Guds oerhörda kraft i den kristne | Ef 1:19-22

Guds oerhörda kraft i den kristne | Ef 1:19-22

Vi närmar oss slutet på första kapitlet i Efesierbrevet. Vi har sett ett mönster i texten, där brevets författare Paulus först har gett en lång och högtflygande lovprisning och beskrivit mängder av höga välsignelser för den som är i Kristus. Sedan växlar han tonläge i vers 15 och börjar att berätta hur han ber för brevets mottagare. 

Den huvudsakliga, övergripande bönen är en bön att de ska få en rätt kunskap om Gud. Det är anmärkningsvärt, eftersom det finns så mycket han skulle ha kunnat be om. Han vet att många av brevets mottagare lider svårt, till och med för sin tros skull, och det finns mängder av specifika situationer han hade kunnat be för. Men också många generella problem. Men han säger ingenting om det, utan ber att de ska få en rätt kunskap om Gud. 

Han ber att deras hjärtans ögon ska få ljus så att det som de vet om Gud på en teoretisk nivå ska sjunka ner och bli verkligt för dem – att de i djupet av sin varelse ska förstå vem Gud är, eftersom det kommer att förändra allt. Det kommer att forma deras liv till en sådan grad att alla de andra problemen kommer att framstå i ett helt nytt ljus. 

Sedan ber han vidare på ungefär samma sätt, att de ska förstå hoppet av att de är kallade, det vill säga, att de har blivit frälsta av Gud. Att de ska se hur det förändrar hela livet. Och därefter ber han att de ska förstå rikedomen i Guds arvs hemlighet. Att de ska se att när de tillhör Gud så har de allting de djupast sett behöver. 

Oerhört stor, hans väldiga, verksamma kraft

Men nu har vi kommit till vers 19 och där ber Paulus om en tredje sak, nämligen att de ska förstå ”hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.” 

Innan vi går in och tittar på vad den här texten betyder så vill jag stanna till lite och lägga märke till vad det faktiskt står. Därför att här kan vi återigen se att Paulus tar i så att han nästan spricker. Han kastar sig ut och försöker liksom flytta gränsen för vad språket klarar att beskriva. 

Han vill att vi ska se Guds makt, eller snarare Guds kraft är i oss som tror. Men han kan inte nöja sig med att bara tala om Guds kraft. Han beskriver den här kraften först med två grekiska ord som vi också använder på svenska. Först säger han ὑπερβάλλον – som betyder ungefär ”att gå bortom”. Vi använder ibland ordet ”hyper”. Så Guds kraft är en hyperkraft. Det är en oerhörd kraft; en kraft som går bortom vad vi kan förstå eller beskriva. 

Men det är inte bara en hyperkraft. Nästa grekiska ord Paulus använder är μέγεθος – som vi känner igen i ordet ”mega”. Det handlar om något som är extremt; extremt stort – det tar något bortom till nästa nivå. 

Sedan kommer ordet för kraft, som är δύναμις, som vi känner igen i ”dynamit” eller ”dynamisk”. Så hittills har vi en hyper-mega-kraft som är i oss som tror. Förstår du vad jag menar när jag säger att Paulus är ute och pressar på gränsen för vad språket kan beskriva? Det är den kraften har ber till Gud att vi ska förstå att den är verksam i oss. 

Men versen slutar inte där. Han fortsätter på samma sätt och använder tre ytterligare ord som alla skulle kunna översättas med kraft. Han säger: ”…Guds hyper-mega-kraft till oss som tror, enligt grekiskans ἐνέργεια, som kan betyda kraft. Vi har det i ordet ”energi”, men det handlar mer om verksamhet; det är en operativ kraft. 

Sedan kommer ordet κράτος, som betyder ”kraft” eller ”makt”. Men här handlar det om en suveränitet, det är något man är. Sedan kommer ordet ἰσχύς, som betyder ”kraft”, men handlar om att vara kapabel, att ha vad som krävs för att få något gjort. 

Om man lägger ihop allt det här skulle man kunna översätta versen med att säga ”Guds hyper-mega kraft till oss som tror, enligt hans kraftande kraftiga kraft.” Men om vi vill få med lite mer nyanser kan vi säga ”Guds hyper-mega-kraft till oss som tror enligt hans verksamma, suveränitets styrka.” Jag ska inte krångla mer med det här nu, men jag vill att du ska se hur Paulus brer på. Han försöker att beskriva något som är obeskrivligt, nämligen Guds kraft som är verksam i oss som tror. 

Innan vi går in i detaljerna vill jag också att du förstår huvudbudskapet i vad Paulus vill säga, nämligen att om du är i Kristus, om du är en del i församlingen som är Kristi kropp, så har du all kraft du någonsin kommer att behöva. 

Det finns vissa, vars kristna liv är ett enda långt sökande efter kraft. Varje gudstjänst, varje enskild bönestund styftar till att man på något sätt ska bli uppfylld av kraft. Men Paulus poäng här är att Gud redan är verksam i dig. Du har allt du behöver. Du behöver inte sträcka dig ut efter något som du inte redan har fått. Han ber att du, att vi ska förstå vad vi har i Kristus.

Vi behöver inte få någon kraft utifrån för att evangelisera. Vi har redan den kraften. Evangeliet är Guds kraft till frälsning (Rom 1:16). Paulus påminner församlingen i Thessalonike att när han kom till dem så kom evangeliet inte bara i ord utan också i kraft och i den helige Ande. 

Vi har redan fått kraft att uthärda lidande. När Paulus är på väg att räkna upp de många lidanden som han har utstått för Herren säger han i 2 Kor 4:7,

2 Korinthierbrevet 4:7 (SFB-15)
7Men denna skatt [det vill säga, evangeliet] har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

Vi har redan fått kraft att göra Guds vilja. Paulus påminner oss i Filipperbrevet 2:13,

Filipperbrevet 2:13 (SFB-15)
13för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.

Paulus gjorde sitt verk för Herren genom den kraft som Gud gav. Han säger i Kol 2:19,

Kolosserbrevet 1:29 (SFB-15)
29För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Jag säger förstås inte att vi inte ska be. Att be är för en kristen detsamma som att andas. Poängen är att vi som är i Kristus, vi som har satt hela vårt hopp till honom och ingen annan, har en position som är obeskrivlig. Paulus ber för oss att vi ska förstå det. 

Sedan går han vidare och pekar på tre saker; tre sätt som den här kraften manifesteras. Så om vi någonsin tvekar inför om Guds kraft verkligen är verksam inom oss så kan vi se på tre saker och använda dessa som påminnelser. 

De här tre saker blir också mina predikopunkter och de är (1) att Guds kraft är verksam så att vi tror, (2) att det är samma kraft som uppväckte Jesus från de döda, och (3) att allt är underlagt Kristus som utverkar allt till vårt bästa. 

I. VERKSAM SÅ ATT VI TROR

Det första tecknet på att Guds hyper-mega-kraft är verksam i oss är det faktum att vi överhuvudtaget tror på honom. I Folkbibelns översättning har man lagt till ett ord som inte finns med i grekiskan, men som förtydligar och förklarar vad grekiskan betyder, nämligen ordet därför. I vår text står det, 

Efesierbrevet 1:19 (SFB-15)
19och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.

Det fångar precis vad det handlar om. Anledningen att vi tror är att Guds hyper-mega-kraft är verksam. 

Att vi tror på Bibelns Gud är ett under. Det är en gåva. Tänk vad många som finns som tror på en massa andra saker. De tror på sig själva. De tror att vi är ensamma i universum, utan varken mål eller mening. Eller som vissa som har vuxit upp i kyrkan och lärt sig att tro på en gud, som inte är Bibelns Gud. När de hör om Guds allmakt eller Guds rättfärdighet eller helighet eller Guds godhet säger de bara ”en sådan Gud kan jag inte tro på.” Det är som att vissa har ett starkt motstånd mot vissa saker som står i Bibeln och har ett behov att skriva om den eller ta bort vissa delar ur den. 

Men andra älskar Bibeln. Älskar den. Och vill av hela sitt hjärta följa den Gud som beskrivs där. Det är inget vi har förtjänat. Det är ingenting vi har skapat i oss själva. Det bara finns där. Det är Guds gåva. Tron på Gud, på Bibelns Gud, är en gåva. Vi kan inte ens berömma oss av vår tro. 

Den som vill bli kristen är en person som vänder sig till Gud och säger: ”Gud, i mig själv har jag ingenting. I mig själv förtjänar jag din rättvisa vrede. I mig själv kan jag inte ens tro på dig. Men för Jesu Kristi skull, hjälp min otro. Han gav sitt liv så att jag skulle kunna få leva. Lär mig att älska ditt ord och vandra på dina vägar.” 

Att bli kristen är att helt och hållet förlita sig på Kristus. Att inte ta med sig någonting. Att göra Kristus till mitt enda hopp. 

När vi förstår att till och med vår tro är en gåva så väcker det vår förundran. Jag minns när jag gick i låg- och mellanstadiet. Vi var jättemånga som var med i kyrkan. Säkert halva fotbollslaget var med i kyrkan. Men om jag funderar på vilka som fortfarande är kvar är det kanske en av tio, max. Varför är jag kvar när de andra inte är det? Varför älskar jag Gud när de andra inte gör det? Det beror inte på att jag är bättre, för det är jag inte. Det beror bara på Guds nåd. Det väcker förundran. 

Så om du är här, inte för att du älskar Bibelns Gud, utan för att du kanske vill något annat. Du kanske har följt med någon som älskar Gud, eller du kanske mest vill umgås med trevliga människor eller om du är här av någon annan anledning – be Gud att visa dig hur tom och fattig du är i dig själv och be honom att ge den tro som verkligen bär frukt. Som hjälper dig att kasta dig med hela din varelse på honom. 

II. UPPSTÅNDELSENS KRAFT

Det andra tecknet på Guds kraft är Kristi uppståndelses kraft. Uppståndelsen är ett objektivt faktum. Vi vet rent historiskt att Jesus existerat. Vi vet att han fördes fram inför Pontius Pilatus och korsfästes. Vi vet att han dog och lades i en grav som bevakades av romerska soldater. Vi vet att på den tredje dagen var graven tom. Vi vet också att en mängd trovärdiga vittnen hävdade att de hade sett honom uppstånden, trots att det gick emot hela deras tidigare världsbild. Vi vet att det uppstod en rörelse runt den uppståndne Kristus som bestod av människor som gärna gick i döden på grund av vad de hade sett och hört. 

Olika livsåskådningar försöker att förklara den tomma graven på olika sätt. Muslimer säger till exempel att Jesus inte riktigt dog på korset, att han bara var skendöd. Så på tredje dagen tog han sig samman, tog sig ut ur graven och skrämde bort soldaterna. Andra menar att det är de vettskrämda lärjungarna som tog sig samman och kämpade ned soldaterna, hämtade kroppen och gömde den och påstod att de sett honom levande och att det ur denna lögn hade bildats en rörelse av människor som påstod att de sett honom levande och var villiga att dö för det. Åter andra menar att det skedde en kollektiv hallucination. Man är beredd att ta till vilka galna förklaringsmodeller som helst, hellre än att erkänna att han verkligen uppstod. 

Men för oss kristna är uppståndelsen ett objektivt faktum och något vi bygger hela vår tro på. Paulus säger att om Kristus inte uppstått, är vår tro meningslös och vi är de mest ömkansvärda av människor. Vi vet att han har uppstått. Vi kan titta på den tomma graven och se att den rimligaste förklaringen av alla dessa fakta vi har är att verkligen uppstod. 

Nu säger Paulus att samma kraft som Gud lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda också är verksam i oss som tror. Om du tvekar på om Guds kraft är verksam i dig – titta på Kristi uppståndelse. Den är tecknet. 

Vad betyder det då att samma uppståndelsekraft är verksam i oss som tror?

Guds kraft är en dödsförintande kraft. Det är en döds-dödande kraft. Hans kraft mäts inte i megaton; den mäts i uppståndelse. Att uppståndelsekraften är verksam i dig som tror innebär att döden inom dig håller på att dö. 

Vi ska gå in på det här mer när vi kommer in i kapitel 2, men Bibeln talar om tre sorters död. Den talar om andlig död, om fysisk död och om evig död. Av dessa tre kategorier känner vi förstås bäst till den fysiska döden. Vad finns det som kännetecknar en död kropp?

För det första håller den inte ihop. Den faller sönder – den är osammanhängande. Den återgår till sina kemiska beståndsdelar. Detsamma gäller den andliga döden. Även om vi har levande kroppar så pågår det ett sönderfall inom oss. Det hänger inte ihop. Vi har ett samvete som är fullt av Guds lag. Innerst inne vet vi att Gud finns. Vi vet att det finns rätt och fel. Men vi lever bara för oss själva. Det hänger inte ihop. 

För det andra svarar inte en död kropp på stimuli. Den känner ingen smärta. Den känner ingen smak. Den är död. Detsamma gäller oss i andlig mening. Du har säkert varit med om samma sak som jag när du har berättat om din tro för någon och försökt förklara evangeliet. Jag satt för några dagar sedan och pratade med någon och jag berättade evangeliet och kunde knappt hålla tillbaka tårarna själv, men den som satt mitt emot mig kunde överhuvudtaget inte förstå vad jag pratade om. Det fanns inget gensvar på stimuli. 

Men när Guds hyper-mega-kraft är verksam i dig så är det en dödsförintande kraft. Den motar bort den andliga döden i ditt liv och öppnar dina andliga ögon och hjälper dig allt mer att se och höra och känna och dofta och smaka. Du får se mer och mer av allt det vackra som Gud är och ger och du får också se mer av det fula som finns hos dig själv att kämpa mot. 

Så – om du tror på Kristus innebär det att Guds kraft är verksam i dig. Om Kristus har uppstått så innebär det att Guds kraft är verksam i dig. 

När Paulus talar om uppståndelsen i den 20:e versen fortsätter han sedan att tala om Kristus. Han ger en helt svindlande beskrivning av hur Jesus är inte bara över utan högt över allt annat och hur Kristus är given till församlingen, i vers 22. Det för oss in i den tredje punkten. 

III. ALLT UNDERLAGT KRISTUS

Här ska vi fundera på vad det innebär dels att allt är underlagt Kristus och dels att Kristus är given till församlingen. Så det blir som två underpunkter.

1. Kristi herravälde

Låt oss först titta på Kristi herravälde, som ju är det som texten ägnar mest utrymme åt. Paulus börjar med att säga i vers 20 att Gud Fadern satte honom på sin högra sida i himlen, och egentligen skulle det räcka. Det innebär att han sitter ojämförligt högt över alla andra makter, fri att regera utan konkurrens. Men Paulus fortsätter i vers 21,

Efesierbrevet 1:21 (SFB-15)
21högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande.

Återigen räknar han upp långt mer än han egentligen skulle behöva, så att själva uppräkningen blir en del av budskapet, det visar att han måste pressa språket så mycket han kan eftersom han talar om saker som är så stora att de egentligen inte kan fångas i ord. När en jude talar om härskare, makter, krafter och herradömen är det ofta ett sätt att tala om hela änglavärlden – både Satans änglar och Guds änglar. Men Paulus går vidare och säger samma sak igen och säger ”alla namn som kan nämnas”. Men han nöjer sig inte där utan lägger också till ”inte bara i denna tidsålder utan också i kommande.” Kristus är i en klass för sig. Det finns inget som kan hota eller ens konkurrera med honom. Han är helt fantastisk. Han är över allt, ja, inte bara över allt, utan högt över allt. Budskapet är glasklart: allt är underlagt honom. Men för att verkligen driva hem budskapet citerar Paulus också den 8:e psalmen som säger just det – allt lade han under hans fötter. 

I vissa kretsar som kallar sig kristna, vilket jag kraftfullt skulle bestrida, läser man den här versen i den här psalmen och säger att det handlar om människan; att Gud gett människan mandat att härska över allt här och nu. Men när Paulus läser den här psalmen ser han Kristus, vilket stämmer väl överens med vad Bibeln lär i övrigt. 

Men fundera på det här. Allt är underlagt Jesu fötter. Allt. Han är högt över allt annat. 

I Johannesevangeliets 17:e kapitel ber Jesus sin översteprästerliga bön. Han säger i den andra versen, 

Johannesevangeliet 17:2 (SFB-15)
2Du har gett honom makt över alla människor [bokstavligt allt kött], för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.

Allt lyder Kristus. Allt tillhör Kristus. 

Det finns en fascinerande bild i Hesekiels första kapitel. Han får se en syn, en vision, av något som inte går att beskriva. Vers 4, en stormvind… ett stort moln med flammande eld och glänsande metall. Och han såg varelser som liknade människor men som hade fyra ansikten och fyra vingar och så står det i vers 12: ”dit Anden ville gå, dit gick de.” Sedan fick han se något annat som var som ett hjul och ett hjul i hjulet så att det kunde gå åt alla håll. Också om hjulen står det i vers 20, ”dit Anden ville gå, dit gick de.” Sedan läser vi i vers 26, ”ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa.” Och vi får förstå att det är denna människoliknande gestalt, Jesus Kristus, som regerar över allt det som Hesekiel såg. Det är en märklig, men en härlig bild av Kristi suveränitet över allt. 

Jesaja 43:11-13 (SFB-15)
11Jag, jag är Herren. Förutom mig finns ingen frälsare.
12 Det är jag som har förutsagt och frälst och förkunnat, ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.
13 Jag Är, redan från första dagen. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då hindra det?

Men detta att Jesus regerar med oinskränkt makt väcker frågan om lidande. Hur ska vi tänka om det lidande som drabbar oss? Kommer det från Gud? Svaret kan vara oväntat. 

Amos 5:8–9 (SFB-15)
8Han som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som förvandlar det djupa mörkret till morgon och gör dagen mörk som natten, han som kallar på havets vatten och öser ut det över jorden – Herren är hans namn. 9 Han låter fördärv blixtra över starka fästen, fördärv drabba befästa borgar.

Bibeln säger att Kristus har all makt och att han faktiskt tillåter de värsta varelserna i skapelsen att göra det onda de gör. 

När den förföljda församlingen i Apostlagärningarna ber till Gud säger de, 

Apostlagärningarna 4:27–28 (SFB-98)
27Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, 28för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt.

De gaddade sig samman för att utföra vad Gud hade bestämt. Att Kristus skulle korsfästas var bestämt sedan innan världens grund var lagd. 

Job 12:13–25 (SFB-15)
13Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 Se, han river ner och ingen kan bygga upp, han låser in och ingen kan öppna.
15 Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut,
han släpper dem lösa och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren tillhör honom.
17 Rådsherrar för han barfota bort, och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort och störtar mäktiga män.
20 Han tystar de betroddas läppar och tar bort de äldstes insikt.
21 Han öser förakt över furstar och lossar bältet på de starka.
22 Han avslöjar mörkrets djupheter och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Han låter folkslag växa och förgör dem,
han vidgar deras gränser och för bort dem.
24 Han tar förståndet från ledarna för jordens folk och låter dem irra i väglös ödemark.
25 De famlar i mörker utan ljus, han får dem att ragla som druckna.

Samtidigt säger Bibeln att han också begränsar de ondas ondska. Låt oss till exempel titta på Uppenbarelseboken 2:10,

Uppenbarelseboken 2:10–11 (SFB-15)
10Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona.

11Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.

Titta hur tydliga gränser det finns. Några kommer att sättas i fängelse. Varför inte alla? De kommer att sitta där i tio dagar. Varför inte längre? Det är tydligt att de som kommer att orsaka lidande hos de kristna har fått tillstånd och till och med kraft att göra det. Men de får bara göra det till den gräns som Gud har satt upp. 

Bibeln säger också att det är Kristus som bevarar de sina. Det kan vi läsa till exempel i första versen i Judas brev. Och det är väl ingen tvekan om att det vad Gud som bevarade Noa och hans familj i arken. Vi kan läsa i Psalm 57

Psaltaren 57:2–6 (SFB-15)
2Förbarma dig, Gud, förbarma dig över mig!
Till dig flyr min själ, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över.
3 Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälser mig när mina förföljare hånar mig.

Sela

Gud sänder sin nåd och sin sanning.
5 Min själ är omgiven av lejon,
jag ligger bland människoätare med tänder som spjut och pilar och tungor som skarpa svärd.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!

Så Gud tillåter det onda, men han begränsar också det onda, och han bevarar och räddar de sina. Vi skulle kunna titta på fler texter och se fler nyanser men budskapet skulle vara detsamma. Allt är underlagt Kristus – till och med det onda som sker. 

2. Given till församlingen

Men så läser vi också i den 22:a versen i Efesierbrevets första kapitel att Gud gav Kristus som är huvud över allting, till församlingen. Det är nu det blir verkligt intressant. Därför att den här texten säger att allt som sker, sker för församlingens bästa. Kristus har kontroll över allt och allt han tillåter, allt han bestämmer, gör han för sin församling. För dig och mig. 

Romarbrevet 8:28 (SFB-15)
28Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.

Det här är Guds ord. Det här är orubblig sanning. Den är för hög för oss att förstå. 

Här kommer vi tillbaka lite till det där med att en död kropp inte svarar på stimuli. Här blir det mycket frågan om jag älskar Guds ord eller inte? Är det här goda nyheter för mig eller blir det här bara för mycket? Klarar jag av en sådan här Gud? Kan jag älska en sådan här Gud? 

När Martin Luther undervisade Första Mosebok och kom till berättelsen om Josef gav han en träffande kommentar. Han sa att Josef inte bara är ett exempel för oss på hur en dygdig person är, utan också lär oss vem Gud är. Sedan talar han lite om Platon att han kan förstå vissa saker om Gud, men det är som att han är blind för vissa andra saker. Platon kan resonera om dygder och Guds plan, men han kan inte se att Gud är god – att han har omsorg och lyssnar till den som lider. Luther säger att Platon, med all sin intelligens, är fast i sina metafysiska tankar. Och liksom Påven, när han får se Guds godhet, står han och stirrar på den som en ko som stirrar på en ny grind. Det är omöjligt för honom att förstå. 

AVSLUTNING

Vänner. Vi är adopterade in i Guds familj. Vi har en Fader som älskar oss med evig kärlek. Det innebär att han kommer att fostra oss, och det kommer att göra ont att släppa saker som är skadliga för oss. Men han älskar oss, och allt han gör är ett uttryck för hans kärlek till oss. 

Vi kan lämna allt till honom. Han har fullkomlig omsorg om oss. Han leder oss med oändlig vishet och kärlek. Vi människor har ett sätt, som Jeremia i kapitel 12, när han säger att ”jag vet att du är rättfärdig, men jag måste ändå få debattera med dig. Varför lyckas de ogudaktiga så väl?” Det verkar inte rätt! 

Jag vill vädja till dig att motstå den reflexen. Lita på honom. Han kommer att leda dig rätt, för sitt namns skull. När John Flavel på 1600-talet predikade den här texten i Efesierbrevet sade han,

Låt Gud utverka allt han beslutat, och ha tålamod tills han lagt sista handen på sitt verk. Och se sedan om du kan finna några fel på det.

Allt han gör, gör han för sin församling. För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. 

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.