Syndabocken | 3 Mos 16:7-10, 15-16, 20-22, 30-31

Syndabocken | 3 Mos 16:7-10, 15-16, 20-22, 30-31

7 Sedan ska han ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. 8 Aron ska dra lott om de båda bockarna: en lott för Herren och en lott för att ta bort synden. 9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren ska Aron föra fram och offra till syndoffer.10 Men den bock som lotten bestämmer för att ta bort synden ska ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning ska bringas genom honom. Och sedan ska han sändas i väg ut i öknen för att ta bort synden.
15 Sedan ska han slakta folkets syndofferbock och bära in dess blod innanför förhänget, och han ska göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han ska stänka det på nådastolen och framför nådastolen. 16 Så ska han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och brott, från alla deras synder. På samma sätt ska han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.
20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, ska han föra fram den levande bocken. 21 Och Aron ska lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar, alla deras brott och alla deras synder. Han ska lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg den ut i öknen genom en man som hålls redo för det. 22 Bocken ska bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man ska släppa bocken ute i öknen.
30 För på den dagen ska försoning bringas för att rena er. Från alla era synder ska ni renas inför Herrens ansikte. 31 En vilosabbat ska den vara för er, och ni ska fasta. Detta ska vara en evig stadga.

Den 19:e September i år så infaller den dag i det judiska året som heter Yom Kippur eller den stora försoningsdagen. Det är en dag som man har firat sedan ökenvandringen, när denna texten skrevs, efter att Israels folk befriades från slaveriet i Egypten. Det är den allra heligaste dagen på det Judiska året.
Judarna hade ju en helig byggnad där Gud bodde. Medan de var i öknen fram till Kung Salomo var det ett tält som kallades Tabernaklet, När Salomo sedan byggde en fast byggnad blev det Templet i Jerusalem. Templet hade olika områden med olika tillträde. Det minst heliga där hedningar fick vistas, längst ut, sedan lite längre in, Israeliter, sedan präster och längst in i Templet fanns ett område, eller ett rum, som hette Det allra Heligaste. Där inne stod förbundsarken och där var Guds närvaro. Yom Kippur var den enda dagen på någon fick gå in i Det Allra Heligaste. Det var endast en person som fick gå in där och det var Överste prästen. Han skulle då utföra vissa ritualer för att sona Israels synder genom blodet av nyslaktade djur, en tjur för sig själv och sin familj och en getabock för folket. Och han gjorde det under stor försiktighet. Det sägs att det bands ett rep om hans fot och bjällror i hans kläder så att man skulle kunna dra ut honom ifall bjällrorna slutade låta. Om han skulle göra fel så fanns risken att Helig Gud skulle döda honom. I vers 13 i kapitlet vi läste från står det att han ska ta med sig rökelse så att ett moln av rökelse fyller det Allra Heligaste. ”Då ska han inte dö”. Det var allvarliga grejer.
Den här ritualen som utförs på Yom Kippur instiftades i 3 Mos 16. Och det är i den texten vi hittar det stycke vi läste. Läs gärna vidare hemma sedan för att förstå kontexten mer. Jag fokuserar ikväll på det specifika offer som involverar två stycken getter. Eller specifikt den ena geten, Syndabocken.
Aron skulle alltså ta två bockar och ställa dem inför Herren och dra lott om dem. Den ena bocken kommer att offras och den andra ska ta bort synden.
Den bock som offrades slaktades och dess blod stänktes i Templet för att bringa försoning och rening av det som folket hade orenat genom sina synder så att Gud kunde fortsätta ha sin närvaro mitt ibland dem. Ni kan ju kanske förstå varför denna dagen är viktig för judarna.
Den andra bocken är lite annorlunda. Överste prästen ska, när försoningen av Templet är färdigt, ställa den inför Gud och lägga sin hand på den och bekänna folkets missgärningar, brott och synder. Han ska lägga dem på bockens huvud och skicka iväg den ut i ödemarken. Bort från Israels folk. Vi kallar den syndabocken.
Men varför bryr vi oss om allt detta. Vi offrar ju inte djur längre. Vi följer väl inte Gamla testamentet, det som kallas lagen? Hebreerbrevet 10:1 säger:
Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen genom samma offer som ständigt frambärs år efter år fullkomna dem som träder fram.
Detta som Israels folk gjorde var bilder på det som Jesus kom att göra. De visste inte om det men de spelade upp bilder för att vi, nu när vi kan se bakåt genom Jesu verk, kan förstå vad det faktiskt var han gjorde.
Offrandet av bockar och kalvar var del av det gamla förbundet men i och med Jesus så kom ett nytt förbund. I Hebreerbrevet 9:11-12:
Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.
Vi kan ganska klart se kopplingen med Jesu död på korset. Jesus dog för att försona och rena oss så att vi kan komma inför en Helig Gud. Gud kräver absolut renhet och den renheten kommer genom blodet. Det är ingen liten sak! Det är stort. Men jag ska ju fokusera på den andra bocken.
Man kan undra lite, om den första bocken är en bild på Jesus vad är då den andra? Det är en bild på Jesus också. De två bockarna är ett och samma offer, men det offret har två bilder av vad som sker. Den ena bilden är att folkets synder sonas. Det sker en försoning. Straffet för synden betalas. Den andra bilden är Syndabocken där folkets synd och skam tas bort från dem. Jesus gjorde båda två i och med sin död. Han dog inte bara för att sona folkets synder utan han tog med sig folkets synder bort från Guds ansikte så att de kunde vara helt syndfria i Guds ögon.
Hur långt tar han bort dem? Ps 103:12 säger Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss. Han tog bort dem så långt öster är från väster.
Så Jesus tog våra synder och tog bort dem ut i döden långt från oss. Vi bär dem inte mer. Istället ser Gud Jesu totala renhet och syndfrihet i oss för evigt.
Och nu ska vi komma ihåg det offret som tog våra synder bort ifrån oss. Vi ska ta Herrens måltid som är ytterligare en bild, men inte av vad som ska komma utan vad som har kommit. Vi ska genom bröd och vin komma ihåg Jesus som dog för våra synder och tog dem bort från oss för evigt. Så långt öster är från väster.