Det är ingen tvekan om att vad som hindrar många människor från att lära känna Kristus, och därför också hindrar dem från att lära känna glädjen och friheten i ett nytt liv, är det faktum att de har fördomar om vem han är och vad det innebär att vara kristen. Man har en färdig bild om vad det handlar om och utifrån denna bild måste allting passas in och därför är man inte intresserad av att lära sig mer eller förstå bättre.
Att vara fördomsfull är en vanlig anklagelse mot kristna. De kristnas anspråk på att ha funnit sanningen och att ha funnit det goda livet anses ofta vara trångsynt, fördomsfullt och intolerant. Och visst är det så att det finns fördomsfulla och trångsynta kristna. Men om vi ska vara alldeles uppriktiga så måste vi nog erkänna att det inte är något kristna har ensamrätt på. Fördomsfullheten och trångsyntheten bor i alla läger och det finns gott om den varan också utanför kyrkans väggar.
Men jag vill påstå att här finns det en verklig fara. Att vara trångsynt innebär att man har slutit sitt sinne; man har dragit för gardinerna och mörklagt sin själ så att inget ljust kan tränga in. Man är redan färdig, särskilt i frågor där ingen människa kan vara färdig. Man vet hur det är, man har inget mer att lära, och därför tänker man att man inte behöver lyssna eller utforska för att förstå bättre.
“Passar bara vissa”
En särskild sorts trångsynthet är en uppfattning som jag ganska ofta stött på. Det är uppfattningen att så kallad ”religion” bara passar vissa personer. Att det inte ”funkar” på alla. Man säger att ”jag förstår att det här är till stor hjälp för dig, men vi är olika; vi är annorlunda; och jag är inte lagd på det sättet.”
Man skapar en uppdelning i mänskligheten och ser en skillnad där det inte finns någon och man säger ”vi är olika”. Det är ett gammalt misstag som har orsakat mycket lidande och är ett bekvämt sätt för att hålla den som tänker annorlunda på avstånd. ”Jag behöver inte förstå dig eller din situation, för ’vi är olika’. Det där som du har, det passar inte för mig. Och ska jag vara helt ärlig så beror det där på att du har en svaghet som jag inte har.”
Alla har samma natur
Men det är inte sant! I grund och botten är vi inte alls olika utan precis lika. Vi har samma mänskliga natur. Vi har samma grundläggande behov. Vi har samma potential till gott och ont. Vi har samma längtan efter bli betraktade och förstådda som de verkliga personer vi är. Så låt oss inte avfärda varandra med fåniga psykologiska diagnoser eller falska biologiska kategorier bara för att vi inte orkar lyssna och förstå den andre.
När Kristus kom bröt han ner alla kulturella murar och barriärer och förkunnade för oss att alla män och kvinnor har samma mänskliga natur och har samma grundläggande behov. Så det första steget till att bli en kristen är att sluta att vara en snobb och istället ta sig själv på lite mindre allvar. Det är att inse att du har ett behov som du delar med hela mänskligheten. Jesus säger, ”saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket.” De personer som anser att de är i en unik, upplyst position annorlunda mot alla andra kommer aldrig att finna glädjen de längtar efter, för Gud har skapat en mänsklighet, och för denna mänsklighet har han gett en frälsare i sin Enfödde Son.
Till texten
Det här är frågor som berörs i den text som dagens predikan utgår från. Jesus var på väg från Judeen i söder, där Jerusalem ligger, upp till sina hemtrakter i Galileen i norr. Då var han tvungen att gå genom Samarien som inte var judiska trakter utan beboddes av ett folk som från början varit en del av Israels stammar, men som hade blandats upp av andra folk. Judarna och samarierna föraktade varandra och vägrade tala med varandra – de var främlingar för varandra. Men under vandringen genom Samarien stannade de till vid en brunn och Jesus trotsade alla normer och inledde ett samtal med en samarisk kvinna där. Det i sin tur ledde till att hon gick till staden och berättade för folket där om Jesus och hur de lyssnade på kvinnan och gick för att själva träffa honom. Jag läser de fyra sista verserna som är upplösningen i det här ganska långa avsnittet.
Johannesevangeliet 4:39–42 (SFB-15)
39Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: “Han har sagt mig allt jag har gjort.” 40När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41Många fler kom till tro på grund av hans ord, 42och de sade till kvinnan: “Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare.”
Det är en av alla dessa stora berättelser i evangelierna som visar oss något om kraften i evangeliet; i Guds goda nyheter till alla folk.
Jag lägger upp resten av predikan i fyra korta punkter. Jag vill att du ska se först (1) hur spontant och vanligt Jesu möte är med den här kvinnan. Sedan (2) ska vi titta på hur lätt de hade kunnat avfärda henne. Därefter (3) ska vi titta på kvinnans budskap – vad hon faktiskt sade – och avslutningsvis (4) hur folket reagerade.
I. ETT SPONTANT MÖTE
För det första: lägg märke till hur spontant mötet är. De bara råkade mötas och inledde ett samtal om att dricka vatten. Men det ledde till att kvinnans hela liv förändrades i grunden. Och inte bara hennes, utan även (som vi nyss läste) ”många människor från den staden kom till tro på Kristus genom kvinnans ord” (vers 39).
Men se hur vardagligt det är. Det var en vanlig dag. Hon levde inte ett lätt liv. Som så många andra mornar gick hemifrån med tunga själsliga bördor, men den här dagen blev helt annorlunda. Hon kom tillbaka några timmar senare som en helt ny människa i en helt ny frihet.
Om vi tror att alla människor i grunden har samma natur och samma grundläggande behov så måste vi komma till slutsatsen att om det kunde hända henne så kan det hända dig. Du har kanske inte samma bördor som hon har, men du har samma behov av frihet. I den här berättelsen som utspelar sig mitt i vardagen får vi se vad som kan hända den som har ett ärligt och öppet sinnelag.
Jesus började med att ställa en fråga om hon kan ge honom vatten. Hon reagerade på att han som var jude talade med henne som var en samarisk kvinna. Han svarade något som måste ha låtit ganska konstigt, men hon gav sig inte. Hon märkte att det fanns något här och hon ville förstå. Så hon frågade och frågade och långsamt gick det upp för henne att den person som satt framför henne var fullkomligt unik, långt bortom alla kategorier, ja, att han var den frälsare som Gud sänt till världen.
Jesu lärjungar hade gått till staden för att köpa mat, men när de kom tillbaka blev de förvånade över att Jesus talade med en samarisk kvinna. Då lämnade hon sin vattenkruka och gick tillbaka in i staden för att berätta vad hon hade varit med om.
II. SÅ LÄTT DE KUNNAT AVFÄRDA HENNE
Då kommer vi till den andra punkten. Hon kom till staden och berättade om Jesus för folket där. Och se här, vänner, än en gång, hur lätt de hade kunnat avvisa henne. Hur lätt de hade kunnat ignorera henne och hur naturligt det hade varit för dem att göra det.
Här fanns alla sorters människor. Här fanns affärsmän och handlare, hantverkare, snickare, smeder och bönder. Här fanns välutbildade och outbildade. De höll på med sina sysslor; de var upptagna i sina affärer och arbeten, några kanske stod och diskuterade de senaste nyheterna när plötsligt den här kvinnan dök upp och började ropa: ”Kom så får ni se en man som sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?!”
Varför skulle de lyssna på henne? Varför skulle de avbryta sin dag, lämna sina affärer och sina arbeten för att undersöka något som den här kvinnan kommer och ropar om? De visste mycket väl vem hon var. Hon levde tillsammans med sin sjätte man. Vi kan bara spekulera i varför eller hur hennes liv hade gått så fel. Kanske hade det börjat bra, men vid någon punkt hade hennes liv kantrat och hon hade fattat det ena dåliga beslutet efter det andra. Hon kan inte ha varit känd för att fatta kloka beslut. Oavsett om det var sant eller inte kan vi åtminstone förstå att hennes liv var ett kolossalt trassel. Varför skulle de lyssna på henne? De hade säkert slutat lyssna på henne för länge sen. Nu står hon där och ropar om att Messias är utanför staden. Är det inte bara ännu ett av hennes impulsiva infall?
Sådan var budbäraren. Det vore så lätt för dem att bara avfärda henne. Hon var inte respektabel, tvärtom, hon hade dåligt rykte. Så lätt det vore för dem att säga ”det var ju bra att hon hittade något som hon kan finna tröst i. Det kanske kan vara till hjälp för henne att få ordning på sitt liv. Vissa människor behöver något som kan hjälpa dem att förändra sig själva.”
Många av Kristi budbärare är konstiga människor. Före detta alkoholister, före detta arbetsnarkomaner, före detta allting som är dåligt. Är du villig att lyssna på dem? Är du öppen för att det evangelium som var stort nog att förändra dem också är stort nog för att åstadkomma en förändring för dig?
III. KVINNANS BUDSKAP
Låt oss nu gå vidare till den tredje punkten och fundera på kvinnans budskap. För vad var det hon sade? ”Kom så får ni se en man som har sagt till mig allt jag gjort.” Det är anmärkningsvärt. Det var alltså inte en person som peppade mig och sa allt jag är bra på. Han försökte inte övertyga mig om vilken fantastisk person jag är, nej, han berättade för mig om mina brister. Han avslöjade mina synder och visade mitt eget förflutna i all sin bedrövlighet.” Hon sa, med andra ord: ”Kom så får ni se en man som berättat sanningen för mig.”
Kanske hade hon aldrig fått höra sanningen tidigare. Kanske hade hon fått höra allt utom sanningen. Hon kanske bara hade fått höra att hon var skräp. Eller också hade hon en såkallad ”vän” på Facebook som skickade styrkekramar och sa att hon var ”bästa tjejen” och att hon inte ska ändra på något. Hursomhelst hade hon här fått möta en man, Jesus Kristus, som sa sanningen om henne.
Han smickrade henne inte; han sa som det var. Men på något sätt var det befriande för henne. Faktum är att det var så befriande att hon nu kunde gå på stadens gator och ropa ut det. Hur är det möjligt? Har hon ingen skam i kroppen?
Nej, det har hon inte. Därför att hon behövde inte längre bära sina synder. Hon var fri. Allt det mörker som hållit henne bunden i så många år, allt det som gjorde att hon inte ville se någon i ögonen, ja, som gjorde att hon inte ens orkade se sig själv i ögonen, har nu lyfts av henne. Hon behöver inte längre vara orolig vad andra ska tycka om henne. Hon är inte längre kontrollerad av sitt förflutna. Hon är påtagligt fri.
IV. FOLKETS REAKTION
Vi går vidare till den sista punkten och tittar på hur folket reagerade. Här kommer vi till den kritiska punkten. De såg att något monumentalt hade hänt henne. Så vad skulle de göra? Skulle de säga: ”det var ju bra! Roligt för henne att hon hittat något som får henne att må bra!” och sedan gå vidare med sin dag? Jag har själv sett den reaktionen så många gånger. Det finns en person som är påtagligt förändrad och som försöker att säga något viktigt, men omgivningen viftar bort det med en psykologisk diagnos. Det är så trångsynt och fördomsfullt! Tänk istället om du faktiskt skulle ta den där personen på allvar och lyssna på honom eller henne? Tänk om det som han eller hon varit med om och som orsakat sådan förändring i deras liv faktiskt också kunde hända dig? Tänk om det som han eller hon har upptäckt faktiskt är något som är sant och som får kolossala konsekvenser?
Folket i staden beslutade sig för att lyssna på kvinnan och gå och möta den här mannen hon pratade om. De tog förstås en risk, för tänk om deras synder också skulle bli uppenbara? Tänk om de skulle behöva konfronteras med allt det där som de har gömt undan i åratal och de också skulle behöva erkänna sitt behov av en frälsare? Fast å andra sidan, tänk om det hon säger är sant? Tänk om de också kunde få samma glädje och frihet som hon? Vad spelar det för roll om hela världen känner till ditt förflutna och om hela stan skrattar åt dig, om du vet – om du vet – att Gud inte bara finns utan att han har förlåtit dig och gett dig ett nytt liv?
Så de följde med kvinnan och gick för att möta Kristus. Och de bad honom att stanna kvar hos dem. Deras liv förändrades. Deras synder kom fram i ljuset och blev förlåtna. De fick samma frihet och glädje som kvinnan och de sa till henne: ”nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört och vi vet att han verkligen är världens Frälsare.” Med andra ord, ”du fick oss att tro att det fanns någonting där, men det du sa var en väldigt dålig bild av det.” Och det är klart att det var! Vi talar om liv och liv i överflöd! Vi talar om obeskrivlig glädje och härlighet! Vi talar om frihet från helvete till evig glädje tillsammans med Gud själv! Från mörker till ljus! Vem skulle kunna ge en fullständig bild av vad det innebär? Det kan inte beskrivas! Hur kan man beskriva härligheten i att leva i enlighet med det syfte som är inbyggt i ens väsen? Eller friheten i att inte leva för att samla meriter och bygga sin egen rättfärdighet för att veta att man är värd något? Vi måste se det själva!
Vänner, de fattade beslutet att gå till Jesus och lyssna på honom. Vad kan det betyda för oss idag? Han går inte bland oss idag som han gjorde på Nya testamentets tid. Men vi har hans Ord. Vi kan lyssna på honom genom att läsa Bibeln. Så jag vill fråga dig som inte är kristen: vet du vad det är du avvisar? Har du läst Bibeln själv? Det går inte att förneka att om det som den kristna tron påstår är sant så vore det verkligen fantastiskt. Det går inte heller att förneka att tusentals intelligenta, tänkande människor varit villiga att offra sina egna liv hellre än att ge upp denna sanning. Du är inte annorlunda. Det här handlar också om dig.
Samarierna konstaterade att han verkligen är världens Frälsare. Jag kan bara instämma. Om han kunde frälsa mig kan han frälsa vem som helst.
AVSLUTNING
Vänner, oavsett om du är kristen eller inte: gå till honom! Tro på honom! Sträva efter att lära känna honom bättre. Han är oändlig och underbar! Vi kan aldrig bli färdiga med honom; det finns alltid mer att upptäcka. Och låt honom avslöja dig. Kom till honom och erkänn ditt beroende av honom. Låt honom tala sant om dig och vänd dig bort från din synd och lev det liv i den frihet som bara Kristus kan ge.
0 kommentarer