Klippan som gav vatten | 2 Mos 17:1-7

Klippan som gav vatten | 2 Mos 17:1-7

2 Moseboken 17:1–7 (SFB-14)

1 På Herrens befallning bröt hela Israels församling upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.

2 Då grälade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka!” Mose svarade dem: ”Varför grälar ni med mig? Varför sätter ni Herren på prov?” 3 Men folket törstade efter vatten, och de klagade på Mose och sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”

4 Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad ska jag göra med det här folket? Snart stenar de mig!” 5 Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå. 6 Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa, och du ska slå på klippan. Då ska vatten komma ut ur den så att folket får dricka.”

Mose gjorde så inför de äldste i Israel. 7 Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt Herren på prov och sagt: ”Är Herren ibland oss eller inte?”

INLEDNING

Vi fortsätter att i våra kvällsgudstjänster att läsa texter ur Gamla testamentet som ger en bakgrund, som förklarar vem Kristus är och som pekar fram emot honom och förklarar honom. Här har vi nu kommit till en text där vi kommer att se ett åtal, en rättegång och ett straff.

Israels folk hade följt Mose ut i öknen och nu kommit till en plats utan vatten. Vi förstår alla att när vattnet tar slut när man går i en öken så kommer uttorkningen snabbt, kanske på några timmar. Så när vattnet tog slut så var döden säker. De anklagade Mose och krävde att han skulle skaffa vatten. Vi ser i sista versen att platsen fick namnet ”Meriva”, vilket betyder något i stil med en ”rättstvist”. I profeterna används det ordet i det åtal som Gud för fram mot Israel för att de brutit förbundet, Mika 6:1-8. Men här är det Israels åtal mot Gud.

Den här texten har så mycket att lära oss, och nu har vi bara kort tid att titta på den. Men låt oss se vad den lär oss om Kristus och om oss själva.

ÅTAL: ”[de] anklagade”

Israel som precis blivit befriade av Guds kraft ur Egypten och förda genom Röda Havet vill nu väcka åtal mot Gud. Problemet var att Gud inte var där synligt så att man kunde ställa honom mot väggen. Så då gick man till hans representant istället, och de började anklaga Mose. Ordet för ”anklaga” är ett ord med juridiska undertoner, ett ord som mycket väl skulle kunna översättas med att de åtalade Mose. De anklagade honom för ett allvarligt brott, förmodligen förräderi, eftersom de är på väg att stena honom. Mose anklagas för att ha fört folket ut till denna plats där de kommer att dö av törst. Mose anklagas för att ha dödat dem genom sin brottsliga inkompetens som ledare och sin dårskap.

Mose förstår att den som de egentligen anklagar är Gud.

”Varför grälar ni med mig? [Säger Mose] Varför sätter ni Herren på prov?”

Och detta förtydligas också i vers 7 som sammanfattar deras anklagelse ”Är Herren ibland oss eller inte?”

När svårigheter kom valde de att istället att förtrösta på Guds godhet och omsorg att ge dem allt de behöver i rätt tid, började de anklaga Gud för de omständigheter de befann sig i. Nåväl, där har vi åtalet. Vad är då gensvaret?

RÄTTEGÅNG

Gensvaret är en rättegång.

5 Herren svarade Mose: ”Ta med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och ta i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå.

Här har vi de äldste och den stav Mose hade då han slog på Nilen. Jag ska försöka beskriva hur chockerande det här är. Gud säger till Mose att gå framför folket, så att de kan se honom. Men han ska inte gå som en anklagad brottsling, utan han ska ta med sig ”den stav som [han] hade då [han] slog på Nilen.” Och dessutom ska han ta med sig några av de äldste i Israel. Detta måste kommenteras, en sak i taget.

Staven – symbol för rättvisa

Staven var inte en vanlig vandringsstav. Det är den stav genom vilken Gud straffade Egypten. När Mose slog Nilen förvandlades den till blod. Mose använde staven om och om igen när Egypten drabbades av plågor. Vad handlade staven om? Staven var en symbol för juridisk rättvisa och auktoritet. I antiken användes ofta staven till att slå – spöa – förbrytaren. Även i Israel, här kunde förbrytaren dömas till att lägga sig framför domaren och bli slagen med maximalt 40 slag, (5 Mos 25:1-3). Den som hade staven var härskaren, den som hade den juridiska makten.

Staven symboliserade auktoritet. Och Mose stav symboliserade Guds auktoritet, eftersom staven hade används för att verkställa Guds straff över Egypten. Det här var den stav som representerade Guds dom.

Detta var israeliterna väl medvetna om. Så det måste ha varit en chock att se Mose, som man precis anklagat för högförräderi komma med denna stav som deras domare. För vad skulle hända om Mose lyfte staven mot dem? Troligtvis – jag hoppas det i alla fall – fanns det somliga som insåg att om Guds rättvisa dom skulle falla, skulle ingen av dem ha en chans. Det är ett dramatiskt ögonblick.

Äldste – vittnen

Ytterligare ett tecken på att det är rättegång är att de äldste också ska vara med. Här har vi representanter ur folket, vittnen. Men de var även vana att döma i rättsliga frågor. Deras närvaro är nödvändig för att uppfylla de rättsliga formaliteterna.

Men nu är frågan vem är det som ska prövas. Vem är den tilltalade?

Den tilltalade – den som står åtalad

Detta är mycket märkligt. För det är inte Mose som ska prövas, det har vi redan konstaterat. Det är Mose som får ta emot åtalet. Det är Mose som är på väg att avrättas för högförräderi. Men det är Mose som har staven, så det är inte han som ska stå inför domaren. Kan det vara folket som ska prövas? Men de hade väl inte gjort något fel?

Det hade de verkligen. De hade Gud och Mose att tacka för allt de hade. De hade blivit räddade genom Guds kraft och Mose mod. Allt de hade, hade de tack vare Gud och Mose. Och nu säger de att de inte är nöjda med hur Mose och Gud leder dem. De vill avsätta Gud och ta tillbaka styret över sina liv. Faktum är att de är skyldiga för det förräderi som de anklagar Mose för. Här kan vi bara tillägga, att exakt samma sak också gäller oss. Det är vad den här texten lär oss om oss själva: vi är inte bättre. De har flera gånger sagt att de vill följa Mose och Gud. Det är folket som borde stå inför skranket. Men här är det inte folket som ska prövas.

Att “stå inför”

Titta i vers 6,

6 Se, jag ska stå där framför dig på Horebs klippa

Det är ofattbart. Överallt i Bibeln och överallt i antiken är det viktigt att lägga märke till vem som står inför vem. Den som står inför är alltid den som står på tjänarens plats, den som är underordnad. Tjänaren står inför sin herre. Den svage står inför den mäktige. Förbrytaren står inför domaren. Men i denna vers säger Gud att han ska stå inför Mose – Mose har staven. Gud själv ska inordna sig en korrupt rättegång och stå inför domaren. Gud ska framträda som förbrytaren, folkets förrädare. 

STRAFFET

Texten fortsätter, ”ta med dig staven och slå på klippan.” Här har vi straffet. Avrättningen. Här verkställs straffet för högförräderi. Varför ska han slå på klippan? Klippan representerar Gud själv. Det är Gud som står på klippan. Det är Gud som får ta emot slaget. Det är Gud som blir den fördömde och den förbannade.

Föreställ dig Mose förundran. Varje gång det är fråga om att möta Gud är det på darrande ben Mose närmar sig Guds närvaro. Gud säger till Mose att ta av sig skorna. Men här säger Gud att han ska stå inför Mose på klippan. ”Slå mig. Låt staven som är min dom falla över mig, istället för över folket.”

Utkomsten: livgivande vatten

Resultatet är vatten. När Mose slog på klippan kom det vatten ur den. Genom att Mose slog på klippan räddades israeliternas liv ännu en gång. Livgivande vatten. Och det var livgivande på fler sätt än det fysiska sättet. Paulus talar om den här händelsen i 1 Kor 10:4 där han säger att ”de drack ur en andlig klippa, och den klippan var Kristus.”

Det som hände den dagen var bara en skugga av den verkliga dagen. Dagen då Kristus gick till korset efter en korrupt rättegång. När han gett upp andan stack man ett spjut i sidan på honom och det kom ut vatten och blod. Samma stav som förvandlade nilen till blod faller nu över Kristus och spiller hans blod. Hans blod köper oss fria – det förlöser oss ur syndens bojor in i ett liv i fullständig frihet. Kristus själv är det levande vattnet. Låt oss påminna oss om det och glädjas över det när vi nu går in i firandet av Herrens måltid.