgångspunkten i dessa texter är Guds helighet som är helt centralt i hans karaktär. Gud är helig, och den mest grundläggande innebörden i detta ord är att han är avskild, separerad från det som är orent. Gud är en förtärande eld; han är annorlunda allt annat, och detta blir ett problem när han bekänner sig till ett särskilt folk, i synnerhet när han gör det till en sådan grad att han tar sin boning mitt ibland dem. 

För människan är en syndare. Synd beskrivs på många olika sätt i Bibeln. Ett av sätten synd beskrivs är att synd som orening. Synden orenar dig. Den bringar i din själ det vilket Gud inte avsett när han skapade människan. Det yttersta uttrycket av denna orening är döden. Adam och Eva trodde att de skulle få likhet med Gud genom att överträda hans lag. Istället fick de orening och död. Om och om igen i Tredje och Fjärde Mosebok beskrivs synd som orening. I dessa lagar om förvisning och exkludering får vi en livfull bild av vad orening gör med vår gemenskap med Helig Gud. Såsom Adam och Eva blev förvisade ur paradiset, ur Guds närhet, så blir de ceremoniellt orena förvisade ur Guds läger. 

B. Närvarande

Så dessa texter berättar att Gud är helig, men de berättar också att Gud är närvarande. Det är här själva spänningen uppstår. Hur kan den orena människan vistas tillsammans med helig Gud? Det går inte. Och därför läser vi att de orena måste sändas iväg – titta i vers 3,

En sådan, vare sig man eller kvinna, skall ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger, där jag bor mitt ibland dem.”

Detta är en bild som Nya testamentet fortfarande minns och tar oss tillbaka till i slutet av den sista boken. Lyssna till vad aposteln Johannes säger om visionen av himlen i Upp 21:8,

Uppenbarelseboken 21:8 (SFB-14)

Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Alla dessa är moraliska kategorier. Lyssna nu vad han säger i slutet av kapitlet, i vers 27,

Uppenbarelseboken 21:27 (SFB-14)

27 Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Här har vi Johannes som talar om orenhet och förvisning från härligheten. Men orenheten är moralisk. De ceremoniella bilderna av orenhet i Tredje och Fjärde Moseboken pekar mot en annan sjukdom, den fruktade sjukdomen moralisk orenhet, som förvisar oss i evighet om den inte tas itu med. Den moraliskt orena ska inte vistas i det nya Jerusalem. 

Lagen lär oss alltså att Gud är helig och måste behandlas som helig. Han är ren, och de orena kan inte vistas i hans närvaro, eftersom det skulle förtära dem.

Vänner, se hur denna princip tillämpas till och med på Mose syster i denna bok. Hon var del i en konspiration att underminera auktoriteten hos den person som Gud utsett att medla mellan honom och hans folk. Hon slogs av spetälska genom Guds dom och hon förvisades ur lägret trots att hon var en profetissa. Hon hade lett Guds folk i lovsång och lovprisning vid Röda havet, men nu förvisades hon från lägret. Se hur allvarligt det är med Guds helighet och vår orenhet. Mirjam, utanför lägret. Lärdomen är klar: Gud är helig och vi måste förhålla oss till honom som helig och till och med behandla Guds medlare som helig. Gud säger: ”Om ni underminerar min medlare ska ni ut ur lägret med er spetälska.”

Eftersom Gud är närvarande i lägret, måste vi vara försiktiga med orenhet. Offerdjuren måste tas utanför lägret eftersom de är orena. Israels avfall måste tas utanför lägret eftersom det orenar. De som var ceremoniellt orena med olika former av blödningar, hudsjukdomar och kontakt med döda kroppar måste gå utanför lägret.

Så lagen förklarar för oss att Gud är helig och närvarande.

C. Gud har talat

Och den säger att Gud har talat. Föreställ dig att du var i deras situation: din son får en hudsjukdom, han är 14 år gammal. Han är din förstfödde. Och prästen kommer till dig och säger att han måste ut ur lägret. Ut ur lägrets trygghet ut i Sinai’s ödsliga vildmark. Eller din fru får en sjukdom, och prästen kommer och säger ”denna kvinna som du älskar mer än själva livet, hon måste ut ur lägret.” Varje molekyl i din varelse ropar ”nej! Inte hon! Inte han! Skicka ut mig, men inte henne!” 

Lyssna till vers fyra,

4 Moseboken 5:4 (SFB-§5)

4Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

Frågan till oss alla är: skulle du ha gjort som Herren sagt? Om det var din son, eller din dotter? Din fru? Detta är vad det är att leva enligt Guds ord. När Guds ord säger att göra något som krossar vårt hjärta, det är då vi kan veta huruvida vi lyssnar till Guds ord eller inte. Det finns alla möjliga sorters människor som vill kalla sig själva kristna, som vill mena att de lever enligt Guds ord, men när de kommer i kontakt med texten och finner saker däri som sätter dem i otakt med kulturen, vad gör de då? De vill tolka om Ordet. De försöker att ändra på vad Gud själv har sagt. Det finns många exempel, ett är hur vi ser hur Bibelns sexualetik är under omförhandling idag. 

Vänner, det finns många, många som tillber den gud de själva har skapat. Frågan är om vi ska böja våra knän och leva enligt Guds ord, eftersom Gud har talat och vi tror på varje ord, eller försöker vi ta det på volley och improvisera utifrån hur vi drar fram och vi för tillfället känner, tycker och tänker? Om vi gör det senare är vi inte med Israels barn som sände ut de sina eftersom Herren hade talat. Detta var ett trons test, att lyda denna lag. 

Denna lag är djupt teologisk. Den undervisar oss om Gud. Gud är helig, närvarande och har talat. 

Orenheten är smittsam

Innan vi kommer in på den sista punkten vill jag att du ska se hur smittsam denna orenhet är. Det finns utförligt i 3 Mos 13, 14 och 15. Låt oss titta på de första verserna i 3 Mos 15,

3 Moseboken 15:1–12 (SFB-14)

Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2Säg till Israels barn: 3Om någon får flytning från sin kropp, är hans flytning oren. Detta är vad som gäller om hans orenhet så länge flytningen pågår: Vare sig hans kropp avsöndrar flytningen eller tillsluter sig för flytningen, är han oren. 4Allt som den sjuke ligger på blir orent, och allt som han sitter på blir orent. 5Den som rör vid något som han legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 6Den som sätter sig på något som den sjuke suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 7Den som rör vid den sjukes kropp skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. Om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 9Varje sadel som den sjuke sitter på när han rider blir oren. 10Var och en som rör vid något vad det än är som har legat under honom skall vara oren ända till kvällen, och den som bär bort något sådant skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 11Var och en som den sjuke rör vid utan att ha sköljt sina händer i vatten skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen. 12Ett lerkärl som den sjuke rör vid skall slås sönder, och varje träkärl skall sköljas i vatten.

Du ser. Orenheten är kolossalt smittsam. Om du kommer i kontakt med den på något sätt blir du själv oren. Låt oss ta med oss detta när vi nu går in i den tredje punkten. 

III. ETT KRISTOLOGISKT SYFTE

Den tredje punkten är att dessa lagar, inklusive 4 Mos 5, också har ett kristologiskt syfte – de pekar mot Jesus Kristus. Du minns att Lukas berättar att Jesus på vägen till Emmaus talade till sina lärjungar, och hur han med början i Mose och alla profeter talade om honom. Lukas, som skrev detta i Luk 24, kan detta avsnitt. Men han berättar också om händelser som vänder upp och ner på allting. Vi är ju inne i en serie där vi tittar på Jesu mirakler och försöker utifrån dessa berättelser dra lärdomar om vem Jesus är. Här finns en otroligt viktig aspekt som förklarar för oss vem han är. Jag vill nämna tre texter: i Luk 5 berättar han om ett möte mellan Jesus och en spetälsk, i Luk 8 om ett möte med en blödarsjuk kvinna och en liten död flicka. Ni ser att det är precis de kategorier människor som i vår text uppmanas att föras bort, ut ur lägret. 

Luk 5, Jesus botar en spetälsk

Låt oss först gå till Luk 5. Här, mitt i hans undervisning, kommer vi in i vers 12,

Lukasevangeliet 5:12–13 (SFB-14)

12När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: “Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.” 

Ta nu in kraften av vad Lukas, läkaren kommer att berätta för dig. Kom ihåg hur smittsam orenheten är. Kom ihåg vad som händer den som orenar sig som kommer i kontakt med orenhet. Texten säger, 

13Då räckte Jesus ut handen, 

Och varje hebré som hör detta ropar ”Jesus, rör honom inte! Du kommer att bli oren!” Men Jesus räckte ut handen och,

rörde vid honom och sade: “Jag vill. Bli ren!” Genast försvann spetälskan från honom.

Han rör vid den orena mannen, och något fantastiskt händer. Jesus blir inte oren, men mannen blir ren. Lukas berättar för oss här att Jesus kan göra vad den ceremoniella lagen inte kan. Du kan läsa genom hela 3 Mos utan att finna en enda text som säger vad du ska göra för att bli ren. Det står vad du ska göra när en person blivit ren, och det står vad du ska göra när du blivit oren – att tvätta sig och så – men det står inte hur man gör sig själv ren. Prästen får inte veta hur man gör någon ren, för det finns ingen som kan göra någon ren. Utom Jesus. Han räcker ut sin hand och rör vid den spetälske mannen. Han blir inte oren, men mannen blir ren.  

Luk 8, en blödarsjuk och en död

Låt oss sedan gå till Luk 8. Jesus är ute och predikar igen, och vi kommer in i vers 40.

Lukasevangeliet 8:40–56 (SFB-14)

40När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. 41Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, 42för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.

På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. 43Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat bli botad av någon. 44Hon kom bakifrån och [allt hon gjorde var att hon] rörde vid hörntofsen på hans mantel, 

Återigen, varje hebré som hör detta säger ”Jesus låt henne inte röra vid dig! Du kommer att bli oren! Hon sträcker ut sin hand och rör vid hans mantel och blir ren, men han blir inte oren,

och genast stannade hennes blödning.

För Jesus kan göra vad den ceremoniella lagen inte kan göra. Han kan göra henne ren. 

 45Jesus frågade: “Vem var det som rörde vid mig?” Alla nekade, och Petrus sade: “Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.” 46Men Jesus sade: “Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” 47När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. 48Jesus sade till henne: “Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

49Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: “Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer.” 50Jesus hörde det och svarade honom: “Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad.” 51När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52Alla grät och sörjde henne. Men Jesus sade: “Gråt inte. Hon är inte död, hon sover.” 53Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

54Men han tog flickans hand 

”Nej Jesus, ta inte den döda kroppen!” Du kommer att bli oren! Varje jude studsar vid denna notis. Så gör man inte. Döden är orenhet, den intensivaste formen av orenhet. Men Jesus rör vid flickan. Han kontaktar döden; han låter sig besmittas av döden; han tar döden på sig. Han tog flickans hand, och säger, med en röst som inte tål att bli emotsagd,

“Flicka, stå upp!” 

Precis som en hebreisk far skulle ha väckt sin dotter på morgonen. ”Älskling, det är dags att gå upp nu. Vakna nu lilla flicka.” Texten fortsätter,

55Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. 56Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad.

Han rör vid henne. Han blir inte oren, men hon kommer tillbaka till livet. Vem är detta?! Vem är detta? I den här handlingen ser vi rörelsen mot korset. Hur han tar orena syndares död på sig själv. Och så talar han liv, precis som han gjorde i skapelsen. Det är rösten av den Allsmäktige. Lukas ropar till dig: detta är den medlare som kunde göra saker som Mose inte kunde. Detta är den präst som kan göra saker som era präster inte kan, inte ens er överstepräst. Han kan röra vid spetälska utan att bli oren, men de blir rena. Han kan röra vid människor med blödningar utan att bli oren, men de blir rena. Han kan röra vid döda utan att bli oren, men de kommer till liv. Vem är detta? Detta är Guds son som blivit kött. Detta är Guds folks enda medlare. Han blev människa, men levde hela sitt liv utan orenas av synd. Men på korset kontaktade han döden; han bar han vår orenhet och i vårt ställe blev han till förbannelse – så att vi kan framställas heliga och rena utan fläck eller skrynkla. 

AVSLUTNING

Varför allt detta i 4 Mos 5? Därför att vi ska förstå vem Gud är. Men vi ska också förstå vem Kristus är – i honom finns förlåtelse, rening och upprättelse, och därför kan vi i tro gensvara i tacksamhet och leva ett nytt liv i en lokal gemenskap av heliga. 

Det här är evangeliet. Det här är den kristna trons kärna. Det här är en bild av vad Gud gör med oss, när vi förtröstar på honom. När du delar evangeliet med den som inte tror kan du vara lugn i att Kristus vet vad han ska göra med dem du för till honom. Du behöver inte övertyga dem. Du behöver inte ”sälja in” Kristus. Du behöver bara berätta de goda nyheterna och lämna allt åt honom. Han är den som upprättar, renar och försonar. Det är evangeliet som är Guds kraft till frälsning, inte dess budbärare. 

Du kommer sannolikt att möta människor, vars orenhet och skam är långt djupare än du kan föreställa dig. Men han vet vad han ska göra. De kommer att säga, kanske inte till dig, men till sig själva: ”du vet inte vad jag har gjort. Rör inte vid den orenheten! Ingen kan förlåta mig.” Men han sträcker sig rakt mot orenheten, och han tar den på sig. 

Hebr 13 – gå utanför lägret

För avslutningsvis måste vi ställa frågan: hur är det möjligt för Jesus att göra detta? Hur är det möjligt att han rör vid det orena utan att själv bli oren? Jag vill då läsa en sista text och knyta ihop säcken. Jag citerade en text ur Hebreerbrevet för några veckor sedan, här kommer vi tillbaka till samma text igen. Kapitel 13, vers 10

Hebreérbrevet 13:10–13 (SFB-14)

10Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta. 

Vi har något bättre än den ceremoniella lagen. 

11Offerdjurens blod bärs in i det allra heligaste av översteprästen som syndoffer, men kropparna bränns upp [var då?––] utanför lägret. 12Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att helga folket [för att rena folket, rena oss] med sitt eget blod.

13Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära.

Hur är det möjligt för Jesus att röra vid de orena? Hur kan den fullkomligt rena, Guds son utan synd röra vid denna orenhenhet och göra den ren? Därför han säger till sin fader. ”Fader, jag vill bära deras vanära, i deras ställe, utanför lägret.” Att vara utanför lägret är att vara avskuren från Guds närvaro. Det är orenhetens omutbara konsekvens. 

Men Jesus Kristus, Guds egen son, den som inte visste av synd, säger till sin älskade fader, ”Fader, jag vill göra det i deras ställe, eftersom jag älskar dem. Låt mig bli avskuren så att de inte behöver bli det. Låt mig bära deras vanära så att de kan bli rena.” 

Så när Guds egen son, den fullkomligt rena, som inte visste av synd, plågas till en sådan grad att blod tränger ut ur hans svettkörtlar, eller när han hänger uppspikad, ensam i mörkret utanför staden, fick han inte höra ”Herren välsigne dig och bevare dig” utan ”Herren förbannar dig och förvisar dig”. Han hörde inte ”Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig”, utan ”jag ska vända bort mitt ansikte från dig och låta min vrede drabba dig”. Han hörde inte ”Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid”, utan ”du ska bära min vrede, förvisad från min närvaro, mitt beskydd och min glädje”. Han gjorde det i ditt ställe så att du kan höra ”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.” Han gjorde det så att du kan framstå som helig och ren. 

Det är vad Jesus gör, så att du kan säga, när du delar evangeliet med syndare, att det inte finns något han inte kan röra vid och göra rent i dig. Ingenting. Det finns ingen sjukdom han inte kan hela i din själ. Han har burit Guds fullständiga, oförminskade vrede i ditt ställe, utanför lägret. Därför kan du, genom tron på honom, leva i Guds närhet och njuta av honom för evigt. Varför kan vi hålla uppe frimodigheten och uthärda trots förföljelser och gå till honom utanför lägret och bära andras vanära? För att han har först gjort det för oss. 

2 Korinthierbrevet 5:21 (SFB-14)

21Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.

Låt oss be.

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *