Namnet Jesus | Matt 1:21

Idag utgår predikan från Matteusevangeliet 1:21. Jag läser från vers 18,

Matteusevangeliet 1:21 (SFB-15)
18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.

20Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”

Det är en intressant spänning i texten. Josef har fått veta att Maria är gravid. Det är en stor grej eftersom han vet att han inte är pappa till barnet. Han drar då helt naturligt slutsatsen att han måste skilja sig från henne eftersom hon varit otrogen mot honom. Men när han hade funderat på det kom det en ängel från Gud till honom i en dröm och förklarade att något övernaturligt hade skett, att Maria inte alls hade varit otrogen mot honom. Men det intressanta är då att tyngdpunkten i ängelns budskap ändå inte ligger på hur det här har gått till utan på vad barnet ska heta.

Namngivning i Bibeln

Det är viktigare än allt annat man skulle kunna säga, eftersom det i Bibelns värld, precis som i de flesta kulturer som funnits på jorden, så säger en persons namn något centralt om vem man är

Vi har till exempel redan i 1 Mos 3:20, 

1 Moseboken 3:20 (B2000)

20Mannen [hebreiska Adam, אָדָם,] gav sin hustru namnet Eva, [hebreiska Chavva, חַוָּה, att leva, eller livgivare] ty hon blev moder till alla som lever.

Eva får sitt namn utifrån vem hon är, vilket syfte hon har. Hon blev allas moder. 

Vi kan också se att den som inte har någon tydlig identitet försöker konstruera en sådan genom att skapa sig ett namn. Till exempel kan vi läsa om folket i Babel i 1 Mos 11, där det står,

1 Moseboken 11:4 (SFB-98)

4Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

Det här är förstås något vi gör också idag. ”Kom, låt oss göra något fantastiskt, så vet vi och alla andra vilka vi är.” Vi fortsätter enträget att försöka skapa oss ett namn – det vill säga konstruera en identitet – genom olika anmärkningsvärda bedrifter. Vilket är ett tema av synd som löper genom hela våra liv. Vi vill försöka skapa en identitet som inte är helt beroende av Gud. Vi vill göra allt vi kan för att klara oss själva. 

Namnets källa/auktoritet

En annan sak att lägga märke till när det gäller den bibliska namngivningen är vem som ger namnet, därför att i de allra flesta fall finns det där ett budskap om auktoritet. 

Vi kan till exempel se i skapelseberättelsen att Adam får i uppdrag att ge namn till djuren. Det beror inte på att Gud var trött och hade slut på idéer, utan det är ett uttryck för Adams uppdrag att råda över skapelsen och förvalta den. Adam ger namn till djuren därför att djuren är under hans vård, de är underordnade honom. 

Det är helt naturligt i det bibliska sammanhanget att det är föräldrarna, och framför allt fadern, som ger namn till barnen. Barnen står under föräldrarnas vård och beskydd och ansvar. Föräldrarna är barnens auktoritet. 

Men ibland görs det också en särskild poäng av detta med vem som ger namn till vem. Till exempel när en kung besegrats av en annan är det inte ovanligt att den kuvade kungen får ett nytt namn av den som segrat, som ett tecken på vem som besegrat vem. Eller när de välartade judiska ynglingarna, däribland den unge Daniel, fördes bort till Babylon av kung Nebukadnessar fick de nya kaldeiska namn. 

I Bibeln är det alltså viktigt vad namnet betyder, därför att det uttrycker vem personen är, och säger något om personens syfte, och det är också viktigt vem som ger namnet, därför att det berättar vem som är personens auktoritet. 

NAMNET JESUS

Namnets källa

Om vi då med denna bakgrund går till vår text så ser vi direkt att det inte är Josef som får bestämma vad pojken ska heta. När den lilla detaljen om hur barnet kommit till är avhandlad och de kan komma in på de viktiga grejerna får Josef mycket klara besked. Ängeln säger till honom: ”du ska ge honom namnet Jesus.”

Här finns inget förhandlingsutrymme överhuvudtaget. Beslutet är fattat, och budskapet är tydligt. Det här är Guds son, det är Gud som ska ge honom namnet. Den här pojken tillhör en auktoritet som är mycket större än Josef. Det är evig Gud som nedstigit och blivit kött. Det är evig visdom som valt namnet och som låter sig själv benämnas vid det namnet. 

Namnets innehåll

Så vad betyder då namnet? Vem är det som ska födas? Vad är hans ärende, vad är hans syfte?

Etymologi

Namnet Jesus är en grekisk version av hebreiskans יְהוֹשׁוּעַ, Yehôshua, som är en sammanslagning av gudsnamnet och יָשַׁע , yasha, frälsning eller att frälsa. Yehôshua betyder alltså ”Gud är frälsning”, eller kort och gott ”frälsare”. 

Namnet som denna pojke ska få betyder alltså att det är en frälsare som ska födas. Och ängeln förklarar det precis så när han säger till Josef, ”ty han ska frälsa sitt folk från deras synder.” Det är det namn som Gud i sitt eviga rådslut valt och det namn han låter sig benämnas vid när han föds som människa. Han är frälsaren. 

Typer

Vi kan förstå innebörden i detta namn ännu bättre om vi tittar tillbaka i den bibliska historien. Det här är inte den förste Yehôshua vi möter i bibeltexterna. Gamla testamentet berättar framför allt om två personer med samma namn. Dessa säger oss något om vem Jesus är. De är skuggbilder, typer, som pekar fram mot Jesus och visar något av Jesu ärende. 

Dels har vi Josua som var Mose efterträdare. När Mose, som gav lagen, inte kunde leda folket in i det utlovade landet, fick Josua göra det. På samma sätt åstadkom och fullbordade Jesus vad lagen aldrig kunde åstadkomma. 

Josua intog och besegrade i Guds kraft befästa städer med höga skräckinjagande murar och kraftfulla vapen. Jesus besegrade mörkrets makter och tillintetgjorde deras skräckinjagande vapen. 

Josua erövrade Israels arvedel och förde dem in till landet som flödar av mjölk och honung. Precis samma sak gjorde Jesus, men mycket rikare, fullare och större. 

Josua ledde Israels folk in i det som var deras hemland, en plats som skulle präglas av vila. Jesus tar sitt folk till deras eviga hemland och in i den eviga vilan. 

Det finns också en annan Josua som beskrivs i Esras och Sakarjas böcker. Det var översteprästen som förde folket tillbaka från den babyloniska fångenskapen och som förde folkets talan inför Gud. Han anklagades av Satan och han bar orena kläder inför Gud som en symbol för hans folks orenhet. Men han fick sedan ikläda sig en ren högtidsdräkt som en bild på att hans synd lyfts av honom och han fick motta löftet om den större Josua som han själv pekar mot. 

Jesus Kristus är den större Josua. Han är den ende medlaren mellan människa och Gud (1 Tim 2:5). Han är den som kom för att ge sitt liv till lösen för många, så att var och en som tror på honom kan bli frälst från sina synder och leva i den frihet som han ger. 

AVSLUTNING

Heidelbergkatekesen

Det finns stor vishet förborgad i svaret på Heidelbergkatekesens 29:e fråga:

29:e frågan: Varför benämns Guds son ”Jesus”, det är, ”saliggörare”?

Svar: Därför att han gör oss saliga från våra synder och att hos ingen annan står någon salighet vare sig att söka eller finna.

Mer konkret än så går det inte att bli. Hela ditt liv går ut på att söka salighet. Det spelar inte särskilt stor roll vad du kallar det för. Summum bonum, det högsta goda, lycka, det goda livet, la dolce vita. Det är vad du längtar efter. Hos ingen annan än Jesus Kristus står någon salighet vare sig att söka eller finna. Du längtar så efter detta, det tar all din kraft och all din tid! Den finns bara hos Jesus Kristus och ingen annanstans! 

Vem är din auktoritet?

Så, avslutningsvis vill jag ställa frågan: vem är din auktoritet i livet? Du tillhör inte dig själv. Du kan inte ge dig själv salighet. Det finns någon eller något som ger dig ett namn, ett syfte och ett innehåll. Vem är det? Är det Gud som utgett sin Enfödde Son för dig, eller söker du att göra dig ett namn på andra sätt?

0 kommentarer

Lägg till kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.