För något år sedan citerade jag baptistpastorn A.C. Dixon som sade,
When we rely upon organization, we get what organization can do; when we rely upon education, we get what education can do; when we rely upon eloquence, we get what eloquence can do. And so on. But when we rely upon prayer, we get what God can do.
När vi förlitar oss på organisation får vi vad organisation kan göra; när vi förlitar oss på utbildning får vi vad utbildning kan göra; när vi förlitar oss på vältalighet får vi vad vältalighet kan göra. Och så vidare. Men när vi förlitar oss på bön får vi vad Gud kan göra.
Dr A C Dixon, citerad av Robert Hall Glover, The Bible Basis of Missions, p. 186
Jag uppmanade oss alla att ställa frågan vilket sorts liv vi vill leva – ett liv som kan förklaras av vår utbildning eller av våra talanger eller av de olika personer som hjälpt oss fram? Eller ett liv som inte kan förklaras på något sätt än genom Guds kraft?
Det är så lätt, att även om vi är kristna, att vi faller in i en livsstil som visserligen är full av kristen aktivitet, men ändå blir en sorts praktisk ateism. Där den kristna tron kan betraktas som ett sorts fritidsintresse, och där livet i övrigt är närmast identiskt vilken rimlig ateist som helst som försöker att vårda sitt språk och ta hand om sin familj.
Men det kristna livet är inte främst ett etiskt system. Det börjar i det faktum att den helige Ande har fött oss på nytt och gett oss en helt ny sorts liv. Det är ett övernaturligt liv.
I vår genomgång av Efesierbrevet har vi nu kommit till den sista av de många kontrasterna Paulus sätter upp mellan det gamla livet och det nya livet i Kristus. Sedan mitten av det fjärde kapitlet har han beskrivit skillnaderna mellan livet de levde innan de föddes på nytt, och det nya livet där de är skapade till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. Sedan har han alltså satt upp många kontraster, många exempel på företeelser i deras gamla liv och sedan skillnaden mot det nya livet. Uppmaningen i allt detta är att de ska komma ihåg vilka de är, komma ihåg vilka Gud har skapat dem till och leva på det sättet. Lägg bort lögnen och tala sanning. Lägga bort de smutsiga orden och tala sådant som bygger upp. Sluta att stjäla och börja istället att arbeta så att ni kan vara generösa. Lägg bort bitterhet, häftighet och vrede och var istället barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra. Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus. Tänk på hur ni lever – var inte ovisa, nej, var visa.
Och nu kommer han till den sista kontrasten:
Efesierbrevet 5:18 (SFB-15)
18Berusa er inte med vin, det leder till vårdslöshet. Låt er i stället uppfyllas av Anden
Något som är speciellt med den här kontrasten är att Paulus fortsätter att utveckla den i tre ytterligare verser. Det finns alltså en huvudsaklig uppmaning: låt er uppfyllas av Anden. Sedan kommer sex verb i participform som beskriver vad som händer när de är uppfyllda av Anden. Talande till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, sjungande och spelande till Gud i era hjärtan, tackande alltid och för allt till vår Gud och Far i vår Herre Jesu Kristi namn och underordnande er varandra i vördnad för Kristus.
Verserna 19-21 är alltså en utveckling och en förklaring på uppmaningen vi ska titta på idag. Först hade jag hoppats på att vi skulle kunna klara hela textenheten i samma predikan, men det finns för mycket att säga.
Men ytterligare något som är värt att lägga märke till, utöver att det är den sista kontrasten Paulus ställer upp, är att när han uppmanat församlingen att låta sig uppfyllas av Anden så går han sedan vidare under resten av brevet och beskriver hur livet i Andens kraft ser ut. Han börjar med relationerna mellan man och hustru, sedan fortsätter han med relationerna mellan föräldrar och barn och därefter fortsätter han med relationerna mellan arbetstagare och cheferna på arbetet och sedan beskriver han i detalj den andliga striden som varje kristen har att utkämpa varje dag, återigen i den helige Andes kraft. Sedan är det bara brevets avslutning kvar.
Så den här versen är en övergång i brevet. Dels avslutar Paulus sina många kontraster mellan det gamla och nya livet och dels öppnar han upp en ny tanke som han kommer att utveckla till brevets slut.
Men idag har vi alltså bara tid att titta på den här enda versen, 5:18. Uppmaningen vi har här är så fundamental och så viktig i det kristna livet att det är svårt att tänka sig något viktigare. Här har vi det kristna livets själva andning. Någon har liknat det vid motorn i en bil. Det är här livets momentum uppstår. Att uppfyllas av Anden är lika viktigt för en kristen som motorn är för en bil.
Men vad kan vi då förstå av den här versen? Det går förstås inte att säga allt om vad Bibeln säger om den helige Ande, men vad finns det för lärdomar som är specifika för det här sammanhanget?
Jag har delat upp predikan i tre punkter, formulerade som tre frågor. I den första punkten ställer jag frågan: vad han Anden för inverkan på oss? Här drar vi lärdomar utifrån att Paulus sätter uppfyllelsen av den helige Ande i motsats till uppfyllelsen, eller berusningen av alkohol. I den andra punkten ställer jag frågan: vad innebär det att uppfyllas av Anden? Här vill jag argumentera för att vi måste göra distinktioner mellan olika typer av uppfyllelse av Anden. I den tredje och klart kortaste punkten ställer jag frågan: hur kan vi söka att uppfyllas av Anden? Anledningen att den är kortast är att svaret på frågan inte är någon stor hemlighet, utan att det snarare kokas ner i en hållning, en livsstil där vi förstår vårt behov och söker honom.
I. VAD HAR ANDEN FÖR INVERKAN PÅ OSS?
Vad har den helige Ande för inverkan på oss?
Man kan undra varför Paulus tar upp detta med berusning av vin. Jag kan komma att tänka på två anledningar. Dels var missbruket av vin en stor del av deras gamla liv. Livet under antiken, dels under Grekland, men framförallt under Rom, karaktäriserades av dryckenskap och sexuella utsvävningar. Därför är det rimligt att Paulus nämner det, eftersom det innebär en så radikal livsstilsförändring. Och läser vi till exempel i Första Korinthierbrevet 11 ser vi att de hade tagit med sig den här gamla livsstilen in i församlingslivet, ja, till och med in till firandet av Herrens måltid.
Men samtidigt kan jag inte undgå att tro att det finns ytterligare en anledning till varför Paulus tar upp detta med berusningen. Det är att det också finns paralleller mellan att uppfyllas av vin och uppfyllas av Anden. Paulus kände förstås till det som finns beskrivet i Apostlagärningarnas andra kapitel, att när den helige Ande uppfyllde apostlarna som hade samlats och när de uppfylldes av kraft och mod och gav sig ut och talade om Guds väldiga gärningar på andra språk, så trodde vissa att de var fulla.
Det borde alltså finnas kontraster, självklart, men också likheter mellan uppfyllelsen av vin och uppfyllelsen av den helige Ande.
Så vad har den helige Ande för inverkan på oss? Jag vill ge tre underpunkter.
1. Bygger upp
Vårdslöshet och dess motsats
Paulus säger att berusningen av vin leder till vårdslöshet. Det grekiska ordet (ἀσωτία) är ett sammansatt ord. Det är dels ett grundord (σῴζω) som betyder ”rädda”. Det kan handla om att rädda någon från sjukdom, det vill säga att läka. Eller att rädda någon ur en nödsituation. Men på detta grundord har vi ett negativ prefix, så att det blir att o-rädda. Då hör man att det istället handlar om att förstöra. Det är något destruktivt.
Samma ord förekommer i liknelsen om den förlorade sonen. Han fick ut sin del av arvet för att sedan resa långt bort till ett främmande land. Sedan säger Luk 15:13 att han levde hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. Han levde hämningslöst, det vill säga, han levde destruktivt; han levde vårdslöst.
Paulus säger att berusningen av alkohol gör oss destruktiva, vårdslösa, hämningslösa. Vem som helst kan se att han har rätt. Alkoholen sätter några av våra högsta mentala funktioner ur spel. Vår förmåga att kontrollera oss själva; vår urskillning och vårt omdöme, det vill säga, det som gör oss kloka. Det sätts ur spel. Det leder till att vi fattar dåraktiga beslut. Vi går över gränser som vi aldrig annars skulle ha gjort. Vi slösar bort vår energi, ja, vi slösar bort alla resurser vi har: vår kraft, vår tid, våra pengar. Vårt dåliga omdöme förstör våra relationer. Vi kastar bort vår sexuella renhet. Allt det vackraste hos en människa sätts ur funktion och istället blir vi ännu mer upptagna av våra känslor: bröliga, fnittriga, gråtiga och allmänt pinsamma. Vårdslöshet! Destruktivitet!
Att bli uppfylld av Anden, å andra sidan, är raka motsatsen mot allt detta. Anden bryter inte ner våra liv, tvärtom, Anden bygger upp. Istället för att sätta ur spel kommer den helige Ande att stärka allt det hos oss som gör oss vackra. Istället för att förvandla oss till dårar gör Anden oss kloka. Istället för att göra oss utmattade och utblottade kommer Anden att ge kraft. Det är rätt fantastiskt om man tänker på det. Nästan allt annat i världen tar kraft från oss och gör oss tommare. Men den helige Ande ger kraft. Vilket i sin tur kan få oss att fundera på livet i en församling. Vissa församlingar är strukturerade så att om man vill göra tjänst för Gud så blir man uppslukad av en enorm organisation där man bara kan vara en viss tid innan man blir utbränd. Utbränd i en församling! Det låter ju helt bakvänt.
Här måste vi vara kloka och ha omsorg om varandra. Dels måste vi vara kloka att inte sätta upp en organisation som suger all kraft ur oss själva. Och dels måste vi vara omsorgsfulla om varandra. Man kan bli utbränd även i en liten organisation om man inte hjälps åt och delar på de praktiska uppgifter som oundvikligen kommer att finnas.
Nåväl, den helige Ande bygger upp. Det är motsatsen till vårdslöshet och destruktivitet.
2. Stimulerar hela vår person
Den andra underpunkten är en fortsättning på resonemanget i den första. Det är att den helige Ande stimulerar hela vår person.
Varför berusar man sig med alkohol? Det kan vara av många anledningar, men många gör det för att man vill ha någon sorts upplevelse. Någon sorts stimulans. Någon sorts upprymdhet. Vilket kan vara ironiskt eftersom alkohol sätter ner våra sinnen och våra förmågor snarare än förhöjer dem. Den helige Ande, däremot är aktiv och verksam.
Anden stimulerar vårt sinne och vårt intellekt. Historien visar att så fort det har skett en väckelse någonstans så kommer omedelbart en längtan efter utbildning. Jag tror inte att det går att argumentera för att den helige Ande gör att man blir mer intelligent, men det är inte svårt att se att den helige Ande väcker en längtan efter att blicka in i mysterier som man tidigare inte hade.
Men Anden stimulerar inte bara vårt sinne utan också vårt hjärta. Medan alkoholen kan göra någon tillfälligt generös – han bjuder laget runt tills pengarna är slut – så kommer han att ångra det efteråt. Det var inte hjärtat som förändrades, det var omdömet som sattes ur spel. Men de helige Ande stimulerar vårt hjärta så att vi får kraft att bryta pengarnas makt över våra liv genom att öva oss i generositet.
Dessutom stimulerar Anden vår vilja att göra något. Om vi blir hungrigare efter att förstå mer av vem Gud är och vad han har gjort för oss både nu och i historien, och om Anden verkar i våra hjärtan så att vi tar in omvärlden på ett annat sätt så stimuleras vi också att sättas i rörelse och göra något för Guds rike.
3. Ett nytt sorts liv
Den tredje underpunkten är att den helige Ande ger oss ett nytt sorts liv. Återigen, varför berusar vi oss på alkohol? För att det finns en inre tomhet. För att vi vill vara glada. Och ofta blir vi glada. Vi dansar och sjunger och förklarar för alla hur mycket vi älskar dem. Men det är en ytlig och en övergående glädje. Dagen efter är vi olyckligare än någonsin. Inte bara att vi har tillbaka tomheten från dagen innan, dessutom har vi gjort saker vi ångrar.
Med den helige Ande är det tvärtom. Anden omskapar oss och ger oss ett helt nytt liv där vi kallas saliga, lyckliga. Där vi alltid har något att vara tacksamma för, oavsett hur omständigheterna ser ut. Vi kan vara tacksamma mitt under lidanden. Hör vad aposteln Petrus säger i sitt första brev,
1 Petrusbrevet 1:6–9 (SFB-15)
6Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 7 Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. 8 Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje 9 när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.
Det här är något helt annat än snapsvisor. Och det ska vi återkomma till i nästa predikan. Det är ett nytt sorts liv där vi inte behöver döva det som för tillfället gör ont utan där vi kan glädja oss i smärtan eftersom vi har något som är långt mera värt.
Så, för att sammanfatta: vi har än så länge bara dragit slutsatser utifrån Paulus negativa bud att vi inte ska berusa oss av vin utan istället låta oss uppfyllas av Anden. Vi har sett, för det första, att Anden bygger upp istället för att riva ner. För det andra, att Anden stimulerar hela vår person istället för att döva våra högsta mentala förmågor, och för det tredje att Anden ger ett nytt sorts liv, i stället för ett tillfälligt och fejkat. Den inverkan den helige Ande har i våra liv är raka motsatsen till den destruktiva inverkan berusningen av alkohol har.
II. VAD INNEBÄR DET ATT UPPFYLLAS AV ANDEN?
Låt oss nu gå vidare till den andra punkten och ställa frågan: vad innebär det att uppfyllas av den helige Ande? Paulus säger ju ”låt er i stället uppfyllas av Anden”. Vad menar han med det?
Här gäller det att vara uppmärksam. Jag vill påstå att när vi läser ordet ”uppfyllas av Anden” här betyder det inte samma sak som när samma (eller liknande) ord används på andra ställen i Bibeln. Vi behöver distinktioner. Jag vill föreslå tre, som blir tre nya underpunkter.
1. Anden som sigill
Underpunkt nummer ett: Anden som sigill. När Paulus säger att vi ska låta oss uppfyllas av Anden i Efesierbrevet 5:18 är det inte samma sak som när han säger i Efesierbrevet 1:13 att vi har fått den helige Ande som sigill. Alla som har blivit födda på nytt, det vill säga, alla som är kristna har blivit uppfyllda av den helige Ande när vi kom till tro. Eftersom vi redan har Anden, eftersom Anden redan bor i oss, vore det meningslöst av Paulus att ge oss ett bud att vi ska låta oss uppfyllas av Anden. Det kan inte vara samma sak.
2. Uppfylld för särskilda ändamål
Underpunkt nummer två: uppfylld för särskilda ändamål. Ett annat sätt som Bibeln använder samma språk att uppfyllas av Anden är när man blir uppfylld och utrustad för en särskild uppgift. I Andra Mosebok 31 talas det om Besalel med en som Gud fyllde med Ande och gav en övernaturlig konstnärlig förmåga så att han kunde smycka tabernaklet, det flyttbara templet i öknen. Eller vi har Johannes döparens mor Elisabet som uppfylldes av den helige Ande när hon mötte Jesu mor Maria medan de båda fortfarande var gravida. Hon fylldes av helig Ande så att hon kunde lovprisa Gud och profetera över Maria. Och hennes make Sakarias uppfylldes av den helige Ande och lovprisade Gud profeterade över sin nyfödde son.
I Apostlagärningarna har vi många exempel på när Apostlarna uppfylls av den helige Ande vid specifika tillfällen. Petrus uppfylldes av Ande och kunde svara översteprästen och rådsherrarna i Apg 4:8. Sedan i vers 31 uppfylldes hela församlingen av Guds Ande och de förkunnade Guds ord med stor frimodighet.
I Apg 9:17 får vi först se hur Paulus kommer till tro och uppfylls av den helige Ande i den förra bemärkelsen. Sedan ser vi i det 13:9 hur han uppfylls igen så att han kunde profetera över en falsk profet, det vill säga, exakt samma ord fast i två olika bemärkelser.
Den här andra bemärkelsen är alltså något som är mer tillfälligt. Det är en påtaglig upplevelse som kan upprepas om och om igen. Den helige Ande ger kraft, ger mod och ger särskilda förmågor att tala, att undervisa, att profetera och mycket annat.
Det här är inte något som bara hör till Apostlagärningarna. Hela kyrkohistorien är full av liknande exempel, särskilt i tider av väckelse, och därför är det någonting som också vi bör be om och söka.
3. Uppfylld som tillstånd
Men, är det den typen av uppfyllelse som Paulus talar om i Efesierbrevet 5:18? Jag tror inte det och jag ska förklara varför. Vi behöver nämligen en tredje distinktion för att kunna förstå bibeltexterna.
Till exempel har vi Stefanos i Apostlagärningarna. I det sjätte kapitlet uppstår ett problem i församlingen. Det handlade om hur de tog hand om änkorna i församlingen, det vill säga, de som inte kunde försörja sig själva. Och som lösning på problemet utsåg de sju diakoner som kunde ta ansvar för att det här sköttes på rätt sätt. En av dessa sju var Stefanos och det står om honom att han var ”en man fylld av tro och den helige Ande.” (Apg 6:5). Det var kännetecknande för honom att han var fylld av den helige Ande. Det kan alltså inte handla om den uppfyllelse som han fick när han föddes på nytt. Inte heller verkar han vara fylld för en specifik situation. Det är något som var karaktäriserande just för honom och därför valde de honom.
Sedan ser vi i nästa kapitel, 7:55, hur han var fylld av den helige Ande precis innan han blir stenad till döds och han fick se Guds härlighet och Jesus stå vid Guds högra sida.
Vi kan också titta på vad texten säger om Paulus kompanjon Barnabas i Apg 11:24,
Apostlagärningarna 11:24 (SFB-98)
24Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro.
Och vi kan för all del också titta på vad texten säger om lärjungarna i Antiokia i Pisidien.
Apostlagärningarna 13:52 (SFB-98)
52Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
Det är alltså samma ord, samma uttryck, men det handlar om olika saker. Vissa blir uppfyllda i en specifik situation för ett specifikt ändamål, medan det här talas om ett längre tillstånd. Den första kommer och går, det är helt och hållet ett Guds verk, medan den här sista kategorin mer verkar vara något som karaktäriserar den troende för en längre tid. Det är alltså fråga om en uppfyllelse som är utöver den första vi får när vi får den helige Ande som ett sigill, men som inte är samma som när någon uppfylls för att till exempel profetera i en specifik situation.
Lägg märke till att Paulus använder ett verb som står i presens. Det är något som pågår och som fortsätter att pågå. Det går inte att fånga på svenska eftersom det också är en uppmaning, ett imperativ, och på svenska har vi inte presensformer för imperativ. Men det är som att säga ”ni simmar”. Fast det är en uppmaning. ”Ni ska simmar”. Dessutom står det i passivform: ”ni ska låta er simmar”. Poängen är att det är något som fortsätter. Det är inte en upplevelse som kommer och sedan tar slut. Det är att vara som Stefanos eller Barnabas som var fyllda av helige Ande.
Vänner, jag inser att det här har känts ganska torrt. Men låt oss stanna upp och fundera lite över vad det här betyder. Det innebär att det inte bara finns tillgänglig för oss en uppfyllelse av den helige Ande som ger oss rätt ord in i en specifik situation, vilket är något vi i högsta grad ska ta för vana att be om. Men det innebär också att det finns tillgängligt för oss en uppfyllelse av den helige Ande som går utöver den uppfyllelse vi får vid pånyttfödelsen. Det finns tillgängligt för oss möjligheten att karaktäriseras som Barnabas: uppfylld av den helige Ande och tro. Det finns tillgängligt för oss som församling samma sak som för församlingen i Antiokia i Pisidien: fyllda av glädje och den helige Ande. Det är en verklighet.
Jag är säker på att jag inte är ensam här om att vilja leva ett liv som inte kan förklaras av min utbildning eller mina talanger eller mitt kontaktnät. Jag vill leva ett liv som bara kan förklaras av Guds kraft.
III. HUR KAN VI SÖKA ATT UPPFYLLAS?
Det leder oss till den sista punkten: hur? Hur kan vi söka att uppfyllas?
Lägg märke till att det här är ett bud vi får av Paulus. Det är en befallning. Det är inte meningen att vi bara ska leva i ett etiskt system, att vi bara ska leva enligt en regel som i det här fallet att avstå från att berusa oss på alkohol. Nej, det finns något annat här. Det finns något positivt.
Men eftersom det är en befallning så måste vi dra slutsatsen att det är något vi kan påverka, åtminstone i någon mån. Den första och den andra kategorin av andeuppfyllelse kan vi inte påverka. Vi kan förstås be om det. Men vi kan inte bestämma vem som föds på nytt eller när vi uppfylls av helig Ande för specifika situationer.
Kom ihåg att den helige Ande är en person. På engelska talar man att man kommer under alkoholens influens. På ett liknande sätt är det med den helige Ande: vi blir influerade av Anden. Det är som en person som man blir alldeles uppslukad av. När vi blir förälskade i en person kan vi inte sluta tänka på honom eller henne. Vem vi än pratar med så kommer vår älskling upp i samtalet. Vi vill tycka samma som vår älskling. Allt han eller hon gör och säger är intressant och fantastiskt.
Samtidigt verkar det också finnas en tydligare parallell till just detta med att dricka. I 1 Kor 12:13 säger Paulus,
1 Korinthierbrevet 12:13 (SFB-15)
13I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. [Det är uppfyllelsen i den första bemärkelsen] Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.
När texten säger ”utgjuten” står det bokstavligt talat att vi har fått en och samma Ande att dricka. Precis som med vinet kan vi välja att dricka av Anden och när vi dricker av Anden kommer vi att bli påverkade av Anden. Så låt oss hålla båda dessa tankar i huvudet samtidigt när vi funderar på hur vi kan bli uppfyllda av Anden.
Hur gör man. Först två saker man inte gör. Dels ska vi inte bedröva Anden, som Paulus talar om i Ef 4:30. Hur bedrövar man Anden? Genom synd. Genom att, som han säger i versen innan ”låta smutsiga ord komma över våra läppar.” Eller, som versen efter säger, ”bitterhet, häftighet och vrede, skrikande och förolämpningar.” Vi bedröva Anden när vi ger oss själva till synd.
Dels ska vi inte kväva Anden, som Paulus talar om i 1 Thess 5:19. Hur kväver man Anden? Genom att säga nej och avvisa Andens uppmaningar. Anden talar till oss, leder oss till bibelord, kallar oss att be och uppmuntra våra bröder och systrar i tron. Anden övertygar oss om synd och kallar oss till omvändelse.
Men mer positivt, hur kan vi uppfyllas av Anden? Genom att söka Andens gemenskap. Anden är inte långt borta eftersom jag redan är uppfylld av den helige Ande. När jag ber, är det i den helige Ande jag har tillträde till Fadern. Vi kan söka att uppfyllas av Anden helt enkelt genom att be till Fadern om det. Kom ihåg Jesu löfte i Lukasevangeliet 11:13,
Lukasevangeliet 11:13 (SFB-15)
13Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?
Det är inte svårare än så. Vi har tillgång till det här fantastiska livet i den helige Ande, bara genom att be Fadern om det.
Vikten av att söka uppfyllas
Det här är så obeskrivligt viktigt. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att få fram hur stort det är, så jag tar hjälp av några av mina hjältar. Så här skriver Iain Murray,
While Pentecost instituted a new era, the work of Christ in bestowing the Spirit did not end then. And the fuller communication of the Spirit which marks the whole [Christian] age, begun at Pentecost, was not to be constant and unvarying; for were it so, what purpose could be served by praying for more of the Spirit of God as disciples are clearly directed to do? It was in response to the request ‘teach us to pray’ that Jesus said: “If you then, being evil, know how to give good gifts to your children: how much more will your heavenly Father give the Holy Spirit to them who ask Him” (Luke 11:13). This promise has no continuing relevance for Christians unless there is always more [of the Spirit] to be received.
//Även om pingsten inledde en ny era så upphörde inte Kristi verk att utgjuta sin Ande där. Den fullare kommunikationen av Anden som kännetecknar hela den kristna tidsåldern och som hade sin begynnelse vid pingsten var aldrig menad att vara konstant och oföränderlig. Om den hade varit det, vad är då syftet med att be om mer av Anden, vilket lärjungarna tydligt uppmanas att göra? Det var som svar på lärjungarnas önskan ’lär oss att be’ som Jesus sade: ”nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom? (Luk 11:13). Det löftet har ingen fortsatt relevans för kristna om det inte alltid finns mer av Anden att få.
Iain H. Murray, Pentecost Today? The Biblical Understanding of Revival, The Banner of Truth Trust, 1998, p. 21.
Så här säger George Smeaton, som på 1800-talet skrev en bok om den helige Ande.
No more mischievous and misleading theory could be propounded, nor any more dishonoring to the Holy Spirit, than the principle that because the Spirit was poured out at Pentecost the Church has no need, and no warrant, to pray for effusions of the Spirit of God. On the contrary, the more the Church asks for the Spirit and waits for His communications, the more she receives.
//Det kunde inte framläggas någon mer skadlig och vilseledande teori, inte heller någon mer vanärande för den helige Ande, än principen att bara för att Anden blev utgjuten på pingstdagen så har inte kyrkan varken behov eller rätt att be om vidare utgjutelse av Guds Ande. Tvärtom, ju mer kyrkan ber om Anden och väntar på hans förbindelse, desto mer får hon ta emot.
George Smeaton, Doctrine of the Holy Spirit, p.255
Jonathan Edwards säger,
The Scriptures do not only direct and encourage us, in general, to pray for the Holy Spirit above all things else; but it is the expressly revealed will of God, that His church should be very much in prayer for that glorious outpouring of the Spirit […].
//Skriften inte bara leder och uppmuntrar oss i allmänhet att be om den Helige Ande framför allt annat; nej, det är Guds uttryckliga och uppenbarade vilja att hans kyrka ska vara mycket i bön för denna underbara utgjutelse av Anden.
Works, Vol.2, p.290
Richard Sibbes,
Take a man that hath the ‘earnest’ of the Spirit, you shall have him defy death, the world, Satan, and all temptations. Take a man that is negligent in laboring to increase his earnest, you shall have him weak.
//Ta en man som har en försmak av Anden och du ska se honom trotsa döden, världen, Satan och alla frestelser. Ta en man som försumlig i sitt arbete att öka sin del i Anden och du kommer att finna honom svag.
Complete Works, Vol.5, p.402
AVSLUTNING
Så, kära vänner, i allt vi gör är vi beroende av den helige Ande. Vi har fantastiska löften att få som svar på bön och vi har här en befallning att söka Andens uppfyllelse. Låt oss ta för vana att gå till Gud och vädja till honom om större manifestationer av Guds Ande i våra liv så att vi kan vara en församling fylld av glädje och den helige Ande. Så att han kan använda oss mer.
Det är vårt största behov, både som individer och som församling. Guds helige Ande kan svepa genom det här rummet på ett ögonblick och förvandla allting. Guds helige Ande kan svepa genom ett land och förvandla det. Den helige Ande är vårt arv. Vi har fått Anden utgjuten att dricka. Vi har fått löftet att få Anden som som svar på bön. Och vi har befallningen att låta oss uppfyllas av Anden. Låt oss därför skrida till verket och göra detta till en grundläggande del av vår livsstil.
0 kommentarer