Pånyttfödelsens osynliga band | Joh 3:1-8

Pånyttfödelsens osynliga band | Joh 3:1-8

Det här är vår tredje gudstjänst i Jonsereds Trädgårdar och nu börjar vi vänja oss vid tanken på att det är så här det kommer att se ut ett tag framöver. Om det inte regnar eller stormar möts vi här och tillber Gud tillsammans. Jag är verkligen glad för det. Det har varit en märkligt tid att inte kunnat träffas som vanligt och jag märker hur det har påverkat mig negativt på många sätt. Dels har jag verkligen saknat er, men det finns något andligt friskt och uppbyggande att, som Paulus säger, ”mötas som församling” (1 Kor 11:18) och tillbe tillsammans. Det finns en hälsosam kristen gemenskap och gemensam tillbedjan som inga skärmar kan ersätta. 

Introduktion till serien

Men att vi nu börjar vänja oss vid det här innebär också att vi har försökt att ta ett samlat grepp över dessa gudstjänster och fundera på vad som kan vara värdefullt att predika om. Därför påbörjar vi idag en ny predikoserie som kommer att handla om den kristna församlingens skönhet och nödvändighet. 

Under de senaste månaderna när de flesta församlingar inte kunnat träffas har vi sett en uppsjö av olika kreativa lösningar där man försöker att vara kyrka okroppsligen via skärmar. Man talar till exempel om att ”fira gudstjänst online” och många församlingar har till och med individualiserat Herrens måltid till en sådan grad att man gör i ordning sitt eget bröd och vin och äter det medan man tittar på en förinspelad sändning. 

Det väcker frågor om vad en församling är. Finns det något som hör till en församlings väsen, något som inte är förhandlingsbart? Finns det, kort sagt, en biblisk bild av vad en församling är? 

Ja, det gör det. Bibeln har mycket att säga om både vad en församling är och hur vi ska leva tillsammans. Och när vi lägger samman alla dessa pusselbitar tror och hoppas jag att vi ska se att det är en fantastiskt vacker och befriande bild som framträder. 

Intro till predikan

I den här första predikan vill jag lyfta fram en aspekt av församlingens enhet. I den nicaenska trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på en enda, helig, universell och apostolisk kyrka. Det är fyra ord som ibland kallas för kyrkans attribut; det är ord som lyfter fram olika aspekter av vad kyrkan är. Idag vill jag alltså säga något om det första av de här orden, nämligen att kyrkan är en; det handlar alltså om kyrkans enhet. Här kan vi tala om två sorters enhet; dels en inre, osynlig enhet och dels en yttre, synlig enhet. Den osynliga enheten ligger till grund för den synliga. 

En gemenskap av pånyttfödda

Det är ganska lätt att förstå – jag tror att de flesta kristna har upplevt hur det är att träffa någon från en helt annan kultur, som man inte har något gemensamt med. Vi talar olika språk, vi äter olika sorts mat, vi har olika kläder och vår vardag ser helt olika ut. Men trots att vi inte har någonting gemensamt kulturellt märker vi omedelbart att vi ändå har allt gemensamt eftersom vi båda är kristna. Det finns ett Andens band som knyter oss samman på ett sätt som överskrider alla kulturella barriärer. Vi är bröder och systrar i Kristus. Det finns en osynlig verklighet som binder oss samman. 

Det, i sin tur, är förutsättningen för att en lokal församling kan ha en synlig, yttre enhet. Jag ska tala vidare om den yttre enheten om två veckor, om Herren vill, så idag vill jag uppehålla mig vid den osynliga enheten. Här finns nämligen något som ligger till grund för allt annat vi kommer att säga när vi talar om vad kyrkan är. 

I den apostoliska trosbekännelsen talar vi om församlingen som ”de heligas gemenskap”. En församling är mycket mer än så, men det börjar där. Det är en gemenskap av kristna. Grundförutsättningen för att vara med i en kristen församling är att man är kristen. Det kan låta självklart, men det är faktiskt långt ifrån självklart. Ända sedan kejsar Konstantin gjorde kyrkan till statskyrka i det romerska imperiet har man döpt spädbarn in i kyrkan och kallat dem kristna fast de egentligen inte är det. 

Eller? När är man kristen? Vad betyder det att vara kristen? I Apostlagärningarnas 11:e kapitel ser vi att ordet ”kristen” först användes. Det var nog menat som ett skällsord, men det var en etikett som de första kristna gjorde till sin. Men redan under Nya testamentets tid märker vi att vi behöver göra en distinktion mellan sanna och falska kristna. Det talas om falska lärare och falska bröder. Och Jesus själv talar om människor som påstår sig höra till honom men som inte alls gör det. De ska komma till honom på den yttersta dagen och peka på allt de gjort för hans skull, men han ska visa bort dem. 

Det här är en distinktion som är otroligt viktig för oss. Dels för att den är biblisk. Men tänk vilka konsekvenser det skulle kunna få om vi bekräftar en person som kristen och han eller hon inte alls är det. Det innebär att vi talar osant och ger en falsk förvissning att den personen äger det eviga livet när han eller hon i själva verket är på väg mot helvetet. Av allt fruktansvärt som vi människor kan göra mot varandra måste det ändå höra till det värsta, eftersom det får eviga konsekvenser. Vi lovar evigt paradis när de i själva verket är på väg mot mörkret utanför där man ska gråta och skära tänder. 

Men den här distinktionen mellan sanna och falska kristna är också viktig för oss som församling, för att om vi glömmer bort den så kommer också den kristna församlingen att tömmas på mening och bibliskt innehåll och så småningom också bli en falsk församling. Då är vi inte längre de heligas gemenskap, utan mer som vilken intresseförening som helst. 

Vad är då skillnaden mellan en sann och en falsk kristen? Skillnaden är pånyttfödelsen—en sann kristen har blivit född på nytt. Det är pånyttfödelsen som skapar det osynliga band som gör alla kristna till ett. Så låt oss titta på den så att vi får en klar bild av vad det är. Jag vill titta på en text i Johannesevangeliet som talar om pånyttfödelsen och sedan ägna resten av predikan till fem korta punkter: (1) vad är pånyttfödelsen, (2) varför är pånyttfödelsen viktig, (3) hur blir man född på nytt, (4) hur kan man veta att man är född på nytt, och (5) vad det betyder för oss som församling. 

I. VAD ÄR PÅNYTTFÖDELSEN?

För det första: vad är pånyttfödelsen? Det bästa stället för oss att börja är förstås att lyssna på vad Jesus säger i Johannesevangeliet 3. Så låt oss gå dit. 

Johannesevangeliet 3:1–8 (SFB-15)

1Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2Han kom till Jesus en natt och sade: “Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom.” 3Jesus svarade: “Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 4Nikodemus sade: “Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5Jesus svarade: “Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”

Vi kan nog vara ganska säkra på att det här inte var det samtalet som Nikodemus hade tänkt att ha med Jesus. Nikodemus var ju själv en lärare, och inte vilken lärare som helst; han hörde till den religiösa eliten. Han hade sett att Jesus utförde mäktiga tecken och han hade förundrats över Jesu undervisning. Nu hade han kommit till Jesus för att få den där sista biten på plats. Men Jesus gav ingen ”sista bit” – han talade om att hela Nikodemus liv måste starta om. Han behövde ett helt nytt liv. 

Nikodemus blev förvirrad. Hur kan man födas på nytt? Det är inte möjligt. Så Jesus förklarade: det handlade inte om en fysisk pånyttfödelse, utan om en andlig. Nikodemus behövde ett helt nytt andligt liv. Han behövde en ny andlig natur. Han behövde bli en ny sorts människa. Inte en gammal förbättrad människa, utan en helt ny

II. VARFÖR ÄR PÅNYTTFÖDELSEN VIKTIG?

Varför var det så viktigt? (Det är punkt 2.) Det säger inte Jesus rakt ut. Men han säger i den tionde versen att Nikodemus borde känna till det eftersom han är Israels lärare. Allt han behöver veta finns i Gamla testamentet. Där kan vi se vilket tillstånd den naturliga människan befinner sig i. Vi kan till exempel läsa i Psalm 5:10, 

Psaltaren 5:10 (SFB-15)

10Det finns ingen sanning i deras mun. Deras inre är fördärv, deras strupe är en öppen grav och sin tunga gör de hal.

Eller Psalm 14:2-3,

Psaltaren 14:2–3 (SFB-15)

2Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.
3Men alla har avfallit, alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

Eller Psalm 58:4,

Psaltaren 58:4 (SFB-15)

4De gudlösa är avfälliga från födseln, lögnarna far vilse ända från moderlivet.

Eller Hesekiels 36:e kapitel där Gud till och med talar om sitt eget folk och säger att de har hjärtan av sten (Hes 36:26). Det finns fler texter man skulle kunna nämna, men bilden är tydlig. Det handlar inte om att människan är lite sjuk och behöver lite medicin eller har lite problem och behöver terapi. Om vi lämnas åt oss själva kommer vi alla att gå under. Vi behöver ett helt nytt liv och vi behöver det genom ett mirakulöst ingripande utifrån. 

Men, tack och lov, redan i Gamla testamentet säger ju Gud att han ska lösa problemet. Han säger i Hesekiel att fast vi har hjärtan av sten så ska han ge oss nya hjärtan och en ny ande. Han ska ta ut stenhjärtat och ge oss ett hjärta av kött, det vill säga ett hjärta som är andligt levande. Och Gud själv ska vända oss till honom och göra så att vi inte längre är bortvända från honom utan att vi vill vandra på hans väg (Hes 36:26-27). 

III. HUR BLIR MAN FÖDD PÅ NYTT?

Det här är fantastiskt goda nyheter, och det borde ha varit det också för Nikodemus. Men det verkar inte vara vad han sökte. Han verkar mer ha velat få en liten uppgradering. En liten renovering. Så när Jesus talar om att man måste födas på nytt är det så stort att han inte verkar kunna ta in det. Det är som att Jesus böjer sig fram och säger till honom ”var inte så förvånad” (vers 7).

Men varför var han förvånad? Därför att han trodde att han skulle behöva ordna det själv. Men Jesus säger att det inte går. Hela bilden utesluter att det är något man kan göra själv. Vem kan bestämma sig för att bli född? Det är något som helt och hållet sker utanför ens egen kontroll. Och som om det inte var tillräckligt att använda bilden av att födas på nytt betonar Jesus det ytterligare när han säger att det är den Helige Andes verk. Anden agerar som han själv vill; han är som vinden som blåser vart den vill. 

Så vad behövde Nikodemus göra? Vad behöver du och jag göra? Hur blir man född på nytt? (Det är den tredje punkten.) Det finns inget vi kan göra; allt går tillbaka till Guds barmhärtighet. Vi var döda och han gjorde oss levande. Vi kan bara ta emot det som en gåva. 

IV. HUR KAN MAN VETA ATT MAN ÄR FÖDD PÅ NYTT?

Men hur kan man då veta att man är född på nytt? (Punkt 4.) Det kan man veta genom att det nya livet alltid kommer att resultera i det som Bibeln kallar för god frukt. Vi kan till exempel se det i Apostlagärningarna 16:14 när en kvinna som heter Lydia fick höra evangeliet predikat. 

Apostlagärningarna 16:14 (SFB-15)

14En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade.

Gud gav Lydia ett nytt hjärta så att hon kunde ta till sig evangeliet och tro på Kristus. Hon blev född på nytt. Hon lämnade sitt gamla liv och började längta efter och älska nya saker. Paulus säger i Andra Korinthierbrevet 5:17,

2 Korinthierbrevet 5:17–18 (SFB-15)

17Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.

Vänner, det här är ofattbart viktigt. Det här är det enda som kommer att räknas på den yttersta dagen. Det spelar ingen roll om du är uppvuxen i en kristen familj. Det spelar ingen roll om du gjort starka andliga upplevelser. Det spelar ingen roll hur många gånger du bett frälsningsböner av olika slag. Det spelar inte ens någon roll om du har gjort fantastiska mirakler i Jesu namn. Om du inte är född på nytt så kommer du inte att få komma in i hans rike. Hör själv vad Jesus säger, 

Matteusevangeliet 7:16–23 (SFB-15)

16På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 17Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. 20Alltså ska ni känna igen dem på deras frukt.

21Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. 22Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? 23Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.

Jesus använder en bild som är absurd. Han pekar på ett fikonträd och frågar: ”kommer det att växa tistlar här? Eller här, på den här tisteln, kommer det att växa fikon här?” Naturligtvis inte, hela tanken är absurd. Lika absurd är tanken på en Kristi lärjunge som bär dålig frukt. 

Vad innebär det att bära god frukt? Jesus säger det i nästa vers. Han säger att ”den som hör mina ord och handlar efter dem är som en man som byggde sitt hus på klippan.” Eller som han säger i vers 21, som jag nyss läste: ”den som gör min himmelske Fars vilja.” 

Du får alltså det nya livet som gåva. Det är ett nytt liv med en helt ny riktning, men nya prioriteringar och med nya kärlekar. Du vill ha med Gud att göra. Du vill kämpa mot synden i ditt liv. Du vill leva hela ditt liv till Guds ära. Du kommer att se kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning att alltmer prägla ditt liv. 

V. VAD BETYDER DET FÖR OSS SOM FÖRSAMLING?

Det finns så mycket mer att tala om här, och en del saker ska vi återkomma till längre fram. Men jag vill bara kort säga något om vad det här betyder för oss som församling. Det är nämligen så, att som exempelvis Paulus säger i 2 Kor 13:5, att vi ska ”pröva [oss] själva [för att se] om [vi] lever i tron”, bara blir riktigt begripligt inom ramen av en hälsosam församling. Vi kan inte klara det på egen hand. Vårt andliga tillstånd liknar på vissa sätt en stor grönsak som sitter fast mellan tänderna, eller en såsfläck på hakan, eller en tröja som är bak-och-fram. Det kan vara omöjligt för oss att upptäcka det själva, men för andra är det smärtsamt uppenbart. Vår svenska kristenhet är full av falska profeter som för allt de kan för att vara icke pånyttfödda församlingsmedlemmar till lags. De kan undervisa jättebra om en massa olika saker, men de kommer aldrig att ställa frågor om församlingsmedlemmarnas andliga tillstånd eller kalla någon till omvändelse. 

I en hälsosam församling har vi lovat varandra att vi ska orsaka andligt gott i varandras liv, även om det innebär att i kärlek påpeka att det finns en ganska pinsam såsfläck på hakan. Det är jobbigt, men det är kärleksfullt! Men lägg märke till att när vi förstår att det finns sanna och falska kristna så innebär det inte att vi går runt och misstänker varandra i församlingen. Nej, det innebär att vägen in i medlemskapet är smalare än det har blivit i andra församlingar, eftersom vi ser det som vår kärleksfulla plikt att undersöka om den potentiella medlemmen har en levande tro. Att vara medlem i en hälsosam församling är en bekräftelse på att andra personer som lovat att tala sanning och orsaka andligt gott i ditt liv har alla fått säga sitt och de har gett den bekräftelsen. De har sett ditt liv och bekräftat att de ser en levande tro där, och varje gång vi firar Herrens måltid bekräftar vi varandra som kristna på nytt. 

AVSLUTNING

Tänk att få vara del i en gemenskap där du med var och en kan märka att det finns ett gemensamt osynligt band som gör er till bröder och systrar. Att oavsett vilka kulturella skillnader det finns mellan er så delar ni er kärlek till Kristus och er vilja att ära Gud med hela era liv. Att även om ert lärjungaskap tar sig olika uttryck så finns det ingen tvekan om att er identitet i Kristus är det viktigaste ni har. Men lika mycket som ni älskar Kristus älskar ni också varandra. Tänk att vara inlemmad i en gemenskap där var och en har förbundit sig att göra vad han eller hon kan för att orsaka andligt gott i ditt liv. 

Vänner, låt oss fortsätta att uppmuntra varandra och tala sant med varandra. Låt oss hjälpa varandra att kämpa mot synden. Och låt oss leva hela våra liv till Jesu Kristi ära. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *